Vilka är ni som lägger väskor, handskar, mössor, påsar och diverse andra prylar på det tomma sätet bredvid er, eller till och med sätter er själva på sätet vid gången och låter sätet vid fönstret vara tomt och på så sätt blockerar chansen till ledigt säte för medpassagerarna?
Varför gör ni så?
Varför vad? Du får nog ställa frågan tydligare
Inte alla killar/män men tyvärr en del. Jag blev våldtagen förra året och efter det får jag panik av killar/män med vissa drag, viss kroppsbyggnad, visst kroppsspråk, viss lukt, viss klädstil etc... Jag jobbar på att bli kvitt det men det är inte helt borta än.
För att jag inte vill att någon annan ska sitta där, så klart.
För att slippa sitta instängd bredvid någon som inte vet hur en dusch fungerar. Eller någon som inte förstår att alla vill höra deras samtal/musik eller vad det nu råkar vara...
Jag hoppar oftast på först på mina bussturer & då tar jag en 1:a. Annars signalerar jag givetvis att där är ledigt brevid mig.
Fast jag är uppmärksam och håller koll, de flesta måste inte säga något utan jag flyttar min väska när jag märker att det behövs. Bara onödigt att behöva ha en tung väska i knät i en halvfull buss, därför flyttar jag den när det börjar bli fullt eller som sagt om jag märker att någon närmar sig just sätet bredvid mig och nog till sitta där.
Beroende på var jag sitter också, sitter jag tex i främre delen är jag ännu mer uppmärksam eftersom det kan komma på personer som har svårt att gå. Sitter jag längre bak har jag ju ändå uppsikt över de andra tomma sätena.
Jag är inte egoistisk bara för att jag väljer att ha väskan bredvid mig när jag inte behöver ha den i knät. Men skulle jag nu råka missa att någon vill sitta - bara att säga till!
De gånger jag sitter ytterst är det för att jag inte ska åka så långt, bara några stationer, men inte orkar stå, vilket jag oftast gör. Ska jag åka långt brukar jag sätta mig innerst om det finns plats.
Som sagt så åker jag väldigt sällan. Jag skulle utan tvekan erbjuda inre platsen till äldre, någon med tydligt fysiskt behov, ett barn eller kvinnor. Killar och män klarar jag tyvärr väldigt sällan av att sitta bredvid så där skulle jag låtsas att inte se... Jag har tom svårt att sitta i väntrum om killar/män sätter sig i stolen bredvid och det har hänt att jag får stiga upp och gå iväg själv för att inte få total panik...
Inte alla killar/män men tyvärr en del. Jag blev våldtagen förra året och efter det får jag panik av killar/män med vissa drag, viss kroppsbyggnad, visst kroppsspråk, viss lukt, viss klädstil etc... Jag jobbar på att bli kvitt det men det är inte helt borta än.
För att jag inte vill att någon annan ska sitta där, så klart.
Jag sitter helst ytterst men reser mig och släpper in folk innanför mig (om det inte är äldre/personer som har svårt att röra sig och av den anledningen behöver ytterplatsen bättre). Jag är sjukt lättstörd och behöver kunna flytta på mig/gå av om det kommer skrikiga personer, folk som luktar illa etc. Gällande väska, vantar osv sätter jag det ibland bredvid mig om det är väldigt få personer på bussen men flyttar naturligtvis på sakerna direkt någon vill ha platsen.
Men jag undrar också ibland över om folks matkassar, vantar, väskor är väldigt trötta och verkligen behöver en egen plats...
Jag har en annan fundering som folk gör i kollektivtrafiken och det är fenomenet ryggsäck.
1. Jag vill inte ha din ryggsäck i ansiktet när bussen är full och jag måste stå bakom dig, ta av den tack.
2. När du sitter ner med ryggsäcken på dig hamnar du väldigt långt fram på sätet. Jag som sitter mitt emot får inte plats med mina knän. Ta av ryggsäcken och sätt den i ditt knä tack.