26 år - vågar jag lämna?

Har du kommit fram till ett beslut?

Ja asså vi kommer flytta isär iaf. Sen vet jag inte om det innebär att vi göra slut eller bara blir särbo :/ jobbigt är detta men det är jobbigt att vara i en relation som inte känns rätt heller!

Bra beslut tycker jag.

Bra gjort av dig!

Gör inte samma misstag som jag och stanna i nåt som är dåligt. Är det då killen sen istället som gör slut efter ett tag för att han märker att det inte fungerar så blir det ännu värre!

Känner mig så himla ledsen. Det gör så ont. Ju mer jag granskar oss och honom och mig själv så inser jag att han verkligen kör sitt eget race. Hela hösten har varit så jobbig och jag har varit så ledsen. Känner mig så sviken och nästan förnedrad av att ha investerar allt i Denna människa för att nu inse att han inte är beredd att göra detsamma. Han kommer nog aldrig göra det. Han har haft en tuff barndom med en mamma som var alkoholist och en pappa som är deprimerad. Han har blivit sviken hela sitt liv och har nog aldrig få uppleva riktigt lojalitet och allt vad det innebär. Och här står jag och ger honom allt!!! Men han uppskattar det inte ens, ser nog det inte, och ger definitivt inte den omtänksamheten, djupa kärleken och lojaliteten tillbaka. Jag är förkrossad.

Vill understryka att vi fortf. Ska flytta isär. Jag vet dock inte om jag kan fortsätta med ngn som jag inte kan känna mig trygg och lycklig med. Han är själv så himla olycklig och har alltid varit, men det vet han nog inte själv. Han kör på och sitter aldrig still. Flyr från verkligheten och är helt väck i huvudet. Minns inte saker som jag säger. Frånvarande.

Är det någon som har något att inflika? Känner mig rädd att för alltid bli ensam. Ser inte att jag skulle träffa någon annan än honom.

Det kommer du göra. Sörj nu den relationen som inte blev som du önskade. När du sörjt klart så märker du när du är redo. 26 är ingen ålder

Bra gjort. Det kommer bli bättre när ni väl flyttat isär och det har gått en tid. Slösa inte bort ditt liv på någon som inte vill prioritera dig och relationen. Det låter för mig som att du redan är ensam, i relationen. Det blir mycket lättare för dig att träffa någon som du faktiskt passar med efter att du lämnat. 

Tack för era svar! Förstår rationellt sätt att det löser sig, och tiden läker alla sår. Men rädslan (som säker alla upplever av att lämna en lång relation i min ålder) för att inre hitta ngn ny eller bli för gammal för barn är påfrestande. Jobbigt nu för detta är så himla ut draget. Jag flyttar inte förens till jul...

Jag var äldre när jag lämnade min förra relation, det.var endast lättnad. Åh andra sidan fanns inte barn i mina framtidsplaner och de flesta av mina vänner hade inte barn.

Känner igen beskrivningen av ditt ex delvis i hur mitt ex är. Vi har nu separerat och har en dotter på 15 månader ihop och det gör absolut inte saken bättre kan jag säga! Är jättetufft!

Känner igen det där att ha satsat allt men inte fått den känslan man velat. Han flydde också bara ifrån verkligheten och var rastlös och grejade ute på gården såfort tillfälle gavs. Man hinner ju aldrig mötas då och speciellt inte om man har barn. Han var inte alls djup av sig och uttryckte sina känslor. Vet inte vad jag tänkte, men alla lär vi oss av de misslyckade relationer vi haft och vi får inte vara för hårda mot oss själva. Vi människor gör så gott vi kan.

Var jättejobbigt de första månaderna efter separationen men känns lite bättre nu.

Jobbigast är ju de dagar jag måste vara ifrån dottern men försöker att göra sånt som jag inte hinner annars när jag har henne.

Usch fy vad jobbigt. Vi kunde varit i samma sits då det var lite i valet eller kvalet att skaffa barn. Men jag har alltid haft magkänslan NEJ. Fast jag velat ge honom ett barn. Men det har bara inte känts rätt. Känner att jag behöver hitta mig själv efter denna relationen och bli mig själv 100% igen. Ingen kan göra dig lycklig bara du själv. Fint att du vågade lämna. Hur länge hade ni varit tillsammans? 

[quote=79202135][quote-nick]Anonym (Kvinna 26) skrev 2018-11-09 17:15:43 följande:[/quote-nick]Usch fy vad jobbigt. Vi kunde varit i samma sits då det var lite i valet eller kvalet att skaffa barn. Men jag har alltid haft magkänslan NEJ. Fast jag velat ge honom ett barn. Men det har bara inte känts rätt. Känner att jag behöver hitta mig själv efter denna relationen och bli mig själv 100% igen. Ingen kan göra dig lycklig bara du själv. Fint att du vågade lämna. Hur länge hade ni varit tillsammans?

Ja det är viktigt att inte tappa bort sig själv och börja att älska sig själv. I 5,5 år.

Ni då?

Vi har varit tsm i lite mer än 5 år.

Ingen som har någon mer kommentar?

Ibland känns det så himla bra - vågar man lämna ändå?

UPPDATERING

Jag lämnade min sambo i januari och har varit nöjd med beslutet tills jag idag fick vet att han har ny flickvän. Asså FY vad ont det gjorde. Varför gör det ont? Det var ju jag som lämna? Önskar han allt gott men känns som att jag tydligen var väldigt lätt att ersätta...