Hur kom du på att din partner va otrogen?

Trist. Vad hände sedan? Hur har du det nu?

Det som stör mig mest är deras fjantiga ursäkter och bortförklaringar. Inte nog med att man springer omkring och bedrar och ljuger för sin familj, sen kan man inte ens stå för det utan ska skylla allt på förhållandet, sin partner, eller vafan som helst... så jäkla lågt så det är inte sant.

Och så alla dessa självutnämnda "goda samariter" som ska ta dem i försvar när de ifrågasätts och gnäller på att alla är så dömande. Sverige är nog ett av de få länder på planeten där man daltar med folk som beter sig illa och ifrågasätter  dem de beter sig illa mot istället.

Att otrogna skyller ifrån sig då de ertappats är en undermedveten skyddmekanism. De vet att de gjort jävligt fel och för att inte gå under av dåligt samvete så inbillar de sig själva att den bedragne är den dålige personen som egentligen är skyldig till del hela.

Vi levde ihop i tre år. Efter en natt ute gick jag igenom hans telefon och han hade smsat med sin manliga kollega, då han hade skrivit gumman och liknande förstod jag att det var fel så jag ringde upp numret. En kvinna svarade. Visade sig att dom levt i ett förhållande bakom min rygg under alla år. Jag gick samma dag detta hände, med ångest över att jag tittat i hans telefon... Det har gått 4 år nu, lever med allvarliga psykiska besvär och kommer aldrig bli riktigt hel igen. Otrohet är hemskt..

Ja, man ska inte underskatta försvarsmekanismerna. Men det lustiga är att det inte bara verkar gälla sina egna misstag utan även andras. Men jag jag antar att ens egen skuld speglas i andras och man känner ett behov av att ta dem i försvar.

Nu hänger jag inte med riktigt, menar du bedragne/otrogne på något sätt?

jag menar att man inte ska ta den otrognes förmåga att rationalisera bort sina skuld. Och jag menar att det inte bara sträcker sig till sina egna handlingar som gjort att man känner skuld utan även till andras handlingar som liknar ens egna eftersom otrogna människor verkar ha ett behov av att även rättfärdiga och försvarar andras otrohet.

Jag tror att det känns lite skönt för den som varit otrogen att även andra gjort samma saker för det får en normaliseringseffekt och jag tror att man inte gillar när andra som varit otrogna får kritik för det för det innebär ju att kritiken också gäller ens egna handlingar.

Jag kollade min mans mobil och fann massa avslöjande sms. De hade haft ett förhållande i ett halvår. Jag hade inte minsta misstanke, det var inte därför jag snokade i mobilen. Det gjorde jag för jag misstänkte helt andra saker som inte hade med det att göra. Min man hade alltid sagt att han avskydde otrohet och jag trodde verkligen inte han var den typen. I efterhand kan jag se att det var en period han mådde väldigt dåligt, han hade blivit av med jobbet och vårt förhållande var långt ifrån bra. Ingen ursäkt, men han var långt ifrån sig själv. Han gick i terapi och vi hittade tillbaka till varandra, men det tog tid och otaliga långa nätter när vi bara satt och pratade och grät i timmar.

Litar jag på honom? För det mesta. Han är verkligen en annan person idag och vårt förhållande är mycket bättre. Men visst har jag mina stunder då jag funderar.

Har kommit på flera partner med otrohet. Såhär gick det till (varning, ganska långt):

Man 1:
Det här är ett lite specialfall då det visade sig att han inte var singel som jag trodde och att jag var älskaren. Räknar ändå detta som otrohet mot mig (och hans partner) eftersom han ljög för mig och sa att han ville hålla vår relation hemlig så jag inte skulle få problem från hans "avundsjuka ex" (som visade sig vara hans flickvän). Fick reda på det här från en vän som hade hört det från hans vän. Efter att jag konfronterade honom erkände han att de aldrig gjort slut och att under hela vår tid tillsammans (drygt 3 månader) hade han varit i en relation.

Man 2:
Fick veta från en vän som sett honom hångla med sitt ex mitt i centrum (han var inte så smart om jag får säga det själv). Jag konfronterade honom, men han nekade. Efter att jag försökt få honom och erkänna flera gånger gav jag upp och gjorde slut med honom ändå då jag litade på vad min vän hade sagt. En vecka senare såg jag honom all lovey-dovey med sitt ex på krogen och några veckor efter det var dem tillsammans igen.

Man 3, första gången:
Vi var på semester utomlands tillsammans och allt var bra. En dag gick vi ut och festade med de andra på hotellet och han var trött och gick hem tidigt medan jag stannade kvar lite längre. Dagen efter betedde han sig konstigt och började be om "egentid" vilket jag tyckte var skumt. Tidigare hade han velat gymma med mig på hotellets gym, men nu ville han gå själv. Han ville också gå ut och jogga själv vilket var konstigt då han aldrig varit mycket för konditionsträning. Han spenderade mycket tid på telefonen med sina "vänner" och höll alltid skärmen så jag inte kunde se. Började därför titta mer på hans telefon och såg att han bytt lösenord till mobilen vilket inte var i hans karaktär (han hade haft samma lösenord i 3 år). När han började ta in mobilen med sig i duschen blev den otäcka känslan för stark och vid första tillfälle snokade jag igenom hans mobil (jag hade tittat och noterat det nya lösenordet tidigare). Såg att han hade sex-smsat med en tjej som jobbade på hotellet och att dem bestämt träff flera gånger för att ha sex. Konfronterade honom och han erkände att de hade haft sex medan jag fortfarande var på festen den dagen.

Man 3, andra gången:
Dum som jag var förlät jag honom. Några månader senare fick jag samma otäcka känsla som tidigare. Försökte borsta bort känslan men efter ett tag gick jag igenom hans telefon igen. Såg då att han hade flörtat med en tjej på jobbet men hittade inga tydliga bevis. Konfronterade honom och han sa att de bara skämtade och att det inte betydde något, men om det störde mig skulle han sluta. Återigen blev han beskyddande av sin telefon. Han fick mig att känna skuld över att jag snokat och sa att vi behövde lita på varandra. Han började också gå ut och festa mer än vanligt och när jag bad honom sluta dricka utan mig blev han arg och sa att jag var kontrollerande. Väntade på ett bra tillfälle när han sov och gick sedan igenom hans mobil igen, mer noggrant den här gången. Det visade sig att han varit väldigt promiskuös. Han hade raderat alla sms med tjejer, men till sina killkompisar hade han skrytit om vad han gjort. Efter det var det väldigt klart att han inte hade lärt sig något från första gången och när jag konfronterade honom med mer bevis erkände han allt.

Dem här erfarenheterna har lärt mig en del saker vad gäller otrohet.
1. Se till att ha bra vänner som du kan lita på och som kommer berätta för dig om de ser din partner göra något som inte är okej.
2. Lita på din magkänsla. Om din partner börjar bete sig konstigt eller blir överbeskyddande av sin telefon, tillåt dig själv att bli misstänksam. Var extra uppmärksam om din partner vänder skulden till dig när dem gjort fel.
3. Det finns en stor chans att din partners kompisar känner till otroheten och kommer i så fall troligtvis ta hens sida. Lita inte på att dem kommer berätta för dig.
4. Konfrontera inte en otrogen partner utan tillräckligt med bevis om du vill ha ett erkännande då de troligtvis kommer neka allt. Se också till att du vet om du vill stanna i relationen eller inte innan du konfronterar dem och håll dig till det du bestämt. Har du bestämt dig för att lämna dem, låt dig inte bli övertygad att stanna.

Håller med. Fick höra alla ursäkter när jag kom på min partner. "Vårt sexliv är inte bra", "jag var uttråkad och ville ha spänning", "jag var full och visste inte vad jag gjorde", "du ger mig inte tillräckligt med komplimanger", "det var inga känslor inblandade. Jag trodde inte du skulle se det som en så stor grej" (ja han sa faktiskt det!).

Sen när jag väl konfronterade honom fick jag fråga 10 gånger innan han berättade vem det var. Sen 10 gånger till när jag ville veta hur många gånger dem hade sex. Efter att ha frågat säkert 30 gånger hur länge han varit otrogen fick jag nöja mig med ett "några veckor bara". Jag tycker att den bedragna partnern förtjänar att få svar på alla frågor hen har utan att behöva fråga flera gånger. Det är det minsta den otrogna kan göra för personen.

Håller inte med. Man är två i en relation. Om någon är otrogen så är det till 99% fel på relationen, inte människan. Tycker jag i alla fall.

Första tjejen erkände att hon legat med polarens lillebror senare vart jag i princip utbytt av en annan looser

Andra hittade jag en lapp från ett blomsterbud där det stod: jag älskar dig älskling, var från hennes ex som hon hittat tillbaka till

Tredje hade några polare ertappat min partner på krogen strulandes med en annan

De flesta relationer har lite bättre och lite sämre perioder, med tuffa småbarnsår etc. Att skylla på relationen i de lite tuffare tiderna för att man är sliten/uttråkad/saknar bekräftelse/åldersnojar är en tunn ursäkt då man är otrogen.

Vill man skylla på relationen bör man i stället först göra sitt bästa för att få ordning på relationen, och om det nu visar sig vara omöjligt kan man vara ärlig och avsluta relationen innan man knullar med någon annan.

Löjligt! Att vara otrogen och sen skylla på "relationen".  *suck*

Håller verkligen inte med om det här. Även om det är fel i relationen så är otrohet ett enormt svek som aldrig är okej eller rättfärdigat (förutsatt att du inte blir hotad av din partner och inte kan lämna relationen). Om något är fel med relationen kan man antingen:

1. Kommunicera med sin partner! Prata om problemet och gör allt i er makt att lösa problemet.
2. Fortsätta som man gör och hoppas att det löser sig på egen hand.
3. Lämna relationen.

Man kan ha blandade åsikter kring vilket av dessa tre val är bäst och det kan skilja sig från relation till relation, men notera att otrohet inte är ett av dem. En person som är otrogen har aldrig bara en chans att backa ur och de kan stoppa sig själva/berätta för sin partner när som helst. Det är till 100 % varje persons eget ansvar att hålla sig trogen och att skylla på relationen är bara fegt och egoistiskt tycker jag. Ja, ett problem i relationen kan vara en förklaring till varför de var otrogna, men det är inte orsaken och verkligen inte en rimlig ursäkt.

Det menar du inte?? I vilket fall har jag haft pojkvänner som varit otrogna i alla sina relationer inklusive med mig. Någon slags bekräftelsebehov eller machobeteende.

Men för mig går känslor och lust snabbt över då det uppdagas tidigt. Stannade hos en av dessa ändå för jag trodde han skulle skärpa sig. Men icke. Till och med sex med sin kusin...

Då tror du fel. För hade det varit så så hade alla varit otrogna eftersom ingen relation är alltid bra. Och bevisligen finns det de som inte är otrogna oavsett hur dålig relationen är. Så din teori är tyvärr inget annat än en MYT som otriogna människor gärna spär på för att ha något att skylla på och som naiva människor som inte riktigt vill tro att människor faktiskt kan vara previs så falska som det låter helt enkelt för att de vill det gått på.