När kan man som gravid våga ”pusta ut”?

Du skall pusta ut från den dagen du upptäcker att du är gravid. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Har du blivit kollad om du har B-vitamin brist? Testa annars det mot illamående

Kan int riktigt säga när man "pustar ut". Jag gjorde det då aldrig under hela graviditeten, och ännu mindre pustar man ut efteråt. Tänkte inte på att det kommer med den ständiga oron i mammarollen. Jag har aldrig haft missfall heller.

Japp, har testat för allt och lite till. Det enda som tidigare avvek (TSH-hormon) har nu återgått till normala värden. Ska försöka komma ut idag och göra lite nytta, hur mycket det än tar emot...

Äcklig attityd? Det är ju sant. Exakt så sa min bm till mig dessutom. Du har inte koll på mycket du! Orkar inte skriva med folk som dig.

Uppenbarligen du som inte har koll... Du kanske ska ta och fråga din läkare om vad medicinska anledningar är. Tråkigt att såna som du ska sitta bakom en skärm och trycka ner andra :) Om du inte orkar skriva med såna som mig, varför kommenterar du ens i tråden? Det är du som borde ta reda på fakta eller helt enkelt välja att hålla dina åsikter för dig själv.

Puss & kram!

Jag förstår din oro. Jag gjorde inget kub test och fick inte se bebisen innan v.19. jag hade turen att få höra hjärtat en gång i v.15 men det var allt. 

Ibland kändes det som om man inte var gravid alls - tänk om jag borde ha gjort fler än ett test, tänk om dom inte hittar någonting på ultaljudet. Skulle jag ha gjort kub testet? Tänk om barnet är sjukt... 

Ett mantra som har hjälp mig att släppa min oro är "Jag väntar ett barn, inte ett missfall".  Och de tankarna har hjälp mig att komma ifrån min oro. Det är sjukt häftigt att vara gravid speciellt nu när jag känner fosterrörelser konstant hela dagarna. 

Jag tar mig tid varje dag att ligga ner och bara känna på magen, titta om jag ser några sparkar, känna efter noga... lite av meditering eller om man kan säga att jag umgås med magen? 

Så på frågan om NÄR du kan vara helt säker som gravid är väll typ aldrig, jag sitter ibland och tänker på förlossningsskador och inatt drömde jag att jag tappade bäbisen på golvet >< 
Men DU kan bestämma dig för att njuta av varje sekund av din och bebisens tid tillsammans. Umgås med magen, njut av att du har en liten knodd där inne som du kommer att älska villkorstlöst Tyvärr är det så mycket vi inte kan påverka men försök att njuta och inte oroa dig!

Du är gravid, det är en bebis i din mage! 

Ledsen att höra om dina missfall. Jag förstår oron, kände den hela tiden och sen föddes barnet och då oroade jag mig för PSD, sen blir de större och man oroar sig för att de ska sätta i halsen, bli påkörda, drunkna...

Och sen ska man oroa sig för mopeder och droger och allt vad det är...

Så svaret är att det tar aldrig slut. Men däremot vänjer man sig så småningom, oron blir mindre jobbig att hantera. Önskar dig all lycka till!

Ska jag vara helt ärlig så aldrig. Jag har en sexåring, treåring och bebis i magen (34 veckor) och jag har ännu inte pustat ut tyvärr. Det kommer ständigt nya rädslor och orostankar ju äldre barnet blir dessutom. Det enda man kan göra är att försöka tänka positivt och ta en dag i taget.

Nej, har man missfall i bagaget så "pustar man inte ut från den dagen man är gravid".

Tycker aldrig man pustar ut.

Men förstår inte heller hur din BM kan rekommendera så täta ul.

Detta är från strålsäkerhetsmyndigheten www.stralsakerhetsmyndigheten.se/omraden/stralning-i-varden/berattigande-och-optimering/ultraljudsundersokning-vid-graviditet/

Psykiskt mående räknas som medicinsktsyfte, därför får vissa fler ultraljud än andra. Psykiskt mående påverkar barnet mer än vad ett ultraljud på 5-10 min gör. En läkare ger aldrig ultraljud om det inte finns starka syfte med det, därför förstår jag inte heller dessa jäkla pikar som vi får (vi som gör ultraljud ofta.)

Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar att diagnostiskt ultraljud endast ska utföras:

då den medicinska nyttan är större än förutsebara risker. Det gäller även när ultraljud används vid undervisning och forskning.

av legitimerad personal, väl utbildad och tränad inom ultraljudsdiagnostik.

Och för er som hela tiden ska påpeka faran med ultraljud, så klassas psykiskt mående som en medicinsk anledning då detta påverkar fostret mer än vad ett ultraljud kommer göra. Hade ni sagt samma sak till en kvinna med diabetes som gör fler ultraljud...? Antagligen inte. Varför kan inte folk bara förstå att psykiskt mående klassas som sjukdom. Suck!!!!!

Då måste man försöka att lära sig det, för ju mer man oroar dig ju mer ökar risken för ännu ett (oförklarligt) missfall. ... Å, andra sidan, sett från annan vinkel, och som någon tidigare skrev, så pustar man inte ut förrän barnen är vuxna och flyttat hemifrån. Men, faktiskt inte ens då, om jag ser till mig själv och andra runt omkring mig. Man lär nog tänka på sina barn och känna oro då och då så länge man lever. Det man måste lära sig är att sortera bort de falska signalerna från de danna... ... Med vänlig hälsning, Pentra

*de sanna* skulle det stå i slutet...