Hur ska man gå vidare?

Ett tillfrisknande kan du aldrig tvinga fram eller stressa fram. Det tar den tid det tar helt enkelt.

Antidepressiva läkemedel är INTE något mirakelmedel utan hjälper dig att fungera där du mår som sämst. De hindrar sämre mående och kickar igång det din kropp lider brist på just nu dvs serotonin. Utan medicin kommer du må ännu sämre och kommer ta ännu längre tid att hitta någon lösning.

Av det du skriver har du lång väg kvar och du vinner inget på att vägra dig själv möjlig hjälp och stöttning. (medicin, aktiviteter etc)

Jättejobbigt, det förstår jag!

Men VILL man vidare så måste man släppa taget om exet och inte krampa sig fast.

Du verkar ju ha bestämt dig för att ingen annan kan mäta sig med henne, och redan där har du ju stängt dörren för alla andra.

Tror du måste acceptera verkligheten. Det som har varit har varit, och nu är nu. Exet har gått vidare, sagt att det aldrig blir ni igen. Hon känner inte längtan tillbaka, älskar dig inte som partner längre. Du måste ta in det och acceptera det. Det gör ont ja, men det är nödvändigt att inse att hon är klar med dig.

Ska du leva i det förgångna resten av livet, döma dig till ett liv i sorg och saknad?

Jag tror på att jobba med dig själv, lägg pengarna på terapi, intressen, börja en ny hobby, utmana dig med nya saker! Kanske engagera dig ideellt?

Rör på dig och motionera. Var tacksam för det du har och det som faktiskt fungerar bra i livet, så inte det tunga tar överhanden.

Kanske börja dejta, bara för att få annat att tänka på? Du kan i nästa fall få dn trevlig fika med en människa som kan berika ditt liv på något sätt.

Våga vinn!

Steg 1 är att bli frisk, dejta och relationer får bli steg nr 2. 

Jag har varit sjukskriven för utbrändhet men jag åt aldrig någon medicin.  Jag var också väldigt uttröttad, hade värk i varenda led i kroppen och det ömmade om någon tex försökte massera mig. systemet var helt enkelt för känsligt! 
Försökte ta en promenad per dag och laga lite mat, allt utöver det var en bonus. 

Kom så småningom tillbaka till jobbet på deltid, också med enklare uppgifter och det fungerade, men man får inte ha bråttom. Jag har alltid läst mycket men under den här perioden läste jag inget alls, det gick verkligen inte. När jag plötsligt insåg att jag orkade läsa en sida eller två förstod jag att jag var på väg tillbaka  
Låt det ta den tid det tar. 

Hmm, problemet är att jag vet inte hur jag skall släppa henne, hon betydde oerhört mycket i mitt liv..

Jag vet ju som sagt att hon inte kommer tillbaka..

Det var synd att det är en jättebra tjej, hade nog varit lättare om hon hade varit ett svin emot en.

Det gick tyvärr så långt att man byggde upp hela sin framtid på henne och nu är man helt nollad ????

Kan man verkligen se ett intresse i någon annan? Är det bara tid som gäller?

Nu ser man verkligen att vara envis är inte alltid en bra egenskap ????

Min envishet gör även att jag är emot tabletter tyvärr.. Ska dock prata med en läkare imorgon, får se vad han bedömer.

Har funderat lite på andra aktiviteter men har inte riktigt kommit på vad det skulle vara...

Motion får jag på jobbet då jag jobbar praktiskt.

Hon har själv avgjort hur mycket du måste släppa henne. Det bestämmer hon. Hon har sagt att hon inte kommer tillbaka och hon har gått vidare. Då finns det inget kvar att hålla fast vid. Alla försök av dig att ha kontakt kommer bara göra att du mår sämre. Riskera inte att hon till sist ber dig fara o flyga.

Och ja när du är redo kommer det finnas nya möjligheter till kärlek. Rent krasst, till sist har du inget annat val än att gå vidare och hitta lyckan igen.

Jo, försöker finna tips på hur jag skall gå tillväga för att sluta tänka på henne, känner att jag har ältat det här för länge..

Har ingen kontakt med henne, då jag vet att jag bara kommer bryta ihop...

Hennes nr, sociala medier, bilder, gemensamma fester är borttaget / undviker jag.