• 98leinaD

    Oroarmigofta

    Hej!

    Långt inlägg, men behöver få skriva av mig och gärna få lite uppriktiga men vänliga kommentarer, inget "trash-talk" det är inget jag orkar med ikväll.

    Jag och min sambo (i 30-årsåldern båda två) har varit tillsammans i 7år bor i hus sedan 3 år tillbaks och har två underbara barn tillsammans. 2 och 4år gamla. 
    Hon är lite av den kalla typen, den som har svårt att visa eller uttrycka sina känslor och har varit det under hela förhållandet, tar sällan initiativet i sängen eller pussen i soffan.
    Jag är lite tvärtom, har känslorna näst intill på utsidan och både berättar och visar det, kanske lite för mycket ibland till och med.

    Ikväll är hon på festligheter med sitt jobb, stor arbetsplats med väldigt många anmälda till festligheterna. Så för att göra henne lite extra glad nu när hon skulle iväg så slutade jag lite tidigare, åkte till blomsteraffären (Ja försäkringskassan, jag hämtade barnen innan) och köpte en stor fin bukett med tillhörande vas, städade hela huset från tak till golv.

    När hon kom hem från sitt jobb så blev hon givetvis glad, men verkade inte bli genuint glad för något av det jag köpt/gjort för hennes skull. (Hon gillar inte när det är allt för stökigt och ostädat hemma)
    Hon hade beställt hem kläder som hon tänkt ha ikväll men byxorna passade inte riktigt och ville då åka till en klädaffär och försöka hitta något lite snabbt, jag packade in barnen i bilen och skjutsade dit henne.

    Hon kommer efter en stund ut och hade inte hittat några byxor hon gillade så vi åkte hem igen, jag ordnade middag till barnen och såg till så dom åt ordentligt, under tiden så sprang jag upp och försökte hjälpa henne att hitta ett par byxor att ha på sig ikväll.

    Vi hittade tillslut ett par hon kände för att ha på sig.
    Medan hon gör sig färdig för att åka så myser jag nere med barnen, leker och tittar lite på TV, de får sitt sedvanliga fredagsgodis.
    Hon ropar att kollegan hon ska åka med kommer tidigare än väntat och blir väldigt stressad, springer näst intill bara förbi mig och barnen och säger hejdå fort, ilar sedan ut genom dörren.

    Jag hann givetvis inte med att säga varken att jag hoppas hon får det kul ikväll, att hon ska vara försiktig eller att jag och barnen älskar henne.
    Jag skriver ett gulligt och glatt meddelande till henne, som hon hittills inte svarat på, trots att jag sett att hon varit inne på messenger (facebook) flera gånger efteråt.

    Jag blir så besviken när jag inte får den reaktion jag förväntat mig (lycka, tacksamhet och glädje)

    När hon är på festligheter så blir hon ofta lite dragen men inte jätteberusad, hon kommer hem rätt så anständig men stannar gärna tills det stänger. Blir oftast helt ignorerad, trots att det kan vara en fråga som gäller barnen (ex var nappen till yngsta är, eller om hon såg den äldres gosedjur någonstans) vilket jag på ett sätt kan förstå att jag blir men på ett annat sätt kan jag inte alls förstå det. Det som gör mig mest frustrerad är att jag ser att hon använder sin telefon, online på facebook, lägger ut på snapchat osv. men ett snabbt svar till mig går inte.
    Jag missunnar henne inte att roa sig ute med vänner/kollegor, att få koppla bort ibland kan vara välbehövligt med småbarn.

    Mina tanker springer ofta, men inte alltid iväg när hon är på galej, vet inte riktigt varför? Misstänker inte att hon är otrogen men jag känner mig orolig, tänk om? Förstår ni hur jag menar? Jag tror inte hon skulle vara det, jag misstänker inte det men jag oroar mig ändå.

    Hon, hon är verkligen den jag drömmer om att få spendera resten av mitt liv med, älskar henne innerligt och hoppas att vi en dag kanske kan gifta oss, bli gamla tillsammans och se våra barn växa upp, utvecklas och bli starka, självständiga individer.

    Jag vet att jag inte är stereotypkillen som inte bryr sig eller rycker på axlarna åt sånt här, ja, jag kanske är lite känsligare än vad som i folks ögon är normalt men jag har känslor och så är det bara.

    Tack på förhand
  • Svar på tråden Oroarmigofta
  • Anonym (Hm)

    Du verkar vara en riktigt bra man och pappa. Och hon verkar ta dig för givet. Jag skulle inte klara av att ha det så. Aldrig sovmorgon heller? Man måste ju absolut hjälpa varandra när man har barn, och annars också med t.ex. hushållssysslor. Ignorans? Nej fy, även om det är så lite som en fråga var nappen är eller att hon saknas så ska det inte ignoreras. Kanske hon tycker du är för påträngande? Kan det vara så hon är med dig enbart för att det är så bekvämt och enkelt?

    Att hon inte visar lika mycket kärlek har jag dock förståelse för, alla är inte på samma nivå där. Men man måste själv vara okej med det.

    Det verkar som om ni behöver ta en diskussion så ni inte missuppfattar varandra på något vis och så du får berätta hur du känner.

  • Anonym (Självständig?)

    - Gör inte en stor grej av att hon ska ut, köp inte blommor och städa, herregud det har väl inget med hennes utgång att göra?

    -Ditt beteende med blommor och meddelanden kan uppfattas som att du misstänker henne för otrohet eller vill få uppmärksamhet för annars kan hon vara otrogen. Det är en beskyllning mot henne.

    -Var självständig och låt henne vara självständig. Min man skriver aldrig meddelanden till mig när jag är ute, det uppfattar jag som respekt.

    -Som småbarnsmamma behöver man gå in i en annan "zon" för att känna sig som en kul vuxen människa som kan slappna av med andra vuxna utan att tänka på var nappen är eller om mannen nattar barnen på exakt rätt sätt. Kan det vara det hon håller på med när hon inte är så trevlig på väg ut? Är antagligen stress med i bilden också, ändrat fokus från familjen till de vuxna.

    -Viktigt att du och hon går ut bara ni två någon gång också, så att ni får umgås och se varandra som de där vuxna ni kan vara.

  • Anonym (Hygglo)
    Anonym (Självständig?) skrev 2018-10-27 12:06:17 följande:

    - Gör inte en stor grej av att hon ska ut, köp inte blommor och städa, herregud det har väl inget med hennes utgång att göra?

    -Ditt beteende med blommor och meddelanden kan uppfattas som att du misstänker henne för otrohet eller vill få uppmärksamhet för annars kan hon vara otrogen. Det är en beskyllning mot henne.

    -Var självständig och låt henne vara självständig. Min man skriver aldrig meddelanden till mig när jag är ute, det uppfattar jag som respekt.

    -Som småbarnsmamma behöver man gå in i en annan "zon" för att känna sig som en kul vuxen människa som kan slappna av med andra vuxna utan att tänka på var nappen är eller om mannen nattar barnen på exakt rätt sätt. Kan det vara det hon håller på med när hon inte är så trevlig på väg ut? Är antagligen stress med i bilden också, ändrat fokus från familjen till de vuxna.

    -Viktigt att du och hon går ut bara ni två någon gång också, så att ni får umgås och se varandra som de där vuxna ni kan vara.


    Håller med det mesta i detta inlägg. Var inte så tillmötesgående hela tiden och fokusera lite mer på ditt eget.

    Gör du själv saker på egen hand förresten? Gör dig mer attraktiv i hennes ögon
  • Anonym (A)
    Anonym (Hm) skrev 2018-10-27 11:20:01 följande:
    Du verkar vara en riktigt bra man och pappa. Och hon verkar ta dig för givet. Jag skulle inte klara av att ha det så. Aldrig sovmorgon heller? Man måste ju absolut hjälpa varandra när man har barn, och annars också med t.ex. hushållssysslor. Ignorans? Nej fy, även om det är så lite som en fråga var nappen är eller att hon saknas så ska det inte ignoreras. Kanske hon tycker du är för påträngande? Kan det vara så hon är med dig enbart för att det är så bekvämt och enkelt?
    Att hon inte visar lika mycket kärlek har jag dock förståelse för, alla är inte på samma nivå där. Men man måste själv vara okej med det.
    Det verkar som om ni behöver ta en diskussion så ni inte missuppfattar varandra på något vis och så du får berätta hur du känner.
    Håller med
  • Lånehajen

    Det ser ut som ett ganska typiskt mönster det du beskriver. Du upplever inte att hon är tillräckligt tacksam eller uppmärksammar allt du gör för henne/svarar med samma tillbaka, alltså försöker du ännu ihärdigare att ställa upp för henne och göra henne glad vilket bara leder till att hon tar dig än mer för givet. Inget bra kommer ut ur den cirkeln.

    Vad du behöver göra är att backa flera steg. Ta städningen och blommorna t ex. Varför städar du hela huset eller köper blommor för att hon ska ut och ha kul senare på kvällen? Om något hade det väl varit mer naturligt om hon åkt lite tidigare från jobbet för att städa med tanke på att underlätta för dig som ska ha barnen sedan hela kvällen medan hon är ute och roar sig.

    Sluta göra den här typen av extratjänster och ta inte på dig mer ansvar för saker än henne (är det t ex du som aldrig får sovmorgon är det väl på tiden att prata ut om att dela upp hur ni har hand om barnen). Skicka inte sms om att du saknar henne när hon är ute några timmar och få det att framstå som att ditt/ert liv cirklar kring henne utan hitta på något själv att göra istället. Ge henne en chans att uppskatta dig som person och det du gör genom att hon får tillfälle att sakna det.

    Man behöver inte vara macho som man och det är inte fel att kunna vara känslosam heller. Men du beter dig toffligt i nuläget och uppenbarligen har det inte lett till något bra när det kommer till ert förhållande eller hur? Så dags att lägga om ditt beteende.

  • Anonym (Asimovaren)
    98leinaD skrev 2018-10-26 19:40:03 följande:
    Tack för din förståelse, att folk i 30-årsåldern skickar på snapchat tror jag är mer vanligt än man kan tro. Det var något jag skaffade när det var nytt men har inte använt mig av det på otroligt länge. Många av hennes kollegor använder sig av det och endel är över 40.

    Jag har försökt prata med henne om det flera gånger men det är som att hon inte vill förstå och blir irriterad. Jag vill att hon ska kunna visa sina känslor för mig till mig, att jag ska betyda något även fast hon är ute med vänner/kollegor. Det är inte så att jag konstant sitter och skriver åt henne eller undrar vad hon gör etc. Brukar ibland kunna skriva och fråga om hon vet var nappen är exempelvis, om hon vet vart någon salva eller så är till barnen.
    Ibland kan jag skicka ett "Hoppas du har kul, saknar dig här hemma"

    Får oftast ett svar i stil med " Varför ska du alltid hålla på? Varför kan det aldrig bara vara bra?"
    För helvete TS, sluta med att klänga på henne hela tiden, hennes svar visar att hon förmodligen är inne på sista tampen på ert förhållande.

    Kan tänka mej att hon söker någon som attraherar henne mer än vad du gör, som du håller på att klänga på henne.

    Var tyst, skriv inte, ring inte, framförallt inte om skitsaker som napp etc..

    Vore jag som dej som har målat in dej i hörn, så skulle jag fråga om hon vill separera, om du gör det var beredd på svaret.

    Som du håller på så är det snart slut  med ert förhållande, gör något,nu!
  • Anonym (Självständig?)
    Anonym (Asimovaren) skrev 2018-10-27 15:06:54 följande:

    För helvete TS, sluta med att klänga på henne hela tiden, hennes svar visar att hon förmodligen är inne på sista tampen på ert förhållande.

    Kan tänka mej att hon söker någon som attraherar henne mer än vad du gör, som du håller på att klänga på henne.

    Var tyst, skriv inte, ring inte, framförallt inte om skitsaker som napp etc..

    Vore jag som dej som har målat in dej i hörn, så skulle jag fråga om hon vill separera, om du gör det var beredd på svaret.

    Som du håller på så är det snart slut  med ert förhållande, gör något,nu!


    Jag tror inte att TS behöver göra något radikalt. Bara sluta skicka meddelanden och kräva extra uppmärksamhet när hon ska ut. Var självständig. Visa inte misstänksamhet och svartsjuka. Säg till på ett lungt sätt om något inte är ok, t.ex. om hon går ut orimligt mycket eller gör orimligt lite i hemmet, jämfört med TS. Gör saker själv. Och gör saker tillsammans ni två utan barn.
  • Anonym (L)

    Kanske låter hårt men en stor del kvinnor har väl lite liknande situation - men att det är männen som gör så i stället.

  • Anonym (Ammen)
    98leinaD skrev 2018-10-26 22:18:49 följande:
    Men snälla nån, har du ens läst det jag skrivit?. Låt henne komma ut å roa sig... Läs texten igen så kan du säkert uppfatta att hon just i detta nu är med sina kollegor. 
    Vilken del av texten tolkar du att jag INTE vill att hon ska vara en självständig individ?
    Läs först, kommentera sen.
    MItt fel. Förlåt.
    Du ska själv vara en självständig individ! 
  • Anonym (Chilla!)

    Alltså hon är bara borta några timmar och du kan ändå inte låta bli att skicka till henne??? Jag hade blivit riktigt irriterad av att få såna sms.

    Sen skrivet du att du inte alltid skickar, men du ger flera exempel på vad du skickar. Är hon ute varje helg eller?

    Sen förstår jag inte varför du skulle köpa blommor o städa för att hon ska ut? Jag håller med om att hon borde visa lite tacksamhet, men ska man ut efter jobbet och dessutom har barn (och klädproblem, vilket iofs låter sjukt omoget...) har man liksom inte tidatt lägga fokus på massa annat.

    Ni borde nog prata lite om er relation för jag får en känsla av att ni inte ligger riktigt på samma nivå.

  • Anonym (moralgubben.)

    Min första tanke då jag läser ditt inlägg är obalans. Du verkar göra allt för henne och hon uppskattar inte det. Det verkar vara normalt för henne. Jag tror att en del din oro skapas av detta. Dessutom tror jag att du är en person som är känslig för hur relationen fungerar. Det verkar vara viktigt för dig att veta vad du står och vad din fru tänker om dig. Men det förstår inte hon. Vilket gör att du inte får bekräftelse som partner. Vilket naturligtvis skapar oro om relationen är betydelsefull.

    Som du märker så skriver många om självständighet. Ibland så att man funderar varför de är i en relation. Och som har svårt att förstå och respektera människor som inte är som de är. 
    Du är kanske inte sån. Och det behöver man inte vara. Jag tror att det finns väldigt många kvinnor som skulle älska att ha en man som bryr sig som du gör. Som ger bekräftelse. Och som vågar visa sin oro.
    Jag tror du är rädd att hon skall försvinna. Som om du inte skulle kunna klara det. Det gör att du blir övertydlig och undvikande. Våga istället stå för den du är och för hur du fungerar. Mitt förslag är att du skriver ner hur du vill ha relationen sedan ber du henne att ta din oro på allvar och göra detsamma. Sedan har ni en bra utgångspunkt för fortsatta samtal. Om hon inte gör det så har du ett svårt beslut att ta.

Svar på tråden Oroarmigofta