Kan inte sluta jämföra mig - gör mig olycklig.

Gå och prata med någon; få verktyg att hantera tankarna.

Samma här. Tror det är naturligt men förstoras upp ytterligare av media. All reklam, all film, alla bloggar osv. lägger fokus på utseende och sexighet. Klart man fokuserar ännu mer på just utseende då! Ju större problemet blir, ju mer ökar efterfrågan efter mer bloggar och media. Som en ond spiral.

Är nog iallafall en liten del av problemet. När jag stänger av tv eller byter kanal till ett neutralt program eller kanske den deckare, då slipper jag bli hjärntvättad av utseendehetsen. Skulle aldrig kolla på Paradise Hotel eller Love Island exempelvis.

Undviker allt som triggar. Först känner man sig isolerad men tillslut så släpper det lite. Kommer dock tillbaka om man återgår till gamla vanor.

Även märkt att många kvinnor som sminkar sig och använder mer avancerade tekniker kan se perfekta ut, för att egentligen vara rätt vardagliga och kanske inte alls så vackra. Det är ju också en ökande trend pgr av Youtube och bloggar. Blir lite fotomodell-stuk över precis alla kvinnor då.

Sen skulle jag fundera över om relationen stressar problemet ytterligare? Älskat mina pojkvänner men insett att min ena skapade enorm osäkerhet i mig, även nu långt efteråt.

Alla problem kan inte lösas av terapi. Vad ska en okänd människa säga som är så revolutionerande att TS ändrar sin uppfattning och känsla totalt? Är ett vanligt problem bland kvinnor och tror alla hamnar i en sådan svacka förr eller senare... och vissa har svårare att ta sig ur.

Inte illa menat, men det svaret du gav är lite drygt och kanske inte vad hon vill höra efter skrivit ett så långt inlägg. Dessutom brukar dessa "utbildade proffs" till psykologer ha en mall hur de ska hantera folk. Hon kommer nog inte få höra någon som hon inte hört innan. Hoppas att hon hittar egna strategier inombords. Lyckas hon med det så får hon ytterligare en egoboost av att kunna lösa det utan psykolog.

Tack snälla ni för svar. Skönt att inte vara helt ensam.

Jag har tagit bort instagram och alla sådana medier och skär också av mig från "den perfekta världen". Och ja, många tjejer går ju runt sminkade som supermodeller så inte konstigt att de ser perfekta ut. Sen så finns det ju många fina och vackra människor! Men dom vackra människorna behöver ju inte ta bort det vackra i mig.. 

Har funderat på KBT men har inte pengar då jag är student. Gick och pratade med en terapeut på studenthälsan men jag hade mer koll på hur hjärnan och tankevurpor fungerar än vad hon hade. Hon sa "Ja, du vet ju vad dina problem är och har strategier för att hantera dom så jag kan nog inte göra så mycket mer." Så kändes rätt meningslöst att gå tillbaka då.. 

Kanske får jag önska mig lite KBT timmar av mina föräldrar i julklapp haha..

Märks att du inte har någon erfarenhet av terapi. Mitt svar var kort pga tidspress, man behöver inte skriva romaner för att säga något vettigt. Jag har vid två olika tillfällen via sjukvården remitterats till samtal med socionomer (inte ens psykologer alltså) som har kunnat se igenom försvarsstrategier liknande de som TS radar upp på löpande band, och som haft förmågan att få mig att ifrågasätta mina tankar och känslor. Negativa tankemönster löser sig inte av sig själv på något magiskt vis, utan man behöver jobba aktivt med tankarna och en bra terapeut ger dig verktyg att känna igen dina egna tankespöken. Ibland behövs även antidepressiv medicin, men det kan man ju aldrig heller skriva på FL utan att förståsigpåare som du skriver VA, man kan ju inte ta mediciner mot LIVET... Jo, det kan man faktiskt och det underlättar fantastiskt mycket. Men tillbaka till terapin: Om man remitteras via vårdcentral kostar det inte så mycket.

Jag rekommenderar också terapi. Tror du behöver hjälp att bearbeta dina tankar och ta reda på ?varifrån? de kommer. Har själv fått jättebra hjälp av terapi för liknande problem!

Lycka till!

Läste slarvigt och såg nu att du har dåligt med pengar. Om du har en bra relation med dina föräldrar tycker jag du ska ta upp med dem att du mår dåligt och tror terapi skulle hjälpa. (Du behöver ju inte berätta exakt vad det är) Om de bara har råd så tror jag de flesta föräldrar vill stötta sitt vuxna barn med en sådan sak. Det finns också terapi på nätet som är billigare, har dock inte testar just det så jag vet inte om det är bra.

En försiktig fundering är att det nog kan vara kontraproduktivt att undvika det som triggar...det låter som det tvärtom kan bli värre. I längden menar jag.

Försök att tänka att de där tankarna du har är just bara tankar. Det är ett första steg för att få lite distans. Brukar hjälpa om man bara håller ut.

Börja med att avdramatisera det lite, tänk att ALLA jämför sig med andra då och då, din kille jämför sig säkert med typ biffiga killar på gymmet eller något, men inte vill du ha en biff du vill ju ha honom.

Sen är det det klassiska att börja arbeta aktivt med sin självbild. Att medvetet byta ut tankar på andras stora bröst ungefär: wow vilka fina bröst, men jag har en skitsnygg rumpa.

Det är bra att du vet att problemet ligger hos dig och inte hos din kille. Du är redan ett steg på väg.

Jag tycker du först ska försöka börja tänka på vad är det värsta som kan hända.

Vad är det värsta som kan hända om ni går på stan och han ser en tjej han tycker är snyggare än vad du är?

Tja, det värsta som kan hända är att han tycker att hon är snyggare. Men han gillar ju både ditt utseende, din personlighet och att vara med dig. Det är dig han går med på stan och dig han går hem med. Tänk det som att han ser en fin tavla eller en fin solnedgång eller lyssnar på en underbar låt - det är något man just den sekunden ser/får en bra känsla av, och sen går man vidare. Du är ju ändå hans liv, hans sol och hans bakgrundsmusik. Skit samma om den där tjejen ser snyggare ut. Hon stör inte ert liv.

Vad är det värsta som kan hända om han möter en annan tjej och blir kär i henne? Tja, han lämnar dig. Och det är klart att det känns som det allra, allra värsta som kan hända egentligen - men skulle han på riktigt bli kär i en annan tjej så kommer du ju ändå inte vilja vara ihop med honom om han inte älskar dig på riktigt, eller hur?
För det är ju det du är rädd för - att han inte ska tycka du är snyggast och vackrast.
Skulle den dagen komma att han inte tycker det längre, då vill du ju ändå inte ha honom, eller hur?

Ni väljer varandra idag för att ni vill ha varandra idag. Om 5 år kanske det är du som träffar en snyggare och bättre kille och lämnar, eller så gör din kille det, eller så gör ingen av er det.
Ni kanske gifter er om 5 år, skaffar 2 barn och hus och blir gamla tillsammans.
och då, där och då, kommer det finnas tusen andra som är yngre och snyggare än er.
Men ni bygger inte ert förhållande på ytlighet, eller hur? Inte om du vill vara tillsammans in 10 år, 20, år, 50 år. Då bygger man det på något annat.