Någon annan som träffat en gift man som lämnar sin fru?

Du har skrivit att du upprepade gånger inlett förhållanden med gifta män - det visar rätt mycket av vad du är för en person.

Lina30, jag önskar dig lycka till. Jag hoppas att det löser sig för dig. :)

Va? Vart har du fått det ifrån. Jag har aldrig inlett någon relation med någon upptagen person någonsin i mitt liv tidigare?

Jag tror inte det. Hade jag stannat hade vi vart gifta idag, det är jag 99% säker på. Men jag gillar din teori bättre för då slipper jag vara bitter.

Tack, fina du!

Gifte han om sig så fort, eller tänker du fortfarande på det lång tid efter?

Förstår att man kan älta saker man tror kunde blivit bra, men om ni bara träffades två månader kan ni inte känt varandra jättebra. Försök tänka så, för du kan ju inte alls veta om allt annars hade slutat med ett lyckligt äktenskap.

Jag är lite så att jag tror att allt händer av en mening.

Om det fanns nån substans i hans beteende hade han inte NÄMNT/PRATAT OM att lämna sin fru, han hade redan dumpat henne och berättat allt. Det du berättar låter som det en tjejkompis till mig berättat de senaste 15 åren med olika karlar (vi är 35 nu och gick högstadiet ihop). Hela tiden är det nån ny som är SÅ KÄR i henne och skickar rosor och säger en maaaaassa saker som varje gång enligt henne tyder på att han är döförälskad i henne. Är dom inte gifta så har dom flickvän eller så har dom precis skiljt sig eller gjort slut.

Clue: Hon är fortfarande singel och barnlös vid 35 års ålder, har gått in i väggen och har återkommande depressioner varje gång hon på nytt inser att alla tomma ord i början var just tomma ord och inte ledde till de luftslott hon lovats för att släppa till och ha himlastormande affärer med.

Jag säger inte ens som det är längre för hon lyssnar ju inte, hon resonerar som du. Jag bara grattar när hon är förälskad och uttrycker sympati när hon är förtvivlad.

Hon ser också ung ut btw och är säkert mycket vackrare än du (hon är en av dom objektivt vackraste tjejerna jag vet). Du är säkert bara medelmåttig.

Hon är också väldigt naiv. Väldigt ?ungdomlig? i sättet (läs emotionell utveckling som en fjortis som stannat där).

Jag är bög btw annars hade jag väl också behandlat henne likadant. Hon är ju ingen man blir kär i och vill gifta sig med och skaffa barn med.

Lycka till.

Önskar dig också lycka till!

Men vill även höja ett varningens finger.. har han inte redan lämnat sin fru så ska du nog inte helt lita på att han kommer göra det..

Min nuvarande var gift när vi träffades.. han sa dock (jag kan ju inte faktiskt veta om något han säger är sant) att han aldrig egentligen älskat henne, men de fick barn tidigt och efter det rullade det liksom bara på.. sen träffade han mig och blev upp över öronen förälskad på en gång..

Vi var bara vänner i början (men kände en extremt stark attraktion båda två) och en dag hade vi sex med varandra.. efter detta tog det bara någon vecka innan han sa till sin fru att han ville skiljas och tog tag i saken..

Om han tänkt lämna sin fru så kanske han redan borde gjort det?

(Och till alla moralkärringar där ute, ja det är fel att vara otrogen, och ja, jag vet att han kan göra samma sak mot mig)

Tror det var detta som du skrev, men har jag fel så ber jag om ursäkt:

"Jag har också varit med om en otrogen man tidigare, jag är inte bitter för det."

Jag är så attraherad av en gift man just nu och det är inte lätt att stoppa/hålla mig ifrån när vi har daglig kontakt och han verkligen är på mig MEN jag tänker på hans fru. Så inget händer mellan oss. Vi tittar på foton på varandra och tänker på hur fint det skulle kunna vara men han är tydlig med att han aldrig kommer lämna sin fru vilket innebär att det aldrig kommer bli vi.

Har du träffat honom än? Hur går det?

Ja, vi har träffats och känslorna blir starkare för varje gång hos oss båda.. det märks väldigt tydligt. Vi ses allt oftare och mer intensivt, mer kontakt för varje dag som går och han tar större risker att bli påkommen hela tiden.. nästan som att han vill att det ska komma fram fast han ändå säger att han vill lämna på ett "snyggt" sätt för deras barns skull och för att inte skapa kaos. 

Ja det kan bli så när man är helt upptagen av känslorna för en person - man blir mindre försiktig. Hoppas på ett lyckligt slut för er. Jag har varit i hans situation där jag ville lämna min sambo. Sambon har sexvägrat sedan start pga porrberoende som han inte tar tag i samt som förmodligen förstört hans förmåga att tända på verkligheten. Mannen jag träffade var inledningsvis upp över öronen förälskad i mig, sa att han älskade mig och vi planerade framåt. Men så fort första förälskelse lagt sig verkar han ha börjat träffa andra samtidigt, jag är inte säker men mycket tyder på det samt att han erkände en incident som skett under en månad när han hade brutit med mig. Jag bröt nyligen pga mina misstankar samt att saker förändrats mellan oss och för att jag tror att man inte ligger med någon annan om man har känslor för en person. Jag tror han tyckte det var jättebekvämt att ligga med mig och sen åkte jag hem till sambon så han slapp ta ansvar för någon sorts relation. Jag är dessutom mycket yngre än honom. Mår skit de sista veckorna och jag behöver nog skriva av mig lite. Saknar den intimitet vi hade och hur givande det var att prata med honom. Men jag känner mig utnyttjad samtidigt och vet inte om jag ska vara lättad över att jag avslutat ett skevt fejkförhållande eller om jag förlorat ett glädjeämne som byggde på äkta känslor.

När jag var 27 började jag nytt jobb där chefen var 45. Det klickade ganska direkt. Han skilde sig och nu bor hans barn hos oss varannan helg, dessutom väntar vi vårt första gemensamma barn nu.

Vi hittade varandra djupt och varmt, det fanns ingen tvekan i känslan.

Så dumt att kalla folk för "kärring" (ett skällsord) när man själv vet att man gjort fel men inte vill höra det. När man liksom uppenbarligen går emot sina egna åsikter men försöker förneka det. Då är alla andra kärringar som faktiskt inte är lika svaga i sitt sinne som en själv. 

Det var ju bra att han lämnade förhållandet.
Berättade han om dig för frun?
Tänker att mycket beroende på hur det ska bli för er beror på hur uppbrottet gick till.
Det bästa för alla är ju om dom tillsammans beslutade att gå isär när han berättade om dig än att hon inte ville skiljas och kommer att vara arg och ledsen.
Just för att då kommer oftast barnen i kläm.
Om dom går isär genom gemensamt beslut även om exfrun är ledsen så klarar barnen det bättre än om hon känner sig sviken.
Barnen kommer i så fall ta hennes parti och det kan bli jättejobbigt för din numera pojkvän.
Hur gamla är hans barn? antar att dom kommer att bo växelvis och gå i så varsamt fram så dom får tid att acceptera tillvaron.
När han har barnen måste dom få komma först och ni umgås desto mer när han inte har barnen.
Det är ofta svårare när en har barn och inte den andra för barnen kommer att behöva sin pappa lika mycket som tidigare och dom får inte känna sig övergivna som det lätt kan bli.
Om ni går långsamt fram är det mycket större chans att ni kommer att ha en framtid tillsammans.