• Kantarellen89

    Hur gör man ett barn?

    Startar denna tråd mest för att få skriva av mig. Måste få dela med mig av tankarna och känslorna jag känner. Varför är det så svårt att bli gravid? Jag och min sambo har nu försökt att bli gravida i 14 månader, eller det var 14 månader sen jag slutade med p-piller. I början tog vid det lugnt, händer det sä händer det. Men efter att sex månader hade gått blev jag mer och mer orolig. Nu är jag här. Söndergooglad och beroende av familjeliv. Det har gått så långt att jag faktiskt funderat hur man gör när man skaffar ett barn. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag googlat det med! ???????? Regelbunden mens och ägglossning, vi är friska i övrigt och lever ett hälsosamt liv. Så frustrerande. Behöver nog egentligen inte ens förklara mer hur jag känner. Antar att ni som läser detta är i ungefär samma sits. Därför jag skriver nu också. Jag behöver prata med likasinnade. Det är svårt att få personer som inte är i samma sits att förstå, denna innersta längtan och förtvivlan.

    Fick min mens idag. Igen. Efter en månad med faktiskt lite hopp. Blev snabbt tagen ner på jorden igen. Nu är jag frustrerad och ledsen och orkar inte hålla det inom mig.

    Bestämt mig för att starta en utredning. Trots att det tar emot. Innerst inne så vill man ju bara få ?klara det själv?, bli överraskad, glad och förvånad över ett plus på stickan en dag. Men börjar inse nu att jag nog får lägga den önskan åt sidan och skapa mig en ny bild av det hela.

    Har sagt sedan jag var ett barn att jag känner på mig att jag själv aldrig kommer kunna få barn. Folk har alltid sagt till mig ?att så känner alla, men så är det inte? så otroligt sorgligt nu när min så tidiga känsla har börjat bli bekräftad. Kommer jag aldrig att få bli mamma? Kommer min underbara, super snälla fantastiska sambo aldrig att bli pappa till mitt barn? Åh så ledsamt det är och så orättvist. Hur svårt ska det vara liksom?

    Finns det någon som känner igen sig?

  • Svar på tråden Hur gör man ett barn?
  • Anonym (Vänta inte)
    Kantarellen89 skrev 2018-10-01 19:59:45 följande:

    Okej, det var min plan från början med. Sen började jag hitta anledningar till att skjuta på det.. sökte ni privat eller via landsting?


    Via landstinget. Lite längre väntetider blir det ju så, men det är ju dyrt att gå privat.
  • Anonym (lugn och fin!)

    Det kan ta tid innan allt stabiliserar sig efter p piller. Räkna med 1 år, efter det at du har slutat, och lägg så till ytterligare ett år. Under det andra året, så. Innan dess, tänk inte, knulla på bara. Så kommer det en liten bäbbs, skall du se. Stress förstör allt. Sluta googla.

  • Anonym (Kosttillskott)

    Prova tillskott av zink, magnesium, b12, folsyra, omega 3, d-vitamin till både dig och mannen.

    Zink, magnesium och folsyra ska tydligen förbättra kvaliteten på spermierna.

    Och såklart en utredning för att se så allt står rätt till.

  • Anonym (Kosttillskott)

    Och även fast det känns hopplöst just nu så kan det dröja med att bli gravid ytan någon speciell orsak. För oss tog det nästan 3 år, och blev gravid utan att göra en enda grej annorlunda.

  • Anonym (Anna)

    Återigen, sök hjälp. Råd om att inte stressa och sluta tänka på det är strunt (såvida man inte är under sådan stress att ägglossningen uteblir), p-piller går ur kroppen relativt snart och det är INTE normal att det dröjer mer än ett år efter att man slutat, och kosten har i de flesta fall endast marginell betydelse. Du kommer att få många mindre vetenskapligt förankrade råd i detta forum, men det bästa du kan göra är att söka hjälp och genomgå en utredning.

  • Anonym (Pappa)

    Stress har en mycket negativ påverkan så försök att ta det lugnt, vilket är lättare sagt än gjort.

    Vi höll på jätte länge utan resultat men fick till slut till det och fick en underbar liten solstråle med hjälp av IVF.

    Att köra på varje dag eller flera gånger per dag skapar en otrolig press och det är lätt att alla underbara känslor försvinner och det blir som ett jobb.

    Det känns extra orättvist när vänner runt omkring får till det på första försöket och därmed lever i tron att det blir barn bara man skakar lite på sig.

  • Missjaas

    Jag förstår dina tankar och din oro. Är själv i samma sits. Slutade med minipiller för snart 1,5 år sedan och efter ett drygt halvår utan en endaste mens tog jag mig i kragen och sökte hjälp. Har sedan dess dels genomgått svåra cellförändringar och letrozolbehandlingar som inte funkar. Jag vet inte hur många ggr jag fått höra "försök slappna av, det kommer att komma" varje gång slits lite av mitt hjärta ut. Det känns som att ingen förstår sorgen man känner där man månad efter månad går utan ens en fungerande ägglossning. Denna månad är första gången jag antagligen fått uppleva ägglossning och såklart har tankarna och förhoppningarna varit skyhöga. Nu precis upptäckte jag röda flytningar.. antagligen inget denna månad heller men iaf kommit ett steg längre. Du är inte ensam och känns på något sätt skönt att inte heller vara det.

  • Anonym (Vänta inte)
    Anonym (Anna) skrev 2018-10-01 22:24:21 följande:

    Återigen, sök hjälp. Råd om att inte stressa och sluta tänka på det är strunt (såvida man inte är under sådan stress att ägglossningen uteblir), p-piller går ur kroppen relativt snart och det är INTE normal att det dröjer mer än ett år efter att man slutat, och kosten har i de flesta fall endast marginell betydelse. Du kommer att få många mindre vetenskapligt förankrade råd i detta forum, men det bästa du kan göra är att söka hjälp och genomgå en utredning.


    Tack! Blir så trött på alla råd om att sluta stressa. Som att det skulle kunna öka mängden spermier, få dem att simma rätt, bota endometrios eller PCO osv.

    Bra sammanfattat och nu hoppas jag att TS tar mod till sig och söker hjälp. Och att det snart finns ett litet liv i magen.
  • Anonym (Pappa)
    Anonym (Vänta inte) skrev 2018-10-02 06:36:08 följande:
    Tack! Blir så trött på alla råd om att sluta stressa. Som att det skulle kunna öka mängden spermier, få dem att simma rätt, bota endometrios eller PCO osv.

    Bra sammanfattat och nu hoppas jag att TS tar mod till sig och söker hjälp. Och att det snart finns ett litet liv i magen.
    Stressen höll på att ta knäcken på oss, 

    Kroppen och själen mår bättre om den inte utsätts för extrem stress, om detta råder det inga tvivel.

    Att stressa mindre är inte en bot för endometrios (som min sambo har) eller andra medicinska problem.

    Sök hjälp, och gör det nu för det tar tid innan det blir resultat.

    Glöm inte bort att hålla om varandra göra saker ni tycker om och framför allt älska varandra från lilltå till ögonbryn, det är en tuff resa men värt allt besvär när man väl har sin lilla solstråle i famnen.
  • Anonym (BM)

    Kosttillskott har INGEN evidens. I så fall hade de rekommenderats. Ha sex varannan dag, sök hjälp på gynmottagning. Ring vårdguiden så kan de berätta vilka som är närmast. 

  • villbusa
    Anonym (Anna) skrev 2018-10-01 22:24:21 följande:

    Återigen, sök hjälp. Råd om att inte stressa och sluta tänka på det är strunt (såvida man inte är under sådan stress att ägglossningen uteblir), p-piller går ur kroppen relativt snart och det är INTE normal att det dröjer mer än ett år efter att man slutat, och kosten har i de flesta fall endast marginell betydelse. Du kommer att få många mindre vetenskapligt förankrade råd i detta forum, men det bästa du kan göra är att söka hjälp och genomgå en utredning.


    Jag brukar oxå alltid hänvisa till vetenskap o beprövad erfarenhet. O självklart är det bra att söka hjälp. Samtidigt ska man ha klart för dig att det ibland är det det lilla på marginalen som behövs för att det ska funka. Så medan du väntar på att utredning ska genomföras är det ju ingen stor sak att testa t.ex. kosttillskott o kanske försöka hantera stressen så att den påverkar dig i mindre omfattning. Vi är alla olika med olika förutsättningar o det gäller även hur kroppen reagerar på stress eller näringsämnen. Det är inget ovetenskapligt med det.
  • Anonym (Vänta inte)
    Anonym (Pappa) skrev 2018-10-02 07:23:52 följande:

    Stressen höll på att ta knäcken på oss, 

    Kroppen och själen mår bättre om den inte utsätts för extrem stress, om detta råder det inga tvivel.

    Att stressa mindre är inte en bot för endometrios (som min sambo har) eller andra medicinska problem.

    Sök hjälp, och gör det nu för det tar tid innan det blir resultat.

    Glöm inte bort att hålla om varandra göra saker ni tycker om och framför allt älska varandra från lilltå till ögonbryn, det är en tuff resa men värt allt besvär när man väl har sin lilla solstråle i famnen.


    Visst ska man försöka minska stressen och även söka hjälp för den om det behövs. Dock gör det inte en mer gravid, men det gör ju självklart resan lättare. Men att hela tiden få höra att det beror på stress skuldbelägger bara och gör att många bara blir mer stressade.
  • UndrandeSökare
    Kantarellen89 skrev 2018-10-01 18:22:21 följande:

    Startar denna tråd mest för att få skriva av mig. Måste få dela med mig av tankarna och känslorna jag känner. Varför är det så svårt att bli gravid? Jag och min sambo har nu försökt att bli gravida i 14 månader, eller det var 14 månader sen jag slutade med p-piller. I början tog vid det lugnt, händer det sä händer det. Men efter att sex månader hade gått blev jag mer och mer orolig. Nu är jag här. Söndergooglad och beroende av familjeliv. Det har gått så långt att jag faktiskt funderat hur man gör när man skaffar ett barn. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag googlat det med! ???????? Regelbunden mens och ägglossning, vi är friska i övrigt och lever ett hälsosamt liv. Så frustrerande. Behöver nog egentligen inte ens förklara mer hur jag känner. Antar att ni som läser detta är i ungefär samma sits. Därför jag skriver nu också. Jag behöver prata med likasinnade. Det är svårt att få personer som inte är i samma sits att förstå, denna innersta längtan och förtvivlan.

    Fick min mens idag. Igen. Efter en månad med faktiskt lite hopp. Blev snabbt tagen ner på jorden igen. Nu är jag frustrerad och ledsen och orkar inte hålla det inom mig.

    Bestämt mig för att starta en utredning. Trots att det tar emot. Innerst inne så vill man ju bara få ?klara det själv?, bli överraskad, glad och förvånad över ett plus på stickan en dag. Men börjar inse nu att jag nog får lägga den önskan åt sidan och skapa mig en ny bild av det hela.

    Har sagt sedan jag var ett barn att jag känner på mig att jag själv aldrig kommer kunna få barn. Folk har alltid sagt till mig ?att så känner alla, men så är det inte? så otroligt sorgligt nu när min så tidiga känsla har börjat bli bekräftad. Kommer jag aldrig att få bli mamma? Kommer min underbara, super snälla fantastiska sambo aldrig att bli pappa till mitt barn? Åh så ledsamt det är och så orättvist. Hur svårt ska det vara liksom?

    Finns det någon som känner igen sig?


    Om ni vill göra en utredning så börja med att ringa Kvinnokliniken på ert närmaste sjukhus och säg att ni vill göra en infertilitetsutredning.Det kan vara några månaders kö så se till att ni får ställa er i kö isåfall.
  • villbusa
    Anonym (BM) skrev 2018-10-02 10:33:48 följande:

    Kosttillskott har INGEN evidens. I så fall hade de rekommenderats. Ha sex varannan dag, sök hjälp på gynmottagning. Ring vårdguiden så kan de berätta vilka som är närmast. 


    Nej det har det inte...däremot beprövad erfarenhet. Det finns en hel del som vetenskap inte kan påvisa men som ändå fungerar för vissa. Jag tror inte heller det löser allas problem. Men det är ett relativt enkelt o inte så dyrt att testa medan man väntar på utredning.
  • Florence123

    Ett av kraven för att få landstingsfinansierade IVF-försök är att ni försökt bli gravida på egen hand i minst 12 månader (att du har koll på ägglossning och att ni tajmat in den perioden är såklart en förutsättning). Så säg det i samband med att du söker en fertilitetsutredning.

    Beroende på landsting och typ av problematik tar det olika Lång tid innan det i sådana fall blir aktuellt att påbörja IVF. = känner du dig så stressad och orolig över att bli gravid skulle jag kontakta gyn så snart som möjligt.

    Lycka till :)

  • Hontmail

    Jag tyckte det var en befrielse att bli utredd och det tyckte även min man. Efter utredningen slutade vi ha tvångssex.

    Antingen finner utredningen inga fel och då slappnar man av lite och tycker det är skönt att det inte är nått fel. Eller så ser man som i vårt fall att min man inte kan bli pappa på vanligt vis och vi slipper tvångsligga på ägglossning. Min man blev glad över att få göra ivf för att då har vi en ärlig chans att få barn. 25% får barn efter en enda ivf. Hade den procentsatsen varit ett lotto hade jag satsat mycket pengar på det. Sällan man har chans att ta hem högvinsten (bebis) med så höga odds.

    Mitt tips är gör utredning direkt och gör sen allt som går att göra för att få barn så ska det lösa sig.

    Och NEJ du är inte ensam!! Önskar du varit inne på en ivf klinik och sett hur många som bara på en dag ska plocka ägg och lämna spermier. Jag blir chockad varje gång över hur många som är där samtidigt.

  • Anonym (Pappa)
    Hontmail skrev 2018-10-02 16:14:02 följande:

    Jag tyckte det var en befrielse att bli utredd och det tyckte även min man. Efter utredningen slutade vi ha tvångssex.

    Antingen finner utredningen inga fel och då slappnar man av lite och tycker det är skönt att det inte är nått fel. Eller så ser man som i vårt fall att min man inte kan bli pappa på vanligt vis och vi slipper tvångsligga på ägglossning. Min man blev glad över att få göra ivf för att då har vi en ärlig chans att få barn. 25% får barn efter en enda ivf. Hade den procentsatsen varit ett lotto hade jag satsat mycket pengar på det. Sällan man har chans att ta hem högvinsten (bebis) med så höga odds.

    Mitt tips är gör utredning direkt och gör sen allt som går att göra för att få barn så ska det lösa sig.

    Och NEJ du är inte ensam!! Önskar du varit inne på en ivf klinik och sett hur många som bara på en dag ska plocka ägg och lämna spermier. Jag blir chockad varje gång över hur många som är där samtidigt.


    Håller med
  • Anonym (BM)
    villbusa skrev 2018-10-02 13:50:01 följande:
    Nej det har det inte...däremot beprövad erfarenhet. Det finns en hel del som vetenskap inte kan påvisa men som ändå fungerar för vissa. Jag tror inte heller det löser allas problem. Men det är ett relativt enkelt o inte så dyrt att testa medan man väntar på utredning.
    Beprövad erfarenhet = evidens. Och nej, det är inte evidens med dessa medel. Man kan inte veta säkert att det var preparatets hjälp som gjorde att graviditet blev av just då. 
  • SvenOlsson
    Anonym (BM) skrev 2018-10-04 05:42:09 följande:

    Beprövad erfarenhet = evidens. Och nej, det är inte evidens med dessa medel. Man kan inte veta säkert att det var preparatets hjälp som gjorde att graviditet blev av just då. 


    Vissa kosttillskott är bra för gravida att ta, däremot finns det inga kosttillskott som ökar chansen till graviditet. Men när det väl blir en befruktning är det bra att modern tagit kosttillskotten redan från dag ett, innan hon ens vet om att hon är gravid
  • villbusa
    Anonym (BM) skrev 2018-10-04 05:42:09 följande:

    Beprövad erfarenhet = evidens. Och nej, det är inte evidens med dessa medel. Man kan inte veta säkert att det var preparatets hjälp som gjorde att graviditet blev av just då. 


    Nej beprövad erfarenhet är inte evidens. Evidens är vetenskapligt bevisat. Beprövad erfarenhet är när något kan fungera utan att det är vetenskapligt säkerställt.

    Det finns ganska många fall där man kan anta att preparaten hjälpt men eftersom det inte varit under en vetenskaplig studie kan man inte med säkerhet veta. Beprövad erfarenhet....
Svar på tråden Hur gör man ett barn?