Hur ska jag få barnets farmor att komma själv?

På riktigt kan du inte ställa det kravet på din svärmor. Ditt barn och din sömn är bara det viktigaste för dig - inte för någon annan! Du kan inte förvänta dig att bli daltad med och prioriterad framför allt annat i hela världen inklusive din svärmors egna barn! Du får nog ta och skaffa psykologisk hjälp och så får pappan ändra arbetstider. Men tills dess har du inte ens rätt att tänka tanken att svärmor SKA hjälpa DIG för DIN SKULL. Stackars henne. Och stackars 9-åring som är oönskad i ditt hem av dina egoistiska skäl. Herregud säger jag bara. Kom tillbaka om 3-4 år och gnäll då. Spädbarn har inget sömnmönster oftast. De verkliga slitet är inte ens nära för dig än. Men som sagt det märker du om några år när du kollar i backspegeln och önskar dig tillbaka till den enkla tiden som är nu. Såvida inte ditt barn lider av kolik. Men då ska du söka hjälp hos BVC, intr nattningshjälp av farmor. Sätt i öronproppar och finn dig i livet som det är. Lycka till! En sak till - det blir hundra gånger jobbigare med syskon. Bara ett vänligt tips på vägen ifall du nu är slut och har tänkt syskon i framtiden. Man kan inte ens föreställa sig.

Tycker det var ett ovänligt svar med negativt vinklade tolkningar på vad TS skrev.

TS ställer ju inga krav på svärmor. Hon skriver att svärmor gärna ställer upp och TS verkar tacksam för detta då hon skriver att svärmor är jättesnäll som ställer upp.

9-åringen är inte alltid oönskad i TS hem, enbart på kvällen när TS vill att det ska vara lugn och ro för att natta bebisen och när hon själv är sliten, gråtfärdig och uppjagad över att bebisen äg ledsen.

För de flesta är tiden i början värst. Varför ska det bli värre de närmsta 3-4 åren? Och varför måste det vara 100 gånger värre med ett syskon? Ett ev syskon kan lika gärna vara typen som sover hela nätter från start.

Varför ska hon finna sig i att det just nu är en jobbig period för bebisen och henne när det finns en annan nära vuxen som kan hjälpa till när pappan inte är där?

Ugglannn, det är förståeligt att en 9-åring vill följa med hem till någon som har en liten bebis. Föreslå att hon istället följer med någon specifik tid som passar dig och locka med att hon kan få välja kläder till bebisen, dra vagnen på promenad eller nåt sånt. Och det blir bättre med tiden!

Jag förutsätter det för att ts inte nämner någon pappa. Hade svärmor kunnat komma själv hade hon väl gjort det. Tänker också att det inte är helt självklart att svärmor ska släppa sitt eget barn några kvällar i veckan för att ta hand om ts och hennes barn.

Din man får väl hålla sig hemma??

Exakt vad ska hon hjälpa till med vid läggningen? ?Här har du barnet så kollar jag på tv medans. Då slipper jag höra skriket?.

De är bra upplägg, dom gånger pappan är hemma nattar han barnet annars är det farmors ansvar.

Vad händer i trotsåldern? ?Han skriker för att han inte får som han vill, barnets pappa jobbar så måste ha avlastning dom gångerna från barnets farmor?

Hur brukar föräldrar avlasta varandra när de är två hemma? Om bebisen tex skriker oavbrutet i flera timmar kan det vara skönt att vara två som avlöser varandra tex varje halvtimme med vyssjande och bärande.

Sedan får man nog hoppas och anta att detta inte är ett permanent tillstånd utan något som går över snart. Det kanske bara rör sig om några kvällar i veckan i ett par veckor? Att få hjälp under den tiden kanske är nog för att TS ska ta sig över den här puckeln. Det är bra att våga be om hjälp ibland!

Jag vill bara skicka med dig att små barns sömn oftast inte blir stabil förrän efter första året, om ens då. Vissa har super tur och deras bebisar sover tidigare men det är nog mer ovanligt. Kan vara bra att ställa sig in på så sänker du förväntningarna. 

Ha bebisen i bärsele och stoppa en ljudbok i öronen! Ha tålamod! Och sov på dagarna när sambon är hemma.

Svärisen får du bara vara helt ärlig med men börja med att säga att du tycker det är lite svårt att ta upp för du är rädd att hon sal bli sårad, så har du bäddat lite mjukt innan du river av att hennes dotter inte är välkommen på kvällen.

Lycka till! Håll ut, det blir bättre!

Du får helt enkelt växa upp, inse att du är förälder nu och natta ditt barn själv. De flesta föräldrar går igenom just det du gör och de har minsann ingen svärmor eller farmor att få hjälp av. Suck it up och var en mamma.

Om både du och bäbis gråter er till sömns kanske du skulle fundera på en annan läggningsrutin?

Om bebis bara är 3 månader så finns det sällan någon form av rutin eller vana för någonting och det som fungerat i 1 vecka behöver inte alls fungera i kommande 3 månader.

Hur försöker du få barnet att somna? Är bebis mätt och nöjd? Är bebis verkligen trött eller är det du som tycker att det är en passande sovtid?
Gå en sväng med vagnen kanske lugnar bebis? Somna på din mage kl 23?

Usch.. jag blir mörkrädd! Kan du inte natta ditt eget barn men ändå ha lyxen att ha en svärmor som faktiskt ställer upp och som du då klagar på har med sig ett eget barn? Ska hon skota i sitt för att värna om ditt och ditt ansvar?!

Människa du är väl vuxen och har du satt ett barn till världen så får du bannemig ta hand om det å!

Den som ändå hade ett nätverk. Jag har tre barn men ingen som helst avlastning.. enbart maken och då har ändå en av mina en cpskada. Svärmor är bara att glömma eftersom hon tycker det är pinsamt. Och mina föräldrar är tyvärr döda. Var tacksam!!

Nja, jag tror hellre att du ska tacka nej till svärmors hjälp än be henne att komma utan sin dotter. Nu vet jag inte om det finns någon pappa till 9-åringen med i bilden och om hon egentligen skulle kunna stanna hos honom, men jag tycker ändå att det verkar mycket att förvänta sig att hon ska lämna sitt eget barn för ditt. När man har en bebis känns det som om en 9-åring är jättestor, men hon kan vara lika mycket i behov av sin mamma på kvällen, som du är i behov av stöd just nu.

Tror kanske att du behöver tänka om vad gäller läggning av ditt eget barn? En tre månaders bebis är fortfarande ett spädbarn. Inget av mina har vid den åldern gått att "lägga" utan de somnade i famnen. Kan man sedan inte lägga ned det sovande barnet utan att det börjar gallskrika igen får man tänka om och hitta på någon ny teknik, t ex söva liggandes tillsammans på sängen. Problemet du har nu kan gå över ganska fort hur som helst! Hoppas det löser sig.

Har ingen erfarenhet av det själv, men har bebisen ont/kolik? Hur söver du? Provat olika sätt annat än att ni ligger ner i sängen och gråter? Gå runt och vagga? Dra i vagnen? Bärsele? Allt måste ju vara bättre än att förlita sig på att svärmor kan komma och ta över gråt-festen.

Hej!

Jag har inga egna barn men har spenderat närmare en vecka var 4e-6e vecka tillsammans med min guddotter och hennes mamma sedan guddottern blev född. Det var samma problem där i början. Att ha egen säng till det barnet fungerade inte alls, mamman fick gå runt med henne i lugn lite dansande takt samtidigt som hon sjöng lite vad som helst som var lugnande. Det var det enda som funkade, ibland i flera timmar innan bebis somnade och det gick, om man hade tur att lägga ner henne i föräldrarnas säng, där hon sov i mitten det första året (trygghet), när hon somnat i famnen. Annars var det bara att gå runt med henne hela tiden. Ibland funkade det att lägga ner henne då hon somnat om hennes mamma lade sej bredvid henne. Det var bara för henne att göra det oavsett tid på dygnet.
Så ett bra tips är att vagga och sjunga medan du bär omkring honom. Sen lägga när han somnat i din famn. Han har väl inte egen säng i eget rum? Vissa föräldrar stänger ju in sina spädbarn i eget rum (märk väl att jag inte anklagar dej för det här) det kan säkert funka för vissa. Men jag undrar hur det går med den grundläggande tryggheten hos barnet. Jag tror att barn bör sova i samma rum (i egen säng eller mellan föräldrarna) som sina föräldrar tills de är 1,5-2 för nuvarande och framtida trygghets skull.

Om 9-åringen har en pappa som är hemma så kan du väl be svärmor komma över själv någon kväll. Hon kanske har några tips att visa för sövande av barn som du inte testat förut? 
Annars finns det ju ingen möjlighet för svärmor att komma utan sin dotter! Men är 9-åringen lugn och trygg med pappa hemma så borde det väl funka någon gång eller två.

Det blir bättre! Lycka till!