• Anonym (Anonym)

    Får ej komma på bonusbarnets kalas- i lägenheten där jag bor

    Hej,

    Kanske kan någon komma med lite input kring en situation som fullkomligt urartat. Sedan ett år har jag träffat en underbar man som gör mig glad nästan jämt. Han har en 7 årig son som är precis lika glad som sin far, barnets mamma är han separerad från sedan 5 år tillbaka och hon har en ny sambo sedan 1,5 år sedan. 

    Jag har bott 50/50 i lägenheten/ hemma hos mig sedan vi började träffas men sedan midsommar har jag bara sovit i min egen lägenhet 5 nätter- dock vi vi ju rest lite under sommaren. Kontentan är att jag bor i lägenheten. 

    När killen nu planerade kalas för sonen var det naturligt att jag hjälpte till. Jga har varit supertaggad för jag älskar fest och att planera- framförallt älskar jag att göra andra glada och min hjälp är "känd" och uppskattad i min vänskapskrets. Jag ombeds ofta vara toastmaster eller party planner eftersom jag helhjärtat kastar mig in för att göra det bästa. 

    Stora planer sedan lång tid tillbaka för kalaset som ska vara i min killes lägenhet (där jag alltså bor). 18h innan kalaset spårar barnets mamma ur och vägrar låta mig komma., Hon gråter och säger att "hon vill att kalaset ska vara perfekt och är rädd att jag kanske förstör det" samt att hon känner sig obekväm med att hon är separerad från barnets far (han som lämnade henne). Jag får inte komma helt enkelt...

    Jag är så ledsen!!! Jag förstår att hon kanske känner sig hotad i sin mamma-roll men jag har aldrig varit intresserad av att försöka mig på att ersätta henne. Och jag bor i lägenheten som hon slänger ut mig från? Jag har otaliga gånger påtalat att jag inte är intresserad av att ens ha en relation med min kille om det skulle vara så att sonen ogillar mig. Så gör man inte mot barn men ingen kunde vara ledsnare än jag om vi var tvungna att göra slut pga det. Dock skulle det bli så om han inte accepterade mig. Likaledes är jag inte intresserad av att ha en relation där jag måste acceptera att bli sårad av ett ex. Jag vill inte ha något drama- jag vill bara att alla ska vara glada. 

    Jag kan förstå om någon säger att jag är naiv- men är inte det rimliga att jag och mamman blir vänner och att hon INTE slänger ut mig från lägenheten? Är det inte extremt omoget att hon gråter och tvingar sig till detta? 

    Jag är så ledsen för att hon nu har raserat möjligheterna för oss att bygga en sund relation och för att min ryggradslösa pojkvän lät detta ske.
    För övrigt så kommer såklart sonens väl först men han och jag har en fin relation och jag tycker om honom så mycket som man kan tycka om ett barn som inte är ens eget.

  • Svar på tråden Får ej komma på bonusbarnets kalas- i lägenheten där jag bor
  • Tom Araya
    berlinmamma skrev 2018-09-05 13:20:03 följande:

    Jag förstår dig helt. Jag har också en bonusdotter på 7 år och såna saker som du beskriver kan vara väldigt känsliga. Jag har dock, efter 5 år med pappan (och två gemensamma barn) kommit fram till att det enda man kan göra i dessa situationer är -.. Att acceptera. Och ta ett steg tillbaka. Det låter kanske jättekonstigt, men om du tänker såhär: Mamman har problem och skapar drama. Det är upp till henne. Jag däremot, vill bara det bästa för barnet och för vår (din och pappans) relation. Vad blir bäst för barnet och för vår relation? Att jag sväljer mitt ego och håller huvudet högt och utan drama tar ett steg tillbaka. Detta kommer vara sååå uppskattat av pappan som kommer känna att han verkligen har ditt stöd. Och sen kan du må så bra över att du var så pass mogen att du klarade av att vara den som vägrade skapa bråk och gräl och drama. Sen kan du säga till pappan: "Jag måste erkänna över att jag är ledsen att inte kunna vara med, men det viktigaste är att pojken har en fin födelsedag". Sen kan du inför nästa födelsedag skicka ett mess till mamman och säga "Jag skulle bli jätteglad om jag kan vara med på födelsedagen i år".  Men om du tvingar pappan att "ta strid" och börja bråka med mamman, då kommer i slutändan er relation bli lidande. Det kan jag lova. Han måste bestämma själv om han vill ta strid eller inte. Kram från Johanna


    Men du kan ju inte använda barnet bästa som argument och samtidigt säga att det är mamman och pappan som kommer att uppskatta om TS tar ett steg tillbaka.

    Vem tänker på barnet och står för barnets bästa och vilja i detta?
    Vad vill barnet ifråga?

    Det är inte alls för barnets eller förhållandets eller situationens bästa att låta mamman hunsa med sitt ex och dennes nya på detta sätt. Det är bara skadligt i det långa loppet.
  • Ess
    berlinmamma skrev 2018-09-05 13:20:03 följande:

    Jag förstår dig helt. Jag har också en bonusdotter på 7 år och såna saker som du beskriver kan vara väldigt känsliga. Jag har dock, efter 5 år med pappan (och två gemensamma barn) kommit fram till att det enda man kan göra i dessa situationer är -.. Att acceptera. Och ta ett steg tillbaka. Det låter kanske jättekonstigt, men om du tänker såhär: Mamman har problem och skapar drama. Det är upp till henne. Jag däremot, vill bara det bästa för barnet och för vår (din och pappans) relation. Vad blir bäst för barnet och för vår relation? Att jag sväljer mitt ego och håller huvudet högt och utan drama tar ett steg tillbaka. Detta kommer vara sååå uppskattat av pappan som kommer känna att han verkligen har ditt stöd. Och sen kan du må så bra över att du var så pass mogen att du klarade av att vara den som vägrade skapa bråk och gräl och drama. Sen kan du säga till pappan: "Jag måste erkänna över att jag är ledsen att inte kunna vara med, men det viktigaste är att pojken har en fin födelsedag". Sen kan du inför nästa födelsedag skicka ett mess till mamman och säga "Jag skulle bli jätteglad om jag kan vara med på födelsedagen i år".  Men om du tvingar pappan att "ta strid" och börja bråka med mamman, då kommer i slutändan er relation bli lidande. Det kan jag lova. Han måste bestämma själv om han vill ta strid eller inte. Kram från Johanna


    Man ska/kan aldrig tvinga någon ta strid för något de inte själva tycker eller tror på. Däremot så hade jag valt bort ett förhållande där det var en utomstående vuxen inne och bestämde.
    Sen tror jag inte på att vika sig varje gång den andra föräldern kommer med ett utspel. Det tenderar nämligen att bli värre och värre för varje gång hen får igenom något. Tillslut får kanske inte ts va där alls när sonen är där.
  • molly50
    Anonym (ta ett steg tillbaka) skrev 2018-09-05 15:04:57 följande:
    men nu är det ju så att du inte vet något om deras liv utan du har bara fått en liten inledning, så take a chillpill
    Nu är det ju så att TS har berättat att inte heller mammans nya var med på kalaset. Varför har TS inte berättat.
    Men varför reagera så kraftigt på en enkel fråga?
    Carpe Diem
  • berlinmamma
    Tom Araya skrev 2018-09-05 16:32:27 följande:
    Men du kan ju inte använda barnet bästa som argument och samtidigt säga att det är mamman och pappan som kommer att uppskatta om TS tar ett steg tillbaka.

    Vem tänker på barnet och står för barnets bästa och vilja i detta?
    Vad vill barnet ifråga?

    Det är inte alls för barnets eller förhållandets eller situationens bästa att låta mamman hunsa med sitt ex och dennes nya på detta sätt. Det är bara skadligt i det långa loppet.
    Jag sa inget om att mamman kommer uppskatta det eller inte, utan pappan och barnet. Barnet tror jag uppskattar det eftersom det isåfall inte blir bråk. Jag är själv bonusmamma och det är jättejobbigt när exet bestämmer saker som jag måste anpassa mig efter. Men om man tänker efter så är dessa situationer bara en "kamp mellan två egon", vad spelar det egentligen för roll vem som är på festen? Det handlar om att känna sig "bort-prioriterad", att mannen prioriterar sitt ex önskan framför bonusmamman. Att känna att man kommer i andra hand, att exet kommer först. Men egentligen är det bara egot som är sårat. I dessa situationer brukar jag fråga min kille: "Är du lycklig, älskar du mig, vill du ha en framtid med mig". Om han då svarar Ja så spelar det ingen roll om exet är på festen och inte jag. Does it make sense....? Kram
  • Anonym (Skild och gift)
    Anonym (Anonym) skrev 2018-09-05 09:31:02 följande:

    Uppdatering:
     
    Här står jag och knackar på dörren hos den jag älskar, och blir inte medbjuden i gemenskapen... för att mamman skäms för att behöva förklara för de föräldrar hon inte känner att "hej det är jag som är mamman och här är pappa och där är pappas flickvän". Det är den anledning jag har fått förklarad för mig iaf. Om detta sker nu- vad blir nästa grej? Så svårt och smärtsamt. 


    Hej TS jag ber om ursäkt men jag blir helt vansinnig på hur din kille och hans ex fru hanterat det här!

    Om det är pinsamt för mamman så har det ju INTENTING att göra med grabben! Det är 100% mammans problem!

    Min bonus dotter (som är 8 år) kommer aldrig att ha med sin bonus mamma med sig på kalas. Varför? För bonus mamman är fortfarande svartsjuk på att hennes (nya) man varit gift och fått barn med en annan. Jag skulle kunna säga samma sak för uppenbarliggen har ju min nya fru varit gift med samme man en gång i tiden men sånt är livet.

    All svarsjuka (eller vad det nu är som spökar) får man ju svälja för det tror fan barnet vill ha med så många av sin FAMILJ som det bara går.

    Du TS är nu en del av killens familj! Och det enda en kille i den åldern kommer att minnas är att du INTE var där på hans kalas.

    (Tro mig, min bonus dotter vet att hennes bonus mamma aldrig kommer att vara med på kalas och det är fruktsvärt tragiskt att lyssna på ett litet barn som försöker rationalisera varför det är så.)

    Barn är också skitbra på att tro att allt är deras fel så allt din kille och ex fru nu har åstakommit är att lura ett litet barn att tro att bonus mamman inte ville komma.

    Ta ett allvarligt snack med din kille. Varför inte visa vad du skrivit på FL och vad svaren har blivit?


  • Anonym (squatter)
    Anonym (suck) skrev 2018-09-05 11:39:26 följande:
    Det är ju inte pojken som sagt att han inte vill ha med pappas nya flickvän, det är mamman. Barn vill ofta ha med alla de känner på sina kalas för att det är roligt och de kommer med presenter. Att kalla människor för kattor och "pissa revir" visar mest på dig och din bittra inställning mot andra människor. Mamman har all rätt att känna som hon känner men inte att kräva att alla runt omkring ska anpassa sig till hennes känslor.
    OK, nu vet jag att FL mest befolkas av bittra bonusmammor som slåss för sin rätt till andra kvinnors barn,  men:

    Pappan har ju också sagt nej!

    Asså, TS har känt pappan i 1 år. Mamman har varit sambo med sin nya kille i 1,5 år och han var inte med på kalaset.

    Det är ju inte ens säkert att TS är med i bilden när de ska börja bråka om julen!!

    Barn behöver stabilitet och det är väl just det mamman och pappan försöker ge sonen. Jag hoppas verkligen inte de har frågat sonen om vem som får komma till kalaset, han är för hoppsan bara sju år!

    Jag fattar inte hur någon kan kräva att man ska sätta en ny partner högre än sitt eget barns välmående?
  • berlinmamma
    Anonym (squatter) skrev 2018-09-05 20:21:17 följande:
    OK, nu vet jag att FL mest befolkas av bittra bonusmammor som slåss för sin rätt till andra kvinnors barn,  men:

    Pappan har ju också sagt nej!

    Asså, TS har känt pappan i 1 år. Mamman har varit sambo med sin nya kille i 1,5 år och han var inte med på kalaset.

    Det är ju inte ens säkert att TS är med i bilden när de ska börja bråka om julen!!

    Barn behöver stabilitet och det är väl just det mamman och pappan försöker ge sonen. Jag hoppas verkligen inte de har frågat sonen om vem som får komma till kalaset, han är för hoppsan bara sju år!

    Jag fattar inte hur någon kan kräva att man ska sätta en ny partner högre än sitt eget barns välmående?
    Jag håller faktiskt delvis med även om jag själv är bonusmamma :D Jag har själv vuxit upp med en splittrad familj och både svartsjuk bonusmamma och bonuspappa som krävde att komma "först". Det var jättejobbigt och relationen med mina föräldrar lider fortfarande av detta. Tänk på barnen <3 
  • molly50
    Anonym (squatter) skrev 2018-09-05 20:21:17 följande:
    OK, nu vet jag att FL mest befolkas av bittra bonusmammor som slåss för sin rätt till andra kvinnors barn,  men:

    Pappan har ju också sagt nej!

    Asså, TS har känt pappan i 1 år. Mamman har varit sambo med sin nya kille i 1,5 år och han var inte med på kalaset.

    Det är ju inte ens säkert att TS är med i bilden när de ska börja bråka om julen!!

    Barn behöver stabilitet och det är väl just det mamman och pappan försöker ge sonen. Jag hoppas verkligen inte de har frågat sonen om vem som får komma till kalaset, han är för hoppsan bara sju år!

    Jag fattar inte hur någon kan kräva att man ska sätta en ny partner högre än sitt eget barns välmående?
    Men har du överhuvudtaget läst TS kommentarer?
    Enligt henne så ställde sig hennes kille på biomammans sida pga sitt dåliga samvete för att han gjorde slut med henne för flera år sedan.
    Detta trots att biomamman också har en ny partner.
    Och anledningen till att biomamman inte ville ha TS med var för att hon skämdes över att få presentera sig och pappan och hans nya flickvän för de föräldrar de inte kände på kalaset. Av den anledningen sa pappan också nej.
    Inte för att han inte ville ha henne med utan för att han låter sitt ex diktera villkoren för honom och TS pga sitt dåliga samvete eller vad det nu är.
    Det behöver väl inte vara hennes sak att presentera sitt ex nya flickvän.
    Det får väl TS kille göra.

    Jag tycker absolut att man ska försöka ha en bra relation till sitt barns andra förälder efter en separation.
    Och det är något man som ny partner måste acceptera. Vilket jag tycker att TS verkar göra på ett bra sätt.
    Men om man vill fortsätta leva ett kärnfamiljsliv med sitt ex så förstår jag inte varför man inleder ett nytt förhållande med någon annan.
    TS kille går ju t om på parmiddagar med sitt ex istället för TS.
    Hur länge ska hans "dåliga samvete" egentligen pågå?
    Att man sätter sitt barn i första hand är självklart.
    Men att sätta exet framför sin nya partner är inte riktigt samma sak,
    Då har man kanske inte riktigt gått vidare från sitt gamla förhållande.
    Jag tycker inte att TS ska acceptera att bli behandlad så här.
    Carpe Diem
  • molly50
    berlinmamma skrev 2018-09-05 20:40:11 följande:
    Jag håller faktiskt delvis med även om jag själv är bonusmamma :D Jag har själv vuxit upp med en splittrad familj och både svartsjuk bonusmamma och bonuspappa som krävde att komma "först". Det var jättejobbigt och relationen med mina föräldrar lider fortfarande av detta. Tänk på barnen <3 
    Fast TS har väl aldrig krävt att komma först. 
    Hon verkar ju snarare vilja att de ska ha en bra relation,både hon hennes kille,exet och hennes nya. För barnets skull.
    Det verkar snarare vara biomamman som har problem om hon inte vill ha TS med på deras sammankomster.
    Carpe Diem
  • Anonym (Elizabeth)
    molly50 skrev 2018-09-06 09:41:25 följande:
    Fast TS har väl aldrig krävt att komma först. 
    Hon verkar ju snarare vilja att de ska ha en bra relation,både hon hennes kille,exet och hennes nya. För barnets skull.
    Det verkar snarare vara biomamman som har problem om hon inte vill ha TS med på deras sammankomster.
    berlinmamma refererar till andra som svarat i tråden och inte till ts gällande det där med att "komma först." 
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (squatter) skrev 2018-09-05 20:21:17 följande:
    OK, nu vet jag att FL mest befolkas av bittra bonusmammor som slåss för sin rätt till andra kvinnors barn,  men:

    Pappan har ju också sagt nej!

    Asså, TS har känt pappan i 1 år. Mamman har varit sambo med sin nya kille i 1,5 år och han var inte med på kalaset.

    Det är ju inte ens säkert att TS är med i bilden när de ska börja bråka om julen!!

    Barn behöver stabilitet och det är väl just det mamman och pappan försöker ge sonen. Jag hoppas verkligen inte de har frågat sonen om vem som får komma till kalaset, han är för hoppsan bara sju år!

    Jag fattar inte hur någon kan kräva att man ska sätta en ny partner högre än sitt eget barns välmående?
    Nja,
    Pappan och jag var på det klara med att jag skulle vara där eftersom vi pratat. planerat och sett fram emot kalaset ihop. Sedan fick han ändra sig pga exet. 
    Givetvis har ingen bett barnet välja, jag vill inte blanda in honom i en konflikt. Han ska bara ha kul. Jag vill aldrig aldrig någonsin att jag eller pappan ska säga något elakt framför honom om exet (och helst vill jag inte det även när barnet inte hör heller- why hate?) 

    Nu blev det ju tyvärr inte så utan barnet hörde att mamman inte ville ha mig där (han var med när det sades- något jag försökte släta över för att sedan fortsätta diskussionen i annat forum). Det ger mig SÅN ÅNGEST att han vet att hans älskade mamma inte ville ha mig där. Jag tänker att han kanske börjar ogilla mig om han hör att hans mamma gör det? Jag tänker att jag bara ska vara glad och inte prata alls om kalaset nu ifall han skulle känna att det är ett olustigt ämne. Samtidigt vill jag ju se hans presenter och höra om han hade kul... Jag får nog ända delvis ta @berlinmammas råd och ibland ta ett steg tillbaka. Det känns dock oerhört tråkigt att behöva anpassa mitt liv efter hans ex. Anpassar det redan efter hans son och har inga problem med det. 

    Tilläggas ska att även jag var bjuden på parmiddagen. Han skulle bara dyka upp med mig+ sitt ex som denna dag hade vårdnaden. Egentligen bjöd han ju barnet och var därför tvungen att bjuda henne för att barnet skulle komma. Hon tackade dock nej. Tänkte innan att det kan vara av omtanke för mig men nu är jag osäker. 
  • molly50
    Anonym (Elizabeth) skrev 2018-09-06 15:53:11 följande:
    berlinmamma refererar till andra som svarat i tråden och inte till ts gällande det där med att "komma först." 
    Ok. Då missförstod jag det. Ber om ursäkt för det.
    Carpe Diem
  • Ess
    Anonym (Anonym) skrev 2018-09-06 16:02:49 följande:
    Nja,
    Pappan och jag var på det klara med att jag skulle vara där eftersom vi pratat. planerat och sett fram emot kalaset ihop. Sedan fick han ändra sig pga exet. 
    Givetvis har ingen bett barnet välja, jag vill inte blanda in honom i en konflikt. Han ska bara ha kul. Jag vill aldrig aldrig någonsin att jag eller pappan ska säga något elakt framför honom om exet (och helst vill jag inte det även när barnet inte hör heller- why hate?) 

    Nu blev det ju tyvärr inte så utan barnet hörde att mamman inte ville ha mig där (han var med när det sades- något jag försökte släta över för att sedan fortsätta diskussionen i annat forum). Det ger mig SÅN ÅNGEST att han vet att hans älskade mamma inte ville ha mig där. Jag tänker att han kanske börjar ogilla mig om han hör att hans mamma gör det? Jag tänker att jag bara ska vara glad och inte prata alls om kalaset nu ifall han skulle känna att det är ett olustigt ämne. Samtidigt vill jag ju se hans presenter och höra om han hade kul... Jag får nog ända delvis ta @berlinmammas råd och ibland ta ett steg tillbaka. Det känns dock oerhört tråkigt att behöva anpassa mitt liv efter hans ex. Anpassar det redan efter hans son och har inga problem med det. 

    Tilläggas ska att även jag var bjuden på parmiddagen. Han skulle bara dyka upp med mig+ sitt ex som denna dag hade vårdnaden. Egentligen bjöd han ju barnet och var därför tvungen att bjuda henne för att barnet skulle komma. Hon tackade dock nej. Tänkte innan att det kan vara av omtanke för mig men nu är jag osäker. 
    Jag tycker alltihop verkar sjukt. Varför bjuder han barnet på middag under mammans vecka, och varför hämtar han inte bara barnet i så fall utan att exet ska va på släptåg?
    Jag kan inte se överhuvudtaget hur detta kan va en relation som gör varken dig eller någon annan lycklig.
  • Anonym (Skild och gift)
    Ess skrev 2018-09-06 19:09:10 följande:
    Jag tycker alltihop verkar sjukt. Varför bjuder han barnet på middag under mammans vecka, och varför hämtar han inte bara barnet i så fall utan att exet ska va på släptåg?
    Jag kan inte se överhuvudtaget hur detta kan va en relation som gör varken dig eller någon annan lycklig.
    Mycket bra fråga faktiskt!

    Jag tror inte TS kille, eller hans ex fru, har gått vidare. Tyvärr TS...  Rynkar på näsan
  • Ess
    Anonym (Skild och gift) skrev 2018-09-06 19:17:21 följande:
    Mycket bra fråga faktiskt!

    Jag tror inte TS kille, eller hans ex fru, har gått vidare. Tyvärr TS...  Rynkar på näsan
    Nä de har nog fastnat på vägen.
    De har inte varit tillsammans sen pojken var två år, och hon klarar inte av att förklara för hans kompisars föräldrar att hon är mamman och de andra två är pappan och hans tjej. Hur många av de andra föräldrarna vet inte att de är separarade, hur har de lyckats dölja att de är separerade så länge, otroligt!
  • berlinmamma
    Anonym (Anonym) skrev 2018-09-06 16:02:49 följande:
    Nja,
    Pappan och jag var på det klara med att jag skulle vara där eftersom vi pratat. planerat och sett fram emot kalaset ihop. Sedan fick han ändra sig pga exet. 
    Givetvis har ingen bett barnet välja, jag vill inte blanda in honom i en konflikt. Han ska bara ha kul. Jag vill aldrig aldrig någonsin att jag eller pappan ska säga något elakt framför honom om exet (och helst vill jag inte det även när barnet inte hör heller- why hate?) 

    Nu blev det ju tyvärr inte så utan barnet hörde att mamman inte ville ha mig där (han var med när det sades- något jag försökte släta över för att sedan fortsätta diskussionen i annat forum). Det ger mig SÅN ÅNGEST att han vet att hans älskade mamma inte ville ha mig där. Jag tänker att han kanske börjar ogilla mig om han hör att hans mamma gör det? Jag tänker att jag bara ska vara glad och inte prata alls om kalaset nu ifall han skulle känna att det är ett olustigt ämne. Samtidigt vill jag ju se hans presenter och höra om han hade kul... Jag får nog ända delvis ta @berlinmammas råd och ibland ta ett steg tillbaka. Det känns dock oerhört tråkigt att behöva anpassa mitt liv efter hans ex. Anpassar det redan efter hans son och har inga problem med det. 

    Tilläggas ska att även jag var bjuden på parmiddagen. Han skulle bara dyka upp med mig+ sitt ex som denna dag hade vårdnaden. Egentligen bjöd han ju barnet och var därför tvungen att bjuda henne för att barnet skulle komma. Hon tackade dock nej. Tänkte innan att det kan vara av omtanke för mig men nu är jag osäker. 
    Vad ledsen jag blir att höra att mamman uttryckte sig så framför barnet :( Fy fan det är verkligen inte ok.. Men om du tänker såhär, vad gäller det stora hela (och det viktiga) dvs din och pappans relation och din och sonens relation, då spelar denna fest kanske inte så stor roll. Det som spelar roll är det vardagsliv som ni har tillsammans. Antagligen är det så att mamman inte vill ha dig där på grund av svartsjuka. Pappan gav vika på grund av att hon är mamman till barnet. Hon kan alltså använda pojken för att få som hon vill. Alla fattar att detta inte är ok. Men för att skona er (din och pappans) relation är det mycket bättre att du låter detta passera. Tänk såhär; det är bara en fest. Du och sonen och pappan kan göra något kul tillsammans för att fira honom lite extra på era dagar, bara ni tre.
    Jag känner heeeelt igen känslan av "jag måste anpassa mitt liv!", jag har använt exakt samma ord för att beskriva hur jag känner! Men jag har också insett att det är en slags "maktkamp" som både jag och mamman är del i, och när man måste anpassa sig innebär det att hon "vinner". Om man inser detta så är det mycket lättare att tänka "jag ska vara den som vägrar vara delaktig i någon slags maktkamp, jag ska vara en bra, kärleksfull människa". Jag tror inte alls pappan har känslor kvar för mamman som någon annan sa. Om han vill vara med en svartsjuk kvinna som använder sin son för att få som hon vill så är han inte mycket att ha! 
    Kram, lycka till
Svar på tråden Får ej komma på bonusbarnets kalas- i lägenheten där jag bor