Tips när man mår som värst?

Har legat 2 dagar nu och bara tänkt och känt av negativitet från alla håll

Hela min hjärna bygger liksom upp dom någon negativ mur

Ta upp det med chefen. 

Fundera på varför du låter den här personen ge så mycket makt över dig. När du inte träffar personen finns hen i dina tankar och får dig att må dåligt. 

Jag tror också att det är som du säger att du är väldigt osäker. Det är bra att du vet om det, då vet du vad du behöver jobba på. 

Får jag fråga om du varit utsatt för mobbning i skolan, eller i hemmet? 

Hej, ledsen jag blir och höra att du mår dåligt. Jag vet av egen erfarenhet att om man är osäker så kan folk köra över en. Och speciellt kanske någon äldre kollega. Så här har vi alltid gjort bla bla bla. Innerst inne så tror jag att du kan ditt jobb att det finns en stark vilja och säga ifrån. Hitta den. Jag har fått lära om och inse att jag behöver inte vara trevlig och till lags om folk inte respekterar mina gränser. Det är ingen skyldighet. Det är inte mitt ansvar om den andra går över mina gränser säger jag ifrån. Nu så visar jag mer säkerhet och då försöker inte folk köra med mig. Människor som kör med andra är också ofta osäkra eller trivs inte med jobbet. Det är ju bra om man kan säga ifrån milt och inte bita ihop och så tappar man det och blir arg, vilket är lätt att det blir antingen eller om man är osäker. Men man ska inte behöva bli arg för att folk ska lyssna utan räcker med att man visar att jag kommer bli arg om inte så sker. 
Ett bra steg på vägen är säga tre enkla bra saker som du har gjort varje dag. Det kan vara vad som helst, till exempel ätit en ordentlig frukost. (blir lite motvikt till din kritiska inre röst) Det mår självkänslan bra utav. Du har rätt att må bra, säga ifrån, ändra din åsikt, behöver inte hålla med jämnt! '
En bra psykolog och samtala med om alla tankar som du brottas med det skulle jag rekommendera. Dom vet allt om självkänsla, gränssättning etc. 
Läs böcker i ämnet.
Ett litet steg i taget att förbättra din självkännedom och självkänsla, och var inte hård mot dig själv.
Lycka till! Kram!!

Håller med dig om det om att man är osäker har folk lättare att köra över en. Har också fått lära om för att lära mig att jag inte behöver vara den där trevliga, håller fortfarande på att lära, när folk går över mina gränser. Det var ofta jag lämnades ensam med enorma projekt, de var inte enorma men blev det eftersom jag blev 'lämnad' ensam, och aldrig sa ifrån. Det är tifft att lära om och lära sig vara den där "elaka". Men när man själv börjar må bättre, antagligen för att man börjat märka att "ojj folk kan faktiskt inte driva med mig hur som hellst längre" ger det självförtroende och positiva vibes. Tycker det är så trist varje gång jag läser om personer som blivit utnyttjade av andra just för att de är snälla, kanske osäkra eller bara vill vara alla till lags.

Vet inte vad jag egentligen ville med detta, mer än att avsluta med att säga att du fick ord på det jag tänkte men aldrig kunde formulera ihop bra!

Till dig TS, förstår lite hur du känner. I mina dåliga perioder har jag extremt lätt att issolera mig såfort jag inte tvingas vara utanför hemmet. Mår dåligt, har ångest, är stressad och som dig orkar jag inte bry mig om något alls. Knappt. Ibland har det till och med gått så långt att hela jag skakat.

För mig har räddningen varit familjen, de har alltid funnits och jag har öppet kunnat prata till dem om hur jag känner och mår. Det tycker jag har varit jätteskönt. Har du någon chans att prata med någon släkting/familjemedlem om hur du mår? För du ska givetvis inte behöva må och känna såhär över ditt jobb!

När jag känner så att jag inte orkar någonting öht, som tex nu, blir det kaos i hjärnan och inget går rätt. Kan inte skriva för det blir bara en enda röra (om jag inte anstränger mig och läser om allt från början ca 10 gånger) och att ens tänka är jobbigt. Då brukar jag tvinga tankarna i mitt huvud att försvinna och ersätta dem med tankar som "jag behöver inte göra ett dugg, idag är en riktig slappadag, ska bara vila, samla energi och åter igen vila". Ibland tycker jag det hjälper och om det gör det kan jag ibland sedan ringa tex min mamma och prata med henne en stund.

Vet fortfarande inte vad jag ville ha sagt, har en stark känsla av att jag missat någon tanke jag ville skriva ner..

Jag har lärt mig att ta plats, lika mycket som alla andra. Beatcherna kan bara försöka, dem gör jag trevliga, genom själv att vara trevlig. Hälsar även alltid på den suraste löken, och bryr mig inte om allt skitsnack. Du skall ta mera plats ts, upp med hakan lite!