Vem betalar mest i ett förhållande?

Men ni bor inte ihop? Just nu har ni ju inte gemensam ekonomi så jag förstår om du vill står för ditt.

Men du kan kanske acceptera att han bjuder ibland om det är något ni båda vill göra, för annars har ni inte råd att göra det? 

Jag tycker att den självklara lösningen är att ni gör saker som du har råd med.

Det finns ju två alternativ, endera ska han bjuda dig eller så ffår ni anpassa aktiviteterna efter din ekonomi. Och det är inte konstigt alls att inte vilka bli bjuden ofta utan att vilja känna att man står för sin del. Och då måste ni anpassa aktiviteterna. Det ska inte vara så att du endera ska känna att du står i skuld till honom eller till din egen ekonomi. Ni får göra billigare saker helt enkelt.

Däremot så tycker jag att man kunna acceptera att ta emot både hjälp med saker och att bli bjuden ibland. Att äta av hams frukostmat när du sover där tycker jag tex är sånt som man bör kunna acceptera. (Men sover du alltid hos honom ovh han aldrig hos dig är det dock en fin gest att köpa med något ibland Men det blir ju lite fånigt om du kommer med din egen yoghurt varje gång av rena principskäl).

Jag tycker att den självklara lösningen är att ni gör saker som du har råd med.

Det finns ju två alternativ, endera ska han bjuda dig eller så ffår ni anpassa aktiviteterna efter din ekonomi. Och det är inte konstigt alls att inte vilka bli bjuden ofta utan att vilja känna att man står för sin del. Och då måste ni anpassa aktiviteterna. Det ska inte vara så att du endera ska känna att du står i skuld till honom eller till din egen ekonomi. Ni får göra billigare saker helt enkelt.

Däremot så tycker jag att man kunna acceptera att ta emot både hjälp med saker och att bli bjuden ibland. Att äta av hams frukostmat när du sover där tycker jag tex är sånt som man bör kunna acceptera. (Men sover du alltid hos honom ovh han aldrig hos dig är det dock en fin gest att köpa med något ibland Men det blir ju lite fånigt om du kommer med din egen yoghurt varje gång av rena principskäl).

Det var faktiskt ett bra förslag. Men då undrar jag om jag ska ta upp det nästa gång tillfälle ges.

Han brukar ofta vara hos mig och vi äter mycket här också, så att när det gäller det känner inte jag att jag äter mer där än han äter här.

Inte just så att jag kommer med egen mat Hahah, snarare att han alltid väljer och handla mat när vi ses.. sen när vi står i kö och ska betala blir han lite grinig tills jag inte tar ut mitt kort ????.

Som man bäddar får man ligga. Om du är väldigt eager to please och visar att du är generös eller inne på millimeterrättvisa (trots att ni har olika ekonomiska förutsättningar) så kommer du att uppfattas som snål sen när du ställer krav som egentligen är rimliga. Så tänk dig för vad du skapar för situation nu. Skulle ni bo ihop sen så är det rimligt att den som har mer pengar betalar lite mer i hyra, annars kommer du ständigt ha mindre pengar kvar och hamna i en beroendeställning till honom.

Hallåj där!

Jag och min kille har varit ihop några månader och sen dag 1 har jag väldigt svårt med att låta honom betala någonting för mig. Till och med våra gemensamma aktiviteter insisterar jag att bekosta själv. Det är viktigt att betona att jag har inte en bra ekonomi( studerar) och han är en egen företagare. Jag kan inte sluta envisas om att jag ska betala men märker att mina pengar tar slut alltför fort. Vad ska jag göra??

Funderar att göra slut bara för att jag känner att vi inte är på samma ekonomisk nivå.

PS. Det värsta är att när jag vill betala så säger inte han emot även om han vet hur det står till ekonomiskt för mig ds.

Ja, det är ju det jag säger - att man får avgöra om det är värt att vara sambos eller inte. Själv tjänade jag mindre än mitt ex men vi betalade lika mycket på alla utgifter och jag fick dessutom mindre i sjukbidrag på grund av hans större inkomst - som alltså räknades som hushållets men absolut inte var hushållets pengar utan enbart hans. Samtidigt hjälpte jag honom med hans barn i 8 år - vilket jag fick höra var en självklarhet eftersom vi ju bodde ihop. Nu lever jag själv, har mer pengar och slipper ta hand om någon annans barn. Skulle vilja påstå att det finns andra saker som är lika betydelsefulla som pengar i ett förhållande, men många ser bara siffror  och värderar inte jobbet med att sköta hushåll och barn. Sen tycker jag att det är fel att beräkna inkomster som hushållets så att den ena parten ska stå  i nån konstig beroendeställning till den andre som blir försörjningsskyldig (men utan att försörja i praktiken i vårat fall då). Detta känns väldigt omodernt och märkligt.

Ja, jag skulle lämnat honom tidigare egentligen. Fast det var inte en son han hade, han hade två barn av olika kön. Jag hade hand om hans barn varje gång de var hos oss så att mannen kunde åka och jobba på helgen och tjäna pengar som han behöll för sig själv. Hade jag inte varit där skulle han antingen inte kunnat jobba eller så hade han fått betala en barnvakt. Jag tycker också att det ska vara ge och ta från bägge håll.