• Anonym (Angel)

    Den stora omöjliga kärleken

    När man möter Den Stora Kärleken. När allt annat bleknar och man inser vad man alltid saknat. Själsfränden, din andra hälft som för första gången får dig att känna dig hel. Men när man båda redan lever i varsitt äktenskap, en destruktiv relation som man bara stannat i för barnens skull. När man varken kan tänka sig att slå sönder sina barns familj eller svika sin partner. Hur överlever man då?

    Ja, vi lever i en skimrande bubbla, och ja, det skulle komma en grå vardag även för oss. Men vi lever redan mitt i varandras vardag. Mitt hem är hans, hans hem är mitt. Jag är nära hans fru och hans barn, liksom han med min man och mina barn. Dörrarna mellan våra hem står alltid öppna, vi lever redan i något slags kollektiv.

    Det finns bara sanningar, ärlighet och ren kärlek mellan oss, inget annat hade gått i den situation vi lever i. Och vi har aldrig gett våra känslor något fysiskt utlopp. Det är lycklig men olycklig kärlek. Ömsesidig men omöjlig. Vi kan inte bryta och fly undan varandra, våra familjer håller oss samman. Han finns alltid där.

    Finns det någon lösning som inte gör ont?

  • Svar på tråden Den stora omöjliga kärleken
  • Anonym (kanske)
    Anonym (Angel) skrev 2018-09-29 13:23:47 följande:
    Tack, det du säger låter vettigt. I längden skulle vi säkerligen bli lyckligare av att bryta upp och leva tillsammans.

    Vi är båda den svaga parten som blir dominerade och överkörda i våra respektive relationer. Den snälla, tysta och känsliga parten som anpassar sig för husfridens skull medan våra respektive ångar på med sitt eget bästa och sina egna behov för ögonen. Vi har båda blivit nerbrutna och tappat bort oss själva, men hjälpt varandra att hitta tillbaka och blomma ut.

    Jag förstår att det kan låta som att vi är en flykt för varandra, men det skulle förminska mina känslor för honom. De är extremt djupt rotade i hans person.
    Ja förmodligen skulle DU bli lyckligare , om han också skulle bli det kan bara han själv svara på. Så innan du tar några beslut så borde du kanske förvissa dig om att det du känner och tänker är ömsesidigt och inte bara utgå ifrån att han känner likadant.

    Det finns nog fler än en som släppt allt de har för en förälskelse bara för att upptäcka att den andra inte alls var lika säker.
  • Anonym (kanske)
    Anonym (felix) skrev 2018-10-01 18:05:18 följande:

    Om ni båda har varit  den svaga parten som blir dominerade och överkörda i era respektive destruktiva relationer, men som ändå blir kvar tills ni blir lämnade, så är det väl kanske också för att dessa relationer har uppfyllt ett psykologisk behov hos er båda. Hur skulle det då gå om den stora omöjliga kärleken plötsligt blev möjlig? Skulle ni kunna leva snälla, tysta och känsliga tillsammans? Kanske föredrar ni någonstans att er stora kärlek förblir omöjlig?


    Var har TS skrivit att hon eller den andra snubben blir överkörda och dominerade av sina respektive?
  • Anonym (Angel)
    Anonym (felix) skrev 2018-10-01 18:05:18 följande:

    Om ni båda har varit  den svaga parten som blir dominerade och överkörda i era respektive destruktiva relationer, men som ändå blir kvar tills ni blir lämnade, så är det väl kanske också för att dessa relationer har uppfyllt ett psykologisk behov hos er båda. Hur skulle det då gå om den stora omöjliga kärleken plötsligt blev möjlig? Skulle ni kunna leva snälla, tysta och känsliga tillsammans? Kanske föredrar ni någonstans att er stora kärlek förblir omöjlig?


    Den tanken har absolut slagit mig. Jag vet dock att vi båda mår dåligt över att leva med våra respektive. Men oron finns självklart där att vi är för lika för att det ska fungera.
  • Anonym (Angel)
    Anonym (Fri) skrev 2018-10-01 18:58:35 följande:

    Jag har levt i en liknande situation där jag och mannen i den andra familjen klickade väldigt bra. Jag bröt gemenskapen med den andra familjen för att jag ville hålla o hop min egen familj för vår allas skull. I dag mår jag ofta dåligt och tänker på honom dagligen.


    Hur känner du inför ditt val idag? Kan du vara lycklig med din man när du dagligen tänker på den andre mannen?
  • Anonym (Angel)
    Anonym (kanske) skrev 2018-10-01 19:22:37 följande:

    Ja förmodligen skulle DU bli lyckligare , om han också skulle bli det kan bara han själv svara på. Så innan du tar några beslut så borde du kanske förvissa dig om att det du känner och tänker är ömsesidigt och inte bara utgå ifrån att han känner likadant.

    Det finns nog fler än en som släppt allt de har för en förälskelse bara för att upptäcka att den andra inte alls var lika säker.


    Självklart kan jag bara tala för mig själv, men jag känner också honom väldigt väl. Även om vi inte bor ihop så lever vi redan i en känslomässig relation, och vi pratar om våra tvivel och rädslor också. Men ja, jag är livrädd för att försätta mig i situationen där jag slår sönder min familj och ändå aldrig får honom.
  • Anonym (Angel)
    Anonym (kanske) skrev 2018-10-01 19:24:35 följande:

    Var har TS skrivit att hon eller den andra snubben blir överkörda och dominerade av sina respektive?


    Jag skrev det i inlägg #3.
  • Anonym (kanske)
    Anonym (Angel) skrev 2018-10-01 11:16:27 följande:

    Tack. Jag vet att det kommer bli en extremt infekterad situation med våra respektive eftersom vi är så nära vänner alla fyra. Samtidigt tror jag att de kommer förstå det på ett logiskt plan, eftersom vi är så väldigt lika och de vet att vi klickar som vänner. Svartsjukan finns redan från båda håll.


    Fast svartjukan är väl befogad då iaf den ena av er faktiskt är kär i den andra och kan tänka sig lämna sin partner för den andra?

    Tror man ska skilja på obefogad svartsjuka och befogad svartsjuka. Att ogilla att ens partner har känslor för någon annan är väl ganska naturligt och inte nödvändigtvis detsamma som att vara svartsjuk för att man är goda vänner?

    Jag är inte svartsjuk och har aldrig varit det. Men skulle min partner bli kär i någon annan och jag märkte det så skulle jag bli irriterad och tycka att hon får ta och bestämma sig för vad hon vill. Vem vill leva med någon som älskar någon annan?
  • Anonym (kanske)
    Anonym (Angel) skrev 2018-10-01 19:41:11 följande:

    Självklart kan jag bara tala för mig själv, men jag känner också honom väldigt väl. Även om vi inte bor ihop så lever vi redan i en känslomässig relation, och vi pratar om våra tvivel och rädslor också. Men ja, jag är livrädd för att försätta mig i situationen där jag slår sönder min familj och ändå aldrig får honom.


    Fast om du älskar någon annan istället för din partner så är väl er familj redan trasig och lämnar gör man väl för att man tröttnat på det man har och inte enbart för att man tror det finns nåt bättre?

    Om du ponera att den andre mannen inte existerat. Vad skulle du tycka om din man och ditt förhållande i så fall? Skulle du vara nöjd eller hade du velat lämna?
  • Anonym (Angel)
    Anonym (kanske) skrev 2018-10-01 19:55:26 följande:

    Fast om du älskar någon annan istället för din partner så är väl er familj redan trasig och lämnar gör man väl för att man tröttnat på det man har och inte enbart för att man tror det finns nåt bättre?

    Om du ponera att den andre mannen inte existerat. Vad skulle du tycka om din man och ditt förhållande i så fall? Skulle du vara nöjd eller hade du velat lämna?


    Ja, svartsjukan är befogad. Jag menade bara att jag inte tror att våra känslor skulle komma som någon överraskning för våra respektive då de redan vet hur väl vi klickar och trivs tillsammans.

    Min och min mans relation har varit dålig i många år, vore det inte för barnen så hade jag lämnat tidigare. Jag tror att jag hade vant mig vid situationen och inte insåg hur kärlekslöst vi levde förrän jag plötsligt fick så starka känslor för någon annan. Nu känns det mycket svårare att stå ut i mitt äktenskap.
  • Anonym (Fri)

    [quote=79102855][quote-nick]Anonym (Angel) skrev 2018-10-01 19:33:56 följande:[/quote-nick]Hur känner du inför ditt val idag? Kan du vara lycklig med din man när du dagligen tänker på den andre mannen?[/

    Vissa dagar kan jag det och andra inte, jag älskar ju min man också även om vår historia tillsammans innehåller många stora stenar. Den andra kvinnan har ju ingen aning om varför kontakten bröts så hastigt och saknar mig som vän men jag klarade inte av det längre.

  • Anonym (Hm)
    Anonym (kanske) skrev 2018-10-01 19:44:36 följande:
    Fast svartjukan är väl befogad då iaf den ena av er faktiskt är kär i den andra och kan tänka sig lämna sin partner för den andra?

    Tror man ska skilja på obefogad svartsjuka och befogad svartsjuka. Att ogilla att ens partner har känslor för någon annan är väl ganska naturligt och inte nödvändigtvis detsamma som att vara svartsjuk för att man är goda vänner?

    Jag är inte svartsjuk och har aldrig varit det. Men skulle min partner bli kär i någon annan och jag märkte det så skulle jag bli irriterad och tycka att hon får ta och bestämma sig för vad hon vill. Vem vill leva med någon som älskar någon annan?
    Håller med
  • Anonym (Angel)
    Anonym (Fri) skrev 2018-10-01 21:08:15 följande:

    [quote=79102855][quote-nick]Anonym (Angel) skrev 2018-10-01 19:33:56 följande:[/quote-nick]Hur känner du inför ditt val idag? Kan du vara lycklig med din man när du dagligen tänker på den andre mannen?[/

    Vissa dagar kan jag det och andra inte, jag älskar ju min man också även om vår historia tillsammans innehåller många stora stenar. Den andra kvinnan har ju ingen aning om varför kontakten bröts så hastigt och saknar mig som vän men jag klarade inte av det längre.


    Jag förstår. Hur la du upp det inför din man och era barn, att ni behövde bryta kontakten så abrupt? Och vad säger den andra mannen? Stöter ni på varandra ibland?

    Vi bor grannar och på en liten ort och barnen är bästa vänner så jag kommer liksom inte undan.
  • Anonym (Fri)

    [quote=79103797][quote-nick]Anonym (Angel) skrev 2018-10-02 06:58:49 följande:[/quote-nick]Jag förstår. Hur la du upp det inför din man och era barn, att ni behövde bryta kontakten så abrupt? Och vad säger den andra mannen? Stöter ni på varandra ibland?

    Vi bor grannar och på en liten ort och barnen är bästa vänner så jag kommer liksom inte undan.

    Vi stöter på varandra ofta, ungefär samma sits som ni förutom att våra barn inte är vänner. Han säger inget och inte jag heller, men vi läser av varnandra i bland utan ord som en tyst överenskommelse.

    Passande bog hamnade vi i en konflikt som var ganska stor och då kunde jag/vi passa på att bryta allt i den cirkusen och ha det som ursäkt. Dom sa dessutom lite elaka saker om min sambo och han vill inte veta av dem efter han fick veta hur dom varit bakom ryggen på honom.

  • Anonym (Angel)

    [quote=79104028][quote-nick]Anonym (Fri) skrev 2018-10-02 09:02:57 följande:[/quote- [quote=79103797

    Vi stöter på varandra ofta, ungefär samma sits som ni förutom att våra barn inte är vänner. Han säger inget och inte jag heller, men vi läser av varnandra i bland utan ord som en tyst överenskommelse.

    Passande bog hamnade vi i en konflikt som var ganska stor och då kunde jag/vi passa på att bryta allt i den cirkusen och ha det som ursäkt. Dom sa dessutom lite elaka saker om min sambo och han vill inte veta av dem efter han fick veta hur dom varit bakom ryggen på honom.

    [/quote]

    Ok, ja det var ju lägligt att bryta då. Vad sa den andre mannen? Var han med på brytningen?

  • Xzx

    Ibland måste det göra ont för att det ska kunna bli bra.


    Ju förr du accepterar det faktumet, desto bättre kommer det här bli för dig.


    Allt gott!

Svar på tråden Den stora omöjliga kärleken