Går igenom ett uppbrott med mannen jag trodde va han med stort H! Han jag planerat att skaffa barn, villa och vovve med. Vi har varit tillsammans i 5 år och jag är 26 år gammal. Hur går man vidare? Kommer jag någonsin träffa någon IGEN? Vill ju ha barn innan 30. PANIK!
Bjussa gärna på lite pepp tack <3
Jag gick ifrån min sambo sen 8 år tillbaka samma år jag skulle fylla 30. Flyttade tillbaka hem 35 mil. Bodde hos mina föräldrar i 1 år för att komma på benen. Fick fast jobb, pluggade, skaffade lägenhet, bodde där ca 1 år. Dejtade massor! Det var SÅ kul! Jag började leva igen. Rasade 20 kg i vikt och mådde fantastiskt!
Träffade han med stort H! Flyttade 60 mil, fick drömjobbet, blev gravid efter 7 månader på första försöket, har nu en underbar dotter på 2 månader och en man som älskar mig och som jag älskar till månen o tillbaka!
Så upp med hakan! Jag var där du var. Idag är jag nyss fyllda 33 och livet är härligt.
Jag gick ifrån min sambo sen 8 år tillbaka samma år jag skulle fylla 30. Flyttade tillbaka hem 35 mil. Bodde hos mina föräldrar i 1 år för att komma på benen. Fick fast jobb, pluggade, skaffade lägenhet, bodde där ca 1 år. Dejtade massor! Det var SÅ kul! Jag började leva igen. Rasade 20 kg i vikt och mådde fantastiskt!
Träffade han med stort H! Flyttade 60 mil, fick drömjobbet, blev gravid efter 7 månader på första försöket, har nu en underbar dotter på 2 månader och en man som älskar mig och som jag älskar till månen o tillbaka!
Så upp med hakan! Jag var där du var. Idag är jag nyss fyllda 33 och livet är härligt.
Men gud!! Wow! Vad underbart! Tack! :D
Vad fick dig att gå ifrån x et? Varför gjorde ni slut? Och hur skiljer sig din relation nu till den förra?
Jag känner verkligen att jag lärt mig väldigt mycket om vad jag vill ha och inte - så med andra ord förstår jag att det kan gå relativt snabbt när man väl träffar rätt (med barn osv.) gud vad härligt att det gick så bra för dig!
Ser också fram emot dejta osv! Bli glad igen, på riktigt! Lära känna mig Själv igen som vuxen människa.
Så lite! :) Jag var där du är och hade samma tankar. Nästan panik över min ålder och livet i allmänhet. Det kändes som att man hamnade på paus.
Det kom även nedgångar efter breaket. Jag fick nåt stressutslag i ansiktet som kliades som attan under ett par veckor tex. Jag var i ett förhållande under 6 månader med en kille jag blev förälskad i men som gjorde slut och kraschade mig totalt.
Så allt var inte rosa moln :) Men i det stora hela så ser jag tillbaka med glädje :)
Anledningen till att jag och x:et gjorde slut var enkelt - jag ville ha sex, det ville inte han. Han var svår att leva med. Svår att komma inpå livet, svår att prata känslor med. Stod ut några år, försökte med ALLT, men det blev aldrig bra.
Så det kanske är skillnad. Jag var lättad efter vårt uppbrott.
Min nya är allt han inte är! :) Vi pratar om allt, umgås, har roligt tillsammans, fantastiskt sexliv, han är snäll, charmig och bara helt underbar! Äntligen ser jag att det inte var mig det berodde på, för jag klandrade mig själv under flera år, letade fel på mig själv men mådde bara sämre och sämre.
Så ut och dejta med dig! :) Låt det vara kul. Gör saker för dig, som Du mår bra av.
Fler som har något peppig att säga??
Någon annan?
Jag tror det är viktigt att som du säger hitta sig själv. Jag har precis lämnat ett dubbelt så långt förhållande som dig. Jag har börjat träna och tänker ta det lungt ett tag och låta allt stabilisera sig. Visst är jag också livrädd för att spendera resten av livet ensam, men jag har endå ett mindset att saker löser sig. Har också sett att det hjälper att prata med folk i samma sits. Man växer som människa och inser att man kanske inte är så dålig som man kände sig i förhållandet när det var kast.
Jag tror det är viktigt att som du säger hitta sig själv. Jag har precis lämnat ett dubbelt så långt förhållande som dig. Jag har börjat träna och tänker ta det lungt ett tag och låta allt stabilisera sig. Visst är jag också livrädd för att spendera resten av livet ensam, men jag har endå ett mindset att saker löser sig. Har också sett att det hjälper att prata med folk i samma sits. Man växer som människa och inser att man kanske inte är så dålig som man kände sig i förhållandet när det var kast.
Jag tror det är viktigt att som du säger hitta sig själv. Jag har precis lämnat ett dubbelt så långt förhållande som dig. Jag har börjat träna och tänker ta det lungt ett tag och låta allt stabilisera sig. Visst är jag också livrädd för att spendera resten av livet ensam, men jag har endå ett mindset att saker löser sig. Har också sett att det hjälper att prata med folk i samma sits. Man växer som människa och inser att man kanske inte är så dålig som man kände sig i förhållandet när det var kast.
Jag tror det är viktigt att som du säger hitta sig själv. Jag har precis lämnat ett dubbelt så långt förhållande som dig. Jag har börjat träna och tänker ta det lungt ett tag och låta allt stabilisera sig. Visst är jag också livrädd för att spendera resten av livet ensam, men jag har endå ett mindset att saker löser sig. Har också sett att det hjälper att prata med folk i samma sits. Man växer som människa och inser att man kanske inte är så dålig som man kände sig i förhållandet när det var kast.
Funderar själv på att lämna en relation med en otroligt fin man. Vill få det att fungera men vet inte om det kommer att gå. Alla i vår omgivning hade också blivit chockade, vi är drömparet i mångas ögon.
Vi är för olika varandra och måste kompromissa mycket båda två, har även svårt för att förstå varandra. Men han är underbar, aldrig skrattat så mycket som med honom, fantastiskt sex, kan vara mig själv med honom och han har bra värderingar i livet. Trots att vi är så olika känns det som att vi är otroligt lika.
Tyvärr känner jag att det blir för mycket kompromisser och han sårar mig omedvetet för många gånger. Känner att jag måste förändra mig för att vara som han vill att en partner ska vara. Funderar ofta om det är mig det är fel på. Jag har till och från blivit attraherad av andra män, vilket signalerar att allt inte är så bra som man kanske trott.
Är däremot rädd för att lämna. Är mitt första riktiga förhållande och jag har aldrig dejtat en så underbar man förut. Är rädd att jag ska ångra mig om jag gör något drastiskt. Speciellt nu när jag fått tycke för en annan man igen..
Hur vet man att man inte kommer ångra sig?
Funderar själv på att lämna en relation med en otroligt fin man. Vill få det att fungera men vet inte om det kommer att gå. Alla i vår omgivning hade också blivit chockade, vi är drömparet i mångas ögon.
Vi är för olika varandra och måste kompromissa mycket båda två, har även svårt för att förstå varandra. Men han är underbar, aldrig skrattat så mycket som med honom, fantastiskt sex, kan vara mig själv med honom och han har bra värderingar i livet. Trots att vi är så olika känns det som att vi är otroligt lika.
Tyvärr känner jag att det blir för mycket kompromisser och han sårar mig omedvetet för många gånger. Känner att jag måste förändra mig för att vara som han vill att en partner ska vara. Funderar ofta om det är mig det är fel på. Jag har till och från blivit attraherad av andra män, vilket signalerar att allt inte är så bra som man kanske trott.
Är däremot rädd för att lämna. Är mitt första riktiga förhållande och jag har aldrig dejtat en så underbar man förut. Är rädd att jag ska ångra mig om jag gör något drastiskt. Speciellt nu när jag fått tycke för en annan man igen..
Hur vet man att man inte kommer ångra sig?
Fler kommentarer?
??