Statistik över skilsmässobarn som det gått utför?

Skitbra att mina föräldrar skilde sig. Det hade varit oerhört jobbigt att behöva växa upp med två människor som inte kom överens eller tyckte om varandra. Det om något hade gett mig men för livet.

(Är idag en gift, högutbildad tvåbarnsmamma. Har aldrig ens varit i närheten av att "hamna snett i livet".)

Det finns vetenskapliga undersökningar som visar att skilsmässobarn klarar sig lika bra/dåligt som barn som bor i kärnfamilj

https://www.doktorn.com/artikel/att-vara-skilsm%C3%A4ssobarn-leder-inte-till-f%C3%B6rs%C3%A4mrad-psykisk-och-fysisk-h%C3%A4lsa

Ja, bäst är kärnfamilj, nästa är varannan veckasboende, tredje är varannan helg hos en förälder, fjärde är ensamförälder.

Det är grupper av barn från dessa typer av boenden som utretts.

 

www.forskning.se/2017/01/12/vaxelvist-boende-bast-for-skilsmassobarnen/

www.chess.su.se/polopoly_fs/1.261599.1450340833!/menu/standard/file/Barn%20i%20va%CC%88xelvis%20boende%20-%20en%20forskningso%CC%88versikt.pdf

Föräldrarna separerade när jag var 2 år. Mamma och pappa har alltid haft ett bra samarbete och bodde nära varandra. Fram till skolstart bodde jag varannan vecka, därefter bodde jag officiellt hos mamma och var varannan helg hos pappa men eftersom han bodde nära så sprang jag där titt som tätt ändå. Är idag 40+, har två barn, har en relation som pågått i 16 år, har läst på högskolan, alltid varit "exemplarisk" och aldrig rebellisk.

Om barn mår bra eller dåligt när föräldrarna separerat beror till stor del på hur föräldrarna samarbetar och låter bli skitsnack om varandra. Om föräldrarna beter sig som vuxna människor så mår barnen generellt sett lika bra som de i en (fungerande) kärnfamilj.

Det är ingen större skillnad på hur barn med skilda föräldrar mår mot barn som växer upp med föräldrar som lever tillsammans. Förr kunde man säkerligen se skillnad eftersom papporna i stor grad helt försvann ur barnens liv.
Det som är av vikt för barnens mående är om föräldrarna kan samarbeta och kan dölja den eventuella ilska de känner mot andra föräldern samt att barnen får rätt att tycka om båda föräldrarna och inte höra diverse anklagelser mot pappa eller mamma,
Barn till skilda föräldrar mår dessutom bättre än barn till föräldrar som lever tillsammans trots att de inte längre tycker om varandra.

Mina föräldrar skilde sig när jag var 9-10, kom inte ihåg det som en så jobbig grej egentligen. Det var roligt att få byta miljö mellan varven. Var heltid hos pappa och varannan helg hos mamma.

I tidiga tonåren var min pappa inte så bestämd och hade inga regler. Så jag sov borta ofta och gjorde lite som jag ville. Därför hamnade jag snett av den anledningen där och då. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år pågrund av avståndet till gymnasiet. Det var då jag hamnade ännu mer snett då jag var helt fri att dricka så mycket alkohol jag ville.

Jag tror absolut inte en skillsmässa gör att man hamnar snett, utan beror lite mer på andra saker runt omkring. Vissa saker uppstår i samband med att föräldrarna flyttat ifrån varandra men det behöver inte vara så. Jag tror det hade varit sämre att lyssna på sina föräldrar bråka år efter år.

Efter mycket alkohol i ung ålder är jag näst intill nykterist idag. Idag har jag även kandidatexamen, ett akademiskt jobb, gift med en fantastisk man och har ett barn hittills.

Tack snälla ni för input.