Blir aldrig bekräftad av min partner...

Jag mår så dåligt, ända in i själen gör det ont som en stort infekterat sår fanns där.

Jag har ett visst bekräftelsebehov. Sambon kan inte uppfylla det. Eller kan och kan... det är just det. Han borde kunna det hur lätt som helst men han är helt ovillig att tillmötesgå mig. Och har så varit under alla våra år tillsammans.

Vad får jag för bekräftelse? Ungefär att jag bör känna mig bekräftad nog över att han inte gör slut med mig. Min tolkning, han har såklart inte sagt så. Han säger förvisso ordet ?älskling? hyffsat ofta. Men aldrig några kramar, pussar, ?hur har du haft det idag?? ?Hur mår du?? ?Vad fin du är? ?jag älskar dig? Har fått blommor vid ett tillfälle och det var en födelsedag jag hade en gång. Jag fixar inte det här längre nu. Innan har jag känt mig missnöjd med det, nu gör det så in i helvetes ont i själen. Kanske för att jag nu insett att det aldrig blir någon förbättring (för jag har pratat om det många ggr och han ?ska tänka på det? sägs det alltid).

Han är urdålig på att kommunicera. Likaså lyssna. Han har oftast blicken på tv?n eller går i väg när jag pratar med honom. Jag känner mig inte värd vatten! Har gått in i väggen för ett par år sedan o har det lite sisådär med måendet än. Ikväll fick jag höra hur gnällig jag var som ?inte orkar med ditten och datten?. Kan ni fatta hur det sårar när jag i övrigt aldrig får höra något fint/bekräftande om mig själv?

Vet ärligt talat inte om jag har så mycket känslor kvar snart... Och hoppas fan aldrig det dyker upp en kille utifrån som börjar bekräfta mig för då är jag rädd för vad som kan hända känslomässigt eftersom jag törstar efter bekräftelse (om ni förstår mig rätt! Inget jag vill, tvärtom!!!) Hade det inte varit för barnet vi har ihop och huset, då hade jag gett upp nu. Jag ser inte hur vi ska fixa detta.

Vad har ni för bekräftelsebehov?

Vad får ni för bekräftelse av er partner?