Jag bor på liten bruksort ca 1900 invånare. Jag o maken har skilt oss och det är en smutsig skilsmässa. Men vi bor kvar båda två. Jag är inflyttad i byn men väljer att stanna. Jag trivs här, jobbar en bit bort, har vänner, engagemang och intressen här. Vår son går i skolan här och går mellan oss som han vill.
Det skvallras i byn och exet är ibland inte så rolig att hantera men det struntar jag i för jag har rätt att bo här precis som han.
Känslomässigt jobbigt ibland att se varann på affären tex men det går över.
Och här i byn finns fler separerade, det är inte bara vi. Hans tidigare gamla ex bor här också, de har familjer. Andra separerade hittar varandra, det går liksom inte att undvika här.