• Gabbies

    Känner ingen glädje mest oro

    Jag är gravid i vecka 8 nu och jag och min sambo blev gravida på första försöket, vilket kändes då väldigt hastigt helt plötsligt! Vi har båda fast jobb och är 26 respektive 29.

    Grejen är att jag känner ingen superglädje över detta. Jag vill inte göra mitt jobb besvikna. Jag planerar mer om hur jag ska komma tillbaka till jobbet så fort som möjligt än barnet. Jag tänker på pengar. Att jag vill hellre lägga mer pengar på sparande. Jag tänker på min ålder. 26, är det för tidigt?

    Jag skulle så gärna vilja känna sådan glädje, men är mest orolig och får ångest över hur kroppen kommer bli av graviditet. Både att gå upp i vikt och komplikationer efter.

    Barn. Är mitt liv över? Kommer jag ha tid att träffa vänner och träna? Skulle vi ha rest mer innan?

    Någon som känt likadant?

  • Svar på tråden Känner ingen glädje mest oro
  • flame
    Gabbies skrev 2018-08-31 21:09:42 följande:

    Jag är gravid i vecka 8 nu och jag och min sambo blev gravida på första försöket, vilket kändes då väldigt hastigt helt plötsligt! Vi har båda fast jobb och är 26 respektive 29.

    Grejen är att jag känner ingen superglädje över detta. Jag vill inte göra mitt jobb besvikna. Jag planerar mer om hur jag ska komma tillbaka till jobbet så fort som möjligt än barnet. Jag tänker på pengar. Att jag vill hellre lägga mer pengar på sparande. Jag tänker på min ålder. 26, är det för tidigt?

    Jag skulle så gärna vilja känna sådan glädje, men är mest orolig och får ångest över hur kroppen kommer bli av graviditet. Både att gå upp i vikt och komplikationer efter.

    Barn. Är mitt liv över? Kommer jag ha tid att träffa vänner och träna? Skulle vi ha rest mer innan?

    Någon som känt likadant?


    Tycker dina tankar är helt normala :)

    Hade liknande funderingar. Hade två egna hästar så mycket kretsade runt dom. Samt att vi kanske skulle gjort mer på egen hand osv innan barnet blev till.

    Jag var väldigt orolig att min kropp skulle bli "förstörd" eftersom jag var så supernöjd med den innan.

    Men när sonen väl kommit så tycker jag att grubblandet över allt försvann, prioriterade helt annorlunda mot vad jag tidigare gjort.

    Och kroppen blev precis som innan.
Svar på tråden Känner ingen glädje mest oro