2,5 åring och spöken

Har en pojk på dryga 2,5 år som ofta pratar om ?barnen?.. ?barnen hoppar? ?barnen är inte här? ?barnen ska gå? ?inte barnen mamma?.. de gör det mesta i lägenheten men kan följa med även när vi hälsar på hos andra och är ute. På dagis kallar han sina kompisar just för kompisarna och inte barnen. Han har benämnt random barn/unga som barnen för några månader sedan.. han har de senaste veckorna haft mycket uppvak på natten och antingen kommit springande in till oss och haft panik ett tag och velat att vi ska gå ut och kolla och inte nöjt sig innan det gjorts ett par gånger. Ibland har han suttit i sin säng och skrikit efter mig med tårarna sprutandes.. tillslut flyttade pappa in en säng och sovit där ett par veckor.. de senaste dagarna har han pratat om barnen och suttit och kollat ut i tomma intet bredvid mig och försökt greppa saker som inte funnits samt gjort grimaser.. idag när han satt vid bordet och pratade om att barnen skulle gå så frågade pappa vad barnen sa och då skrek han ljust.. börjar bli lite creepy.. ganska ofta går diverse leksaker igång i hans rum men det kan ju vara att vi reagerar mycket på lite just när det är som det är.. har tidigare i livet varit mer mottaglig och känt av sådant som man kan kalla ?andar? men jag känner inget här? Hoppas att det bara är en fas och att han släpper detta snart så han inte behöver vara rädd.. vad har ni gjort om/när barnen bettet sig såhär och gick det över? När?