• Anonym (TS)

    Hur är livet som ensamstående förälder?

    Som rubriken lyder, hur är livet som ensamstående förälder? Gärna till minst två barn och ur ett mamma-perspektiv då jag själv är flerbarnsmamma och behöver lite pepp. Hur blev ditt liv? Dela gärna med dig av dina tankar! Nämn gärna ålder på barnen. Berätta gärna också om ni känner att ni gjorde rätt som gick skilda vägar, kan vara intressant!

  • Svar på tråden Hur är livet som ensamstående förälder?
  • Anonym (Tufft)

    Är ensam på heltid och det är sanslöst slitigt. Går inte ens att ana skillnaden mellan att vara två föräldrar. Men för den som har någon pmm fortfarande finns kvar och är beredd att dela på allt så är det förstås inga problem. Ekonomiskt blir det skillnad förstås och man har ingen att dela vak-nätterna med, men å andra sidan har man ibland tid bara för sig själv.

  • Anonym (TS)
    Anonym (Tufft) skrev 2018-09-13 07:15:15 följande:

    Är ensam på heltid och det är sanslöst slitigt. Går inte ens att ana skillnaden mellan att vara två föräldrar. Men för den som har någon pmm fortfarande finns kvar och är beredd att dela på allt så är det förstås inga problem. Ekonomiskt blir det skillnad förstås och man har ingen att dela vak-nätterna med, men å andra sidan har man ibland tid bara för sig själv.


    Det låter tufft! Stor eloge till dig. Hur gamla är barnen? Ni kommer knyta starka band, du och barnen, i alla fall!
  • Anonym (TS)

    Ingen mer som vill dela med sig? :)

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (TS) skrev 2018-09-13 16:28:53 följande:

    Ingen mer som vill dela med sig? :)


    Din trådstart är lite ospecifik, men jag försöker svara. Tre skolbarn, 6, 8, 11 år. De bor växelvis. Med barnen på halvtid fick jag dubbelt så mycket tid, krasst sett. Jag har flera fritidsintressen jag håller på med så jag har inga problem med att fylla tiden. Jag har bra ekonomi med ett välbetalt jobb så pengar var ingen direkt issue för mig. Jag sörjer kärnfamiljen men saknar verkligen inte bråken som eskalerade totalt. Går man över en viss gräns så är det inte värt det.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Mamma) skrev 2018-09-15 08:08:32 följande:

    Din trådstart är lite ospecifik, men jag försöker svara. Tre skolbarn, 6, 8, 11 år. De bor växelvis. Med barnen på halvtid fick jag dubbelt så mycket tid, krasst sett. Jag har flera fritidsintressen jag håller på med så jag har inga problem med att fylla tiden. Jag har bra ekonomi med ett välbetalt jobb så pengar var ingen direkt issue för mig. Jag sörjer kärnfamiljen men saknar verkligen inte bråken som eskalerade totalt. Går man över en viss gräns så är det inte värt det.


    Tack för ditt svar! Nej, till slut kommer man till punkten då det inte längre är värt kampen...
  • Anonym (Tufftkandetvara)

    Tufft är ensam och så varit sen barnet växte i magen. 3 åring... är du magsjuk så är du det med ansvar för barnet och oftast kommer magsjukorna hos både samtidigt.. vakennätter och usel sömn sedan start ekonomiskt alltid på marginalen samt upplever ett utanförskap sol tyvärr även påverkar barnet

  • Anonym (TS)
    Anonym (Tufftkandetvara) skrev 2018-09-15 14:24:00 följande:

    Tufft är ensam och så varit sen barnet växte i magen. 3 åring... är du magsjuk så är du det med ansvar för barnet och oftast kommer magsjukorna hos både samtidigt.. vakennätter och usel sömn sedan start ekonomiskt alltid på marginalen samt upplever ett utanförskap sol tyvärr även påverkar barnet


    Tack för ditt svar, låter svårt!
  • Anonym (Tre)

    Jag har varit ensam med tre barn sedan de var 4, 7 och 10 år. De första 5 åren var de varannan helg hos pappan, sedan enbart hos mig. Nu är de nyligen utflugna. Jag tycker faktiskt att det var lättare att vara ensam och kunna styra upp det som jag ville ha det än att tro att man var två om ansvaret men hela tiden bli besviken.

  • Anonym (TS)
    Anonym (Tre) skrev 2018-09-15 14:54:22 följande:

    Jag har varit ensam med tre barn sedan de var 4, 7 och 10 år. De första 5 åren var de varannan helg hos pappan, sedan enbart hos mig. Nu är de nyligen utflugna. Jag tycker faktiskt att det var lättare att vara ensam och kunna styra upp det som jag ville ha det än att tro att man var två om ansvaret men hela tiden bli besviken.


    Förstår vad du menar o tror du har en bra poäng. Då räknar man ju inte med någon annan, man vet att man är ensam o kan själv bygga upp sina egna rutiner...
Svar på tråden Hur är livet som ensamstående förälder?