Säker jag inte visste innan jag blev gravid *skojtråd*

1. Att jag skulle vara jättehård i magen under hela graviditeten och även efter och därför också få hemorrojder.
2. Att det kunde göra så ont att föda att en drabbas av minnesluckor (första barnet)
3. Att tarmarna skulle svullna i början av graviditeten så fort jag åt och jag därmed såg ut att vara i vecka 25 trots att jag bara var i vecka (första, andra och tredje graviditeten som jag befinner mig i just nu)
4. Att det är så väldigt många goda saker en inte kan äta
5. Att en får tjockt och glansigt hår under graviditeten och att en tappar massor av hår efter.

Finns säkert massor med fler saker. Är nu i vecka 11+5 och väntar trean i slutet av april

Innan jag blev gravid blev jag så trött på folk som bara pratade om sina graviditeter och deras underbara barn. Vad gör man själv nu?...

Trodde att alla förlossningar startade med att vattnet gick. Så gör det ju på tv....

Jag trodde alltid man fick krystvärkar direkt man var öppen 10 cm. Tji fick jag och låg fullt öppen i 2 timmar och frågade om jag inte skulle trycka ut ungen snart. "Har du krystvärkar?" frågade barnmorskan och jag svarade "Nej, men nu har jag tröttnat på det här." "Jaja, okej, testa då" fick jag som svar. 5 fejkade krystvärkar senare föddes hon.

Trodde att mjölken skulle komma ur ett hål i bröstet. Blev väldigt förvånad över alla dessa små fina strålar!

Att min slida var torr som sandpapper och för öm för att sex skulle vara skönt under hela året jag ammade.

Hur tungt det är att bära på en stor mage, och hemskt jobbigt att exempelvis knyta skorna... och att det inte gick att ligga på rygg för då kunde jag knappt andas..

Att folk tar otroligt mycket hänsyn till en gravid kvinna, öppnar dörrar, flyttar sig ur vägen etc.

Att foglossning inte kändes som jag trott, utan som dagen efter någon sparkat en mellan benen...

Att man kan bli så stel i lederna av att amma...

Att man kunde få mjölkstockning hade jag hört men jag hade ingen aning om att man kunde få svamp (torsk) i mjölkgåbgarna.

Min mamma (två oönskade barn redan vid 18 års ålder) har hela mitt liv klagat och gnällt om hur vedervärdigt det är att vara gravid, föda och amma så jag väntade länge med barn men till slut sa biologiska klockan ifrån och det jag blev MEST förundrad över är den enorma kärleken till barnet och så snabbt man glömmer smärtan och det som EV är jobbigt.