Otrohet, värt att försöka på nytt?

Hej. Lång historia om otrohet och självmord, hoppas någon orkar läsa.

Jag är 28 år, gift sedan mars 07, två barn födda 13 och 16. Min fru är 27, låt oss kalla henne J, och vi har varit ett par i 8år. Vi har aldrig haft någon kris tidigare i vårat förhållande och varit öppna och ärliga mot varandra,

I vintras (08-09) fick vi upp kontakten igen med en gammal gemensam kompis, vi har umgåtts lite med honom och hans fru i omgångar under vårat förhållande. Vi känner båda honom sen tidigare, vi kan kalla honom M. J & M har varit väldigt nära vänner och han hjälpe henne mycket när hennes morföräldrar gick bort. Men precis innan jag och J träffades hamnade de i säng ihop, skulle bara ha varit ett stort misstag enligt henne så inget som jag tyckte skulle vara i vägen för att vi skulle kunna umgås med honom.

Iaf så nu när vi började umgås igen tycker jag mig lägga märke till att hon tittar på honom annorlunda , tycker hon förändras när han är med och hon vill vara nära honom. De börjar även skriva och snapchatta väldigt mycket och hon bliv väldigt privat med sin telefon, vilket hon aldrig varit innan. De umgås en del själva, vilket jag bara får reda på för att jag råkat ringa henne då, hon berättade det aldrig innan de träffades. Jag blir svartsjuk och försöker prata med henne om de men hon skrattar bort det och säger bara att jag är paranoid och dum.

Men min magkänsla säger annat och jag märker hur hon ändras, tycker hon blir mer engagerad i sin telefon än i mig och barnen. Hon börjar även ta med sig telefonen när hon duschar vilket hon aldrig gjort.

En natt när jag vaknar och ska gå på toa tar jag hennes telefon med mig och läser deras messenger chatt. Där har han skickat en länk om hur man blir bättre på blowjobs hon svarar:

man behöver inga tips när man är bäst

Han: där finns väl alltid utrymme för förbättring

Hon: tsss, du vet ;) (två hjärtan)

Jag blir jättearg och väcker henne, hon säger att så skulle hon kunna skriva till vem som helst och att jag är dum i huvet för att jag snokar i hennes telefon, att hon nog vill att vi ska dela på oss för de. Blir ett rätt stort bråk men slutar inatt jag bero m ursäkt och ska sluta med att kolla hennes telefon, hon har inte gjort något fel. Så de fortsätter skriva men nu bara på snapchat så ingenting sparas, jag försöker sluta vara svartsjuk och de går ganska bra ändå trots hur jag märker hon stänger av telefonen så fort jag kommer in i samma rum som henne, hon använder aldrig snapchat när jag är i närheten osv. Vi åker hem till honom och hans fru på, fest i början av januari, de är bara vi fyra så vi lagar mat och dricker. Hon springer efter honom hela kvällen, så fort han lämnar rummet gör hon också de, de låssas brottas osv, ska sitta bredvid varandra hela kvällen och ju mer vi dricker desto mer tydligt blir de, den ända gången hon ger mig någon uppmärksamhet är när hon märker jag mår dåligt, då pussar hon mig och säger åt mig att sluta, kvällen slutar iaf med att han går på toa för att spy, en minut senare smyger hon efter när hon inte tror att någon ser, går in på toaletten och låser om sig. De är där inne i 15-20 min. Jag låter dom vara, blåser upp vår luftmadrass och så under tiden, när de väl öppnar dörren sitter han på toaletten med byxorna vid anklarna och ingen tröja, hon står en meter därifrån. De märker att jag är ledsen men de har bara pratat och hon tog hand om honom när han spydde, än en gång är det bara jag som förstorar allt i huvet säger hon ( hans fru vet inte om att de haft något tidigare och M har bett oss att inte berätta de och hon verkade inte heller bry sig om att de höll på som de gjorde) så jag tror också att det bara är jag som är svartsjuk i onödan.

Efter detta umgås vi inte mer med dom men J och M fortsätter skriva mycket med varandra en månad till sen slutar det tvärt. Jag är fortfarande svartsjuk och försöker kolla hennes telefon ibland, när jag gör de så läser jag det de skickat till varandra innan jag och J blev ett par och ser då att de båda lämnat sina partners för att de skulle bli ett par, att de skickat nakenbilder till varandra när de fortfarande var i förhållande osv, att deras grej absolut inte var ett misstag och att anledningen till att de inte blev ett par var för att han backade.

Allt detta gör att jag inte kan släppa vinterns händelser, jag vet inom mig att de inte bara varit väldigt nära vänner. Jag mår jättedåligt och tror att hon bara är med mig som en trygghet och för barnens skull osv. Vi bråkar en del om de men det slutar alltid inatt jag är störd, behöver söka hjälp för min svartsjuka och hon har inte gjort något fel alls. Sen löser vi de och har de bra i några veckor till något händer som gör mig påmind om allting, jag mår dåligt och ifrågasätter henne igen.

Jag blir även väldigt ifrågasättande på allting hon gör, letar efter saker som tyder på att hon ljuger för mig och egentligen inte vill vara med mig. Kollar även igenom hennes telefon då och då för att hitta något som tyder på det.

Hon har helt slutat skriva med M då men ser att hon skriver mycket med sina kollegor om en sjuksköterska som de tycker är jättesnygg osv, hon skriver även lite med honom själv. Hon råkar även försäga sig någon gång till mig och kalla honom ?min sjuksköterska?. Detta gör mig svartsjuk och jag blir ännu mer ifrågasättande, känner att jag vill ha koll på allting hon gör men vill inte ta upp något med henne. Utan fortsätter gå igenom hennes telefon för att få något bevis på att hon tänker lämna mig.

Hon och sjuksköterskan (ssk) skriver mer och mer med varandra och iprincip det ända hon skriver med sina kolleger om är honom och om hur hon är sugen på honom. Jag tycker även att det de skriver till varandra blir mer och mer flörtigt. Jag tycker även att hon ändras igen, smyger med telefonen, lägger mycket mer tid och pengar på sitt utseende, sminkar sig länge innan jobbet osv.

Detta pågår i en till två månad ungefär och vi har de bra ibland och mindre bra ibland.

Hon jobbar endast nätter så en morgon innan jag ska åka till jobbet går jag in på hennes dator och kollar Facebook där, då har de den natten skrivit mycket och flörtigt till varandra han skrev bl.a.

i mitt nästa liv ska jag vara 20 år yngre och ogift när jag träffar dig

Hon svarar: tack det ville jag verkligen höra, jag kanske inte ska jobba i ditt nattlag mer, kommer inte kunna hålla händerna i styr. Jag kommer radera dessa meddelandena sen så jag inte får någon skit för detta.

Jag blir arg, åker till jobbet och när hon sen ringer mig är hon kör hem så frågar jag vad hon egentligen håller på med, de slutar med att hon säger att hon flörtar med honom och att hon även flörtade med M i vintras, att hon tycker att de är roligt med bekräftelse men att hon inte gått över någon gräns och inte tänkt göra de heller, att hon älskar mig men inte orkar med att känna sig övervakad mer. Vi säger att vi ska försöka mer, jag tar tag i min svartsjuka, köper ljudböcker om hur man ska behandla den och känner att de hjälper. Men hon vill vara själv en period säger hon, så hon kan börja sakna mig igen. Så vi träffas bara efter jobbet med barnen, sen när de sover lägger hon sig i sängen med plattan och telefonen och jag sover på luftmadrassen i källaren.

Så håller vi på i två veckor ungefär, mina behov av att snoka på henne är borta och jag tror på nästan allt hon berättat för mig, men hon blir mer och mer distanserad upplever jag det som.

Så en morgon körde jag ifrån min matlåda, kör hem och hämtar den vid halv tio, hon bör vara hemma vid åtta och sova då men hennes bil är inte där, jag ringer henne, och svarar och säger att hon är hemma och sover.

Då säger jag att jag är hemma och ifrågasätter vart hon är, får dra ur henne att hon är hos ssk.

Då brister de för mig, säger en del hemsk saker till henne. Hon säger att de är jag dom har fått henne till att göra de, att de pågått i nån vecka och att hon tycker mer om honom än mig. Slutar med att jag klickar henne, fem minuter senare ringer hon upp och då säger hon att de inte gjort något, att hon träffat honom efter jobbet tre gånger för att prata bara, ingett annat. Och sen håller hon fast vid det.

Jag ringer M från i vintras och han berättar då att de har flörtat mycket, skickat en hel del nakenbilder till varandra och att J sagt att hennes känslor för mig svalnat. Att J velat dra de längre än nakenbilder men M bromsat de och att han tillslut insåg att det de höll på med var fel och bröt kontakten med henne.

Hon säger att de absolut inte var så, att hon mådde psykiskt dålig då, inte på grund av mig, och att de var hon som bröt med honom när hon insåg ad hon höll på med och har mått dåligt över det efteråt, hon ville inte säga något för de skulle bara fördärva för oss.

Hon säger att hon vill vara med mig, att vi ska jobba på vår relation och klara av detta, vilket är det ända jag också vill men har svårt för att tro på henne.

Så i en vecka till har vi det ganska kasst till en fredag, då kommer jag hem från jobbet, hon är ledsen och säger att hon inte tror att de kommer fungera, hon vill inte ge upp än men att vi ska vara kompisar oavsett vad osv. På kvällen sen ringer ssk fru till mig och frågar om jag vet om att min fru har en relation med hennes man. Att han berättat att han vill skiljas.

J säger att de inte alls har någon man relation mer än vänskap och hans fru ljuger mycket och behandlar honom illa, att jag inte ska tro på henne.

Hon ringer igen lite senare och då får jag även prata med ssk. Han säger att J velat inleda ett förhållande med honom men att han inte velat pga åldersskillnaden (han är 48 och hon 27)och att han inte ville splittra ett ungt par. De har inte gjort något annat än att pratat med varandra säger han. Han låter även ganska full.

J säger då att så har de inte varit, hon har inte velat starta ett förhållande med honom. Ssks fru skickar en hel del taskiga saker till J och då ringer jag upp henne och ber henne att sluta höra av sig mer. Vilket gör J jätteglad på mig för att jag då visar att jag bryr mig om henne, vilket hon inte trodde jag gjorde. Jag håller mig lugn under hela kvällen, tror på det hon säger för hur kan man ljuga sådant läge tänker jag. Morgonen efter ser jag att ssks fru skickat ett sms där hon skrivit att ssk precis erkänt att de haft sex, men så är de inte alls enligt J. Jag tror på henne, vad har jag för val?

J säger att hon inte ska prata mer med honom om de bara blir såhär, de ska bara prata om varför hans fru fått för sig allt.

De gör de och J säger att hon fått för sig allting av att J gillat något på hans Facebook och att ssk sagt att han pratat en del med J. Allt hon sagt till mig hade hon själv bara hittat på. Jag tror egentligen Inte på deras version men känner att jag inte har något val, känner nu att J försöker på riktigt fixa vårat förhållande. Så i en vecka har vi de ganska hyfsat, pratar med varandra iaf, men hon är rätt arg emellanåt, jag med.

Så på fredagen veckan efter ringer ssk fru igen och berättar att ssk tagit sitt liv, hängt sig i stallet.. detta knäcker J totalt. Hon får panik, ångestattacker. Berättar att hon älskar mig men hon älskade honom också, att de inte alls bara var vänner. Jag tröstar henne, blir inte arg eller så, visar att jag finns där för henne.

Hon är helt knäckt, dagen efter skjutsar ett par kompisar in henne till psyk, där får hon sömntabletter och får sen åka hem. Hemma gråter och sover hon hela tiden. Jag försöker trösta henne, är inte arg på henne och frågar inte ut henne om deras relation, kommer inte med några krav på henne, tänker att hon måste få vara ledsen och så över detta innan vi tar tag i våran relation. Hon får en tid hos psykolog genom jobbet..

Hon säger att hon alltid älskat mig, velat vara med mig och är helt säker på att hon vill att vi ska fortsätta vara gifta. Att vi ska kämpa för oss.

Hon vill att jag med ska ta kontakt med en psykolog för att bli av med min svartsjuka, hon antyder att om det inte varit för den så hade det inte blivit såhär, att det har med min något trassliga uppväxt att göra som gör mig så svartsjuk. Men jag var inte svartsjuk innan hon började med M i vintras och där var den svartsjukan befogad. Och att jag finns här för henne nu och tröstar, ställer upp för henne trots allt måste väl visa att de har blivit bättre?

Men allt känns rätt sjukt för mig just nu, jag tröstar min fru för att mannen som hon tänkt lämna mig för tog sitt liv. Hon har ljugit rätt bra och mycket för mig de senaste året. Hon har fortfarande inte berättat för mig vad för slags relation de hade, bara att de var mer än vänner och älskade varandra. Och att hon var hos honom på morgonen innan han tog sitt liv, och då var allt som vanligt.

Jag vet om att jag älskar henne och jag kan tro på att hon älskar mig med, men nu känns de bara som att man duger för att han inte finns mer. Innan har de hela tiden bara känts som att de bara varit jag som försökt fixa vårat förhållande, känts som att hon bara väntat på rätt tillfälle att dra. Nu känns de som att hon med försöker iaf, men är de bara nu när hon är ledsen eller är de på riktigt?

Vad tror ni, kan man gå vidare och hitta tillbaka till varandra efter detta eller är det inte lönt att försöka.

Har inte orkat skriva allt som hänt, och kanske skrivit ganska osammanhängande men de blev ganska mycket ändå, hoppas någon orkat läsa.