Min kille flirtar med andra när jag är med

Med den osäkerheten du utstrålar i ditt sista stycke förstår jag att du finner dig i hans skit.

Du skriver att han flirtat med andra från start, du har sagt till att du inte gillar det, men du är ändå kvar efter tre år.

Han verkar tillämpa sina egna sunkiga värderingar på dig, hans antydan om att du vänstrat med Tim ger honom s a s tillåtelse att också vänstra.

Typisk manipulativt och omoget beteende hos honom.

Han vill flirta med andra, söka bekräftelse och kanske t o m vara otrogen, och för att slippa ha dåligt samvete så är det enklare flr honom att påstå att du också är sån. Lika dålig som honom ungefär.

Varför tvivlar du på dig själv? Varför undrar du om du överreagerar?

Vill du tycka hans sk skämt är kul eller!

Jag tycker du allvarligt borde fundera på om de här, hans egenskaper, är kul. Och om du ens vill fortsätta relationen med honom.

Som kille så råder jag dig att sparka ut skrället och leta vidare efter en kille som uppskattar och värderar dig och inte behandlar dig som något katten släpat in ????

Man ska vara rädd om varandra i ett förhållande.

Kram på dig ????

Tack så mycket för svar. Jo det stämmer att jag är mycket osäker av mig. 

Det är nämligen så att jag för ett år sedan tvingades säga upp mig väldigt plötsligt. Jag hade då varit utsatt för konstant mobbing i 2 år av min närmaste manliga kollega som gick till HR och klagade på att jag inte skötte mitt jobb. Var på de satte mig under 2 års psykisk terror med kränkande särbehandlig till den grad att min hälsa tog skada så att jag gick in i väggen.

Blev sjukskriven för stress i 5 veckor och återhämtade mig mycket bra men då jag började jobba igen bröt helvetet lös. HR avdelningen förbjöd mig att någonsin få ingå i ett team över huvud taget för att jag varit sjukskriven just på grund av stress. På det stora företaget med flera tusen anställda över hela världen skulle jag få arbeta själv med sysslor som va meningslösa.

Jag hade aldrig fått någon varning eller fått veta hur jag misskött mig. De sa bara svävande saker och olika saker hela tiden. Ett tag var det att jag inte kunde hela processen av arbetet. Men då jag bevisade att jag kunde det hittade de på att jag arbetade för långsamt och inte bad om hjälp. Så jag började arbeta övertid då ingen såg och ansträngde mig mer på möten och frågade frågor. Då fick jag senare veta att mitt problem var att jag frågade för mycket..

Det krossade mig och jag sa upp mig för att slippa gå igenom den förnedringen av att behöva lämna mitt team. Jag började känna mig som att jag hade begått något kriminellt, jag kände mig ovärdig. Tappade tilltron till mig själv fullständigt.

Min pojkvän var med mig på de sista mötena som stöd då han jobbade på samma företag. Han tyckte jag skulle säga upp mig, han skulle hjälpa mig ekonomiskt då sa han.

Så nu är det såhär. Ett år har gått och jag har lyckas återhämta mig väldigt mycket. Från att det var tal om antideppressiva som jag inte tog.. Men jag var i ett halvår tvungen att ta atarax/lugnande för min starka ångest.

Nu tar jag inga tabletter, träffar psykolog som säger att jag har återställts väldigt bra.

Samtidigt har jag försökt att söka nya jobb och frilansat i mitt egna företag. Det har inte varit lätt men jag har lyckats få igång mitt företag med kunder, men jag har fått kämpa helt i motvind.

Samtidigt har min pojkvän bytt jobb och fördubblat sin lön och har nu flera nya vänner på sitt jobb.

Jag har fått problem med att lita på nya mäniskor och har ofta ångest inför sociala samanhang.

Nu börjar det för mig kännas som att min kille mobbar och trycker ner mig. Jag som kämpar med att bara leverera i tid i mitt företag orkar inte med att behöva lämmna honom och inte veta var jag ska bo.

Jag vet att jag borde lämmna honom men vet inte hur. Jag är ju konstigt nog kär fortfarande även fast det sinar med känslorna.

Min kille blir ofta arg och kräver att jag ska kunna lite på honom efter alla år vi varit tillsammans. I början när vi träffades så hände det at han taffsade på tjejer fast jag stod bredvid. Inte ens då de sa ifrån fattade han att det va fel. Han var i och för sig full men det är ingen ursäkt. :( 

Det är inte okej.

Jag ville aldrig säga upp mig egentligen även fast de behandlade mig illa. Jag hade sån skräck för att bli utan jobb och försörjning men blev så pressad så att jag sade upp mig.

Antagligen har jag ingen självkänsla kvar och känner mig för beroende av honom och att jag kan arbeta hemifrån hans lägenhet som jag bor i på nåder känns det som.

Det är när jag tänker på det så fullständigt absurt att min kille ens skämtar om att jag är otrogen med andra när jag är hemma då han vet exakt vad jag gör hela tiden. Antingen så arbetar jag hemma eller så går jag till gymmet för att träna bort min ångest eller så ligger jag och mår dåligt över min dåliga situation och oro för framtiden. 

Ja det låter som du sätter för lågt värde på dig själv.

Jag tror du är fullt kompetent med både jobb och i dina relationer (om du inte undanhållit saker i tråden), men att du låter dig behandlas som en dörrmatta. Och sådana trampar folk på, ev en anledning. För att det går.

Försök att göra dig mindre av din kille, sträva efter att bli självständig så du slipper betala med din självkänsla framöver.

Kanske du skulle behöva hitta dig själv i terapi, få bolla tankar och funderingar tillsammans med en terapeut som ser andra vinklar än vad du själv gör.

Finns mycket man kan göra för att bättra på självkänslan på egen hand också. T ex börja utmana sig själv lite smått, både socialt och enskilt. Kanske börja en ny hobby som ger positiv energi och är utvecklande?

Thaiboxning, självförsvarskurs, bokcirkel, målarkurs eller annat hantverk, bli volontär och gör insatser för andra, människor eller djur, bli dagmatte åt en hund...

Jag bara spånar.

Du kan på köpet ka ske lära känna andra människor som kan berika ditt liv, kanske ge dig ett nytt umgänge där ni delar samma intresse eller tankar?

Det är aldrig bra att omge sig med människor som förminskar, trycker ner, utnyttjar, kör över, inte ser, inte märker...

Uttrycket "som man känner sig själv känner man andra" har ju uppstått av någon anledning eller hur?

Om jag vore du skulle jag sluta fundera så mycket över vad som rör sig i HANS huvud och fundera mer på vad som rör sig i DITT huvud. Du kan liksom inte göra så mycket åt andras personligheter och egoism, de kommer fortsätta vara som de är oavsett vad du tycker. Du kan däremot jobba med DIN personlighet och lära dig stå upp för dig själv och undvika kontakt med den sortens människor.

Varför ha en relation med människor som får dig att må dåligt när du bara kan be dem dra och välja att omge dig med bättre människor? Varför slösa bort ditt liv på människor som inte är värda det? Vad vinner du på det?

Uttrycket "som man känner sig själv känner man andra" har ju uppstått av någon anledning eller hur?

Om jag vore du skulle jag sluta fundera så mycket över vad som rör sig i HANS huvud och fundera mer på vad som rör sig i DITT huvud. Du kan liksom inte göra så mycket åt andras personligheter och egoism, de kommer fortsätta vara som de är oavsett vad du tycker. Du kan däremot jobba med DIN personlighet och lära dig stå upp för dig själv och undvika kontakt med den sortens människor.

Varför ha en relation med människor som får dig att må dåligt när du bara kan be dem dra och välja att omge dig med bättre människor? Varför slösa bort ditt liv på människor som inte är värda det? Vad vinner du på det?

*mindre beroende av din kille skulle det stå

Tack så mycket för alla svar!

Som tur är har jag fått en ny gratis psykologkontakt eftersom jag fått frikort nu. Ska träffa honom den 17 dec, så får hålla ut tills dess. Jag ska ta upp allt det här och börja arbeta upp min självkänsla igen.

Ni har alla rätt att jag ska börja fokusera mer på mig själv och strunta i honom. Det rådet fick jag även av min pappa som jag pratar med varje dag i telefon.

Jag sörjer att det har blivit såhär i vårt förhållande och jag tänker ofta med fasa för tanken på om det skulle bli så att jag börjar må bättre, får ett jobb och då lämmnar min kille. Då kommer han tänka att jag har utnyttjat honom under hela tiden som jag mått dåligt känns det som.