Orolig

Om det verkligen är så att känslorna försvunnit helt och inte kan återfås gör du helt rätt i att skiljas! 

Ditt liv är inte till för att tillfredsställa alla andra! Du ska absolut inte ställa upp som fru när du inte själv vill. Ibland kan det fungera att bo ihop som vänner, men då måste båda känna att det är ok och att det är tillfälligt, träffar någon av er en annan går det så klart inte längre. (Iaf går det bara ytterst sällan) 

Så klart är övriga familjen ledsna och besvikna, men det är inte farligt att bli det ibland, det tillhör livet. Du och din man får finnas där för barnen (men aldrig kasta skit på varandra). 

Förklara för barnen att ni inte slutat älska DEM, men att ni slutat älska varandra och så kan det bli med vuxna ibland. 

Det kommer att bli bra till slut, när ni båda landat i detta och funnit er egen väg och plats i livet efter skilsmässan. 

Lycka till! 

Känner som du. Är fru och har en dotter.

Bara längtar tills hon är myndig och skapar eget liv.

Då blir det separation. Trött på att leka låtsasfamilj. Utan sex, dela säng, inga gemensamma resor osv.

Bor ihop bara för bekvämlighetens skull.

Min man blir som en lekpappa och barnvakt. Mer så.

Hur skulle du känna dig om du fick veta att du var orsaken till att någon av. eller båda dina föräldrar levde olyckliga ihop?

Risken kan bli att hon känner så när ni separerar när hon är myndig.