Gravid och mår dåligt

Kan trösta med att det troligen blir bättre . Jag mådde skit och grät hela tiden. Blev bättre v 8-9

Jag har tre flickor födda 2002, 2005, 2015. Jag har legat i en säng alla tre gångerna helt sjukskriven, dygnet runt spytt och blivit inlagd på sjukhus med dropp pga vikt minskning 10kg ner till 40kg. Jag kröp till badrummet var tredje dag o duschade. Efter v 16 gick det över så i två månaders tid från v 7 trodde jag livet var slut.. Men håll ut, vackrare friskare starkare barn får man leta efter. Så det är värt det! Det här betyder att din graviditet är stark och du en exemplarisk mamma. Kanske väntar du också en fin flickbebis????

Har legat i 7 veckor och mått dåligt, spytt och magbränna och känner att dagarna är pest och pina :(( Men vet att det blir bättre jag är i vecka 11+0 idag och hoppas det snart börjar bli bättre. Du är inte ensam kämpa på och vila så mycket du kan.

Inte onormalt alls!

Jag mådde också skit och kräktes en hel del första tiden. Hade svårt för lukter och orkade inte med folk osv.

Det tar på humöret att ständigt må illa och så alla hormoner på det.

Det blir oftast bättre efter några veckor.

För mig har illamåendet kommit och gått hela graviditeten, men absolut värst i början.

Det är så sjukt hur man kan förändras för att man är gravid ! Helt plötsligt känns allt skit, mitt hem har inte den där trygga härliga kännslan längre när man kommer hem , kanske för man ständigt mår dåligt i sitt hem ? Hoppas verkligen det kommer gå över snabbt ! Man blir tokig!!

Har samma tankar, bra att ta upp med barnmorska dock.

Mår illa, vill vara själv, vill helst inte att min sambo rör mig, ifall han kommer hem o luktar svett så får han inte vara nära mig då jag nästan spyr av att känna lukten. Känns hemskt då jag verkligen älskar min sambo, men vill verkligen inte träffa någon alls, inte ens gå till jobbet då det känns för jobbigt.

Men ta upp detta med din barnmorska så hon vet om dessa tankar också :)

Känner igen mig! Speciellt de där med deppigheten. Blev nästan apatisk och vill ingenting. Bara vara själv. Blev också besviken på mig själv då jag länge velat bli gravid och sen inte var -glad- nog som jag trodde jag skulle vara. Kände mig otacksam och tänkte att jag kanske inte förtjänar dehär alls. Hemska tankar! MEN de blev bättre. Strax innan vecka 12 började lite livsgnista komma tillbaka. Kan fortfarande ha sämre dagar (eller timmar/minuter vänder ganska snabbt haha). Håll ut! Kram!!

Hej! Förstår dig helt! Man blir deppig av hormonerna men även av att gå runt och må dåligt hela tiden och inte känna sig som sig själv.. jag ska erkänna att jag fick smått panik ett par gånger (fast vi ville och aktivt försökt att bli med barn). Fick tankar som ?vill jag verkligen det här? och ?hur kommer livet förändras, är jag redo för detta? m.m. Efter rutinultraljudet så var det som att det vände och nu är jag sååå glad över att få bli mamma :) Tror det viktiga är att tillåta sig att känna som man gör utan att nedvärdera sig själv, det är ju ändå väldigt mycket hormoner i omlopp i kroppen. Hoppas du snart mår bättre <3 Kram

Glömde ju skriva en sak... min sambo fick byta deo, sluta ta parfym, vi slutade använda sköljmedel och det värsta som fanns var när han precis borstat tänderna och luktade tandkräm (Har fortfarande svårt för det). Så man får tycka att sin sambo luktar skunk när man är gravid ;)

Jag känner också igen mig! Har varit otroligt deppig, från vecka 6 ungefär :( Sa till och med till min sambo en kväll att livet kändes meningslöst (så klart super hormonstinn) - inte så kul för honom att höra! 
Har också mått superilla och känt att jag inte haft lust till saker jag brukar tycka om. Känner inte igen mig själv. 
Nu börjar jag sakta känna att livet kommer tillbaka, i vecka 13. Mår inte riktigt lika illa och orkar t.ex. åka och träna! Förhoppningsvis blir det bättre och bättre - även för dig <3 Kämpa dessa närmsta veckor så ska du se att det släpper sedan! Om inte, ta hjälp av en kurator på BVC! De brukar vara duktiga och tycker inte heller att man är knäpp ;)

Kram!!

Känner förresten också igen mig i det där med min sambos doft haha... Han har fått sova i gästrummet flera nätter för att jag inte klarar av att sova nära honom! 

Helt normalt. Jag mådde piss mellan 7 till 23 veckan ca...

Börjar må bättre nu med illamåendet dock mer huvudvärk nu och yr. Kan fortfarande inte lukta på min man eller ha sex ,vilket vi inte haft den ja blev gravid o ja e i v16 nu.. tycker synd om han!!! Bara jag som e så o sugen på samlag? Blir så illamående av tanken .

För mig har det gått upp och ner, i början var jag sugen men sen vid v 18 typ när apparna pratade om att en kunde bli extra sugen.... då kände jag mig helt osugen! och var det lääänge. Hade en del krämpor då också.

Men det känns på nåt sätt inte som det varit ett problem, det är sån omställning hela grejen och jag tror att min kille inte heller haft samma behov av sex, blir ju lite konstigt när man plötsligt är tre om det

Jag tycker det känns obehagligt på nått sätt att de ligger en bebis i magen o sen ska mannen va på en o de hoppar o skuttar de känns inge bra på nått sätt