Känner mig misslyckad. Behöver bara skriva av mig.

Hej allihop.

Vill egentligen mest skriva av mig. Känner mig så ledsen och uppgiven. Misslyckad.

Fyllde 30 förra veckan och det känns på något sätt som en magisk gräns för fertiliteten. Vi lyckades inte få något barn innan jag fyllde 30 (min sambo är 35), och överallt läser jag om hur fertiliteten går nedåt snabbare efter 30... det känns så hopplöst. Jag är så ledsen. När blir det vår tur? Tänk om det aldrig blir något barn...

Jag hade hoppats så på den här månaden, någonting kändes annorlunda. Jag har känt mig så neutral i kroppen sedan ÄL, jag har inte haft samma skengravida känsla som föregående månader... Jag har nästan känt mig som ett barn, före puberteten. Mina bröst har inte ömmat som de brukar och mitt kiss har varit utan den starka ammoniaklukten. Jag har känt mig så olik mig själv, och eftersom det skiljt sig så från alla tidigare månader tänkte jag att kanske äntligen är det vår tur...

Har egentligen BIM på måndag men imorse fanns två små bruna fläckar i trosan. Jag blev så besviken på mig själv, på min kropp. Det har droppat lite brunt till o från under dagen, men inget mer. Kan jag våga hoppas på att det finns ett knyte inom mig ändå? Förmodligen inte, det är ju ändå två dagar kvar till BIM och kroppen ville bara släppa ifrån sig lite ?för mens?.

Jag vet inte varför jag skriver detta, ville bara lufta mig lite. Fick iaf lättat på trycket.

Utsäkta rörigt inlägg.