Fuck BVC...

Men hold your horses. Det jag säger är att OM man har heltatuerat ansikte som förälder (som Michael i mitt exempel) och kommer till BVC med sitt barn (som vi ju pratar om här) så KAN man råka bli sneglad på lite extra. Inte elakt och "diskriminerande" på minsta vis utan bara nyfiket och en smula förvånat! Jag vet ju inte om Michael blir det alls........men OM så tycker jag inte att det är konstigt. Idag är snart sagt alla tatuerade och inget konstigt alls. Heltatuerade armar vart man vänder sig MEN fortfarande är tatuerade ansikten väldigt ovanliga.

Och på BVC blir folk behandlade med respekt.

Den möjligheten har man ju alltid. Precis som med en barnmorska så stämmer inte alltid personkemin. Men en BVC-sköterska som uppträder RESPEKTLÖST mot barn och föräldrar har hamnat helt fel och blir sannolikt snart flyttade till annan verksamhet.

Man kan tycka att alla som arbetar i vården bör kunna se bortom ert yttre skal med kläder och tatueringar men så är icke fallet. Jag jobbar själv i vården sedan snart 25 år tillbaka och har mer än 5 års högskolestudier inom ämnet. Har arbetat på BVC antal år men inte just nu, och träffat många barn och föräldrar i olika samhällsklasser.

Och tyvärr TS och TS sambo, folk som har säregen stil, tatueringar på händer och hals osv sänder vissa signaler som vanligt folk reagerar på. Folk som jag. Skulle nog dock kunna hålla minen bättre än vad er Bvc sköterska gjorde.

Av egen erfarenhet som förälder så hade ett av mina barn en i klassen vars pappa såg ut som en kriminell missbrukare, tatuering som slingrade sig upp på halsen, över armar och knogar och fingrar, en tjock kätting kring halsen. Mamman såg (ursäkta om ngn tar illa upp) ut som en billig slampa. Jag och flera andra föräldrar tillät inte våra barn att leka med barnet som hade dessa föräldrar. Sen i fyran hamnade barnet i en annan klass när klassen splittrades.

Det är mycket ovanligt att folk är missnöjda med Bvc, och ni har hunnit förbruka två????

Det här är ett forum och man kan tycka vad man vill,

Jag och uppenbarligen fler med mig skulle aldrig släppa hem ett barn till någon som har föräldrar man reagerar negativt på. ALDRIG. Varför skulle jag riskera att utsätta mitt barn för diverse saker bara för att vara en fair&good lady?Utan att ge för mycket detaljer så kan jag berätta att pappan HAR ett kriminellt förflutet, där både vapen och droger funnits med. För mig räcker det, jag vill inte ha någon kontakt med familjen och vill inte att mina barn ska leka med deras.

Vi bor i Stockholm i ett medelklass villaområde. I barnens klasser är det några föräldrar med en och annan tatuering, men ingen annan med rakat huvud och slingrande tatuering upp över hals och knogar. Jag må vara fördomsfull, men när jag möter personer som har ett sådant utseende är inte det första intrycket positivt.

Som jag tidigare skrivit arbetar jag i vården, men är varken inspirerad av Florence Nightingale eller någon annan välgörare. Tro inget annat än att de yrkesverksamma du möter inom vården är helt vanliga människor med sina fördomar och nycker. Men, oavsett vad jag tänker om de jag möter i mitt yrke så är det inget jag visar utåt. Möjligen diskuterar diskret med en kollega, ja, det är sant, vi pratar OM patienterna, det gör man överallt, men givetvis inte så sekretess mm bryts.

Jag förstår att folk reagerar på TS utseende och att vissa inte klarar att hålla det för sig själva. Givetvis behöver man inte direkt vara en dålig förälder när fallet är som i detta, men någonstans måste man förstå att den som väljer att vara avvikande oavsett vad det gäller kommer få höra det, och jag kan inte riktigt se att det skulle vara ok att utsätta sina oskyldiga barn för det.

Sen förstår jag också med tanke på kommentarer att många i den här tråden antagligen själva har fullt ned tatueringar eller udda klädstil som TS beskriver.

Det här är ett forum och man kan tycka vad man vill,

Jag och uppenbarligen fler med mig skulle aldrig släppa hem ett barn till någon som har föräldrar man reagerar negativt på. ALDRIG. Varför skulle jag riskera att utsätta mitt barn för diverse saker bara för att vara en fair&good lady?Utan att ge för mycket detaljer så kan jag berätta att pappan HAR ett kriminellt förflutet, där både vapen och droger funnits med. För mig räcker det, jag vill inte ha någon kontakt med familjen och vill inte att mina barn ska leka med deras.

Vi bor i Stockholm i ett medelklass villaområde. I barnens klasser är det några föräldrar med en och annan tatuering, men ingen annan med rakat huvud och slingrande tatuering upp över hals och knogar. Jag må vara fördomsfull, men när jag möter personer som har ett sådant utseende är inte det första intrycket positivt.

Som jag tidigare skrivit arbetar jag i vården, men är varken inspirerad av Florence Nightingale eller någon annan välgörare. Tro inget annat än att de yrkesverksamma du möter inom vården är helt vanliga människor med sina fördomar och nycker. Men, oavsett vad jag tänker om de jag möter i mitt yrke så är det inget jag visar utåt. Möjligen diskuterar diskret med en kollega, ja, det är sant, vi pratar OM patienterna, det gör man överallt, men givetvis inte så sekretess mm bryts.

Jag förstår att folk reagerar på TS utseende och att vissa inte klarar att hålla det för sig själva. Givetvis behöver man inte direkt vara en dålig förälder när fallet är som i detta, men någonstans måste man förstå att den som väljer att vara avvikande oavsett vad det gäller kommer få höra det, och jag kan inte riktigt se att det skulle vara ok att utsätta sina oskyldiga barn för det.

Sen förstår jag också med tanke på kommentarer att många i den här tråden antagligen själva har fullt ned tatueringar eller udda klädstil som TS beskriver.

Vård är ungefär så långt från "formella sammanhang" man kan komma i mina ögon (speciellt då jag stod där med mjölkstockning och sköterskan tog in läkaren för att kolla...)

Vad menar du? Kände du dig kränkt för att hon ville ha en second opinion av en LÄKARE? Eller? Hade hon skickat hem dig och rekommenderat Alvedon och varma bad och det hade blivit värre då hade du varit GALEN för att du inte fick träffa en läkare.

Jag ställde en fråga! Jag förstod inte vari problemet var att läkaren skulle titta på dig! Läkare brukar inte finnas till hands hur som helst. Men jag ber ödmjukast om ursäkt.