Vecka 13+1, rädd för att det är missfall på g...

Är i vecka 13+1, första barnet (efterlängtat). I onsdags efter att jag och sambon hade sex kom det lite brunaktigt blod på pappret när jag torkade mig efter toabesök. Sedan dess har det kommit lite varje dag, inte klarrött utan brunt, liten rött, ungefär som jag brukade få det första dagen på mensen. Kommer bara när jag kissat och torkar mig så det rinner inte i trosorna och jag har inte behövt trosskydd. Var hos BM igår för inskrivning och hon sa att så länge det inte är ljusrött är det nog ingen fara. Då jag har tid för tidiidgt ultraljud imorgon onsdag så ville inte hon kolla något när jag var hos henne utan tyckte jag skulle avvakta till onsdag. Men idag kände jag att det rann mer och då hade det kommit i trosorna, fortfarande brunaktigt och inga klumpar. Har inte haft ont i magen men tycker nu det känns lite konstigt (kan dock vara magont för att jag är så orolig nu). Det är ju nu sex dagar sedan blödningen började, hade det varit missfall hade det väl blött ännu mer eller? Med tanke på att gravappen säger att barnet är lika stort som en persika borde det väl ha kommit ut någon större klump om det nu är missfall?

Ska ju på det tidiga ultraljudet imorgon men nu är jag så sjukt otrolig, är ledsen och mår dåligt så kände att jag behövde skriva av mig här... Finns inget annat än att avvakta till imorgon då man för besked på om det lilla livet är okej eller inte men kan inte sluta tänka på detta hemska och måste hels tiden springa till toan och kolla om det blött mer... :(((

Är i vecka 13+1, första barnet (efterlängtat). I onsdags efter att jag och sambon hade sex kom det lite brunaktigt blod på pappret när jag torkade mig efter toabesök. Sedan dess har det kommit lite varje dag, inte klarrött utan brunt, liten rött, ungefär som jag brukade få det första dagen på mensen. Kommer bara när jag kissat och torkar mig så det rinner inte i trosorna och jag har inte behövt trosskydd. Var hos BM igår för inskrivning och hon sa att så länge det inte är ljusrött är det nog ingen fara. Då jag har tid för tidiidgt ultraljud imorgon onsdag så ville inte hon kolla något när jag var hos henne utan tyckte jag skulle avvakta till onsdag. Men idag kände jag att det rann mer och då hade det kommit i trosorna, fortfarande brunaktigt och inga klumpar. Har inte haft ont i magen men tycker nu det känns lite konstigt (kan dock vara magont för att jag är så orolig nu). Det är ju nu sex dagar sedan blödningen började, hade det varit missfall hade det väl blött ännu mer eller? Med tanke på att gravappen säger att barnet är lika stort som en persika borde det väl ha kommit ut någon större klump om det nu är missfall?

Ska ju på det tidiga ultraljudet imorgon men nu är jag så sjukt otrolig, är ledsen och mår dåligt så kände att jag behövde skriva av mig här... Finns inget annat än att avvakta till imorgon då man för besked på om det lilla livet är okej eller inte men kan inte sluta tänka på detta hemska och måste hels tiden springa till toan och kolla om det blött mer... :(((

Tack för alla svar. Tyvärr visade sig mina farhågor vara besannade:(

Kom till ultraljudsundersökningen och sa direkt att jag haft blödningar och var orolig för att det inte var något levande i magen. När jag låg på britsen innan hon skulle sätta igång sa hon att magen minsann börjat synas... så påbörjade hon ultraljudsundersökningen, hon tryckte och hade sig och kollade från flera vinklar och jag stirrade på skärmen för att få minsta skymt av mitt barn. Men ingenting. Hon sa efter en stund typ att tyvärr ser det inte ut att vara något foster (härifrån kommer jag inte ihåg allt som sades, tårarna bara rann). Hon sa att hon skulle gå och prata med en läkare och jag och min sambo blev kvar, stirrandes på den tomma bilden där vi trodde vi skulle få se vår lilla bebbe.

Hon hämtade oss och vi fick gå bort till gynakuten. En läkare gjorde VUL och sa att det mycket riktigt inte fanns ett foster men att hinnsäcken hade en storlek som motsvarade ca 12 veckor (tror han sa ca 8 cm). Fick prata vidare med en barnmorska som förklarade vad som väntar härnäst. Ska dit imorgon på morgonen och få vaginala tabletter som ska stöta ut hinnsäcken och moderkakan. Sen nya tabletter var tredje timme tills allt är ute... så får tillbringa hela dagen där..

Jag frågade vi något tillfälle om man kunde se när fostret dog men fick inget riktigt svar (inte vad jag kommer ihåg men var ju rätt chockad så inte så konstigt). Men nu har jag läst på lite och det låter som en såkallad ?ofostrig graviditet?. Att där inte har funnits ett foster alls utan bara livmodern och hinnsäcken som växt som om det vore en graviditet. Testade positivt en vecka efter förväntad mens (början av juli) tog senast ett gravtest igår som var positivt. Har haft ganska mycket illamående första tiden, ömma bröst och extrema trötthet fram tills för ca två veckor sedan, var så glad att jag började må bättre. Hade köpt några små söta newborn kläder, strumpor och mössa samt snuttefilt när vi var utomlands härom veckan. Sambon har börjat prata med magen och vi hade sett framemot detta ultraljud för att se så allt såg bra ut och börja berätta så smått för fler än våra föräldrar. Så nu känner jag mig arg och ledsen för att det kanska aldrig varit ett barn i min mage? Eller så dog det för flera veckor sedan och den jävla kroppen har bara spelat mig ett grymt spratt som fått mig att tro att jag fortsatt var gravid...