• Äldre 2 Jan 10:08
    9898 visningar
    21 svar
    21
    9898

    Sent missfall v.17

    Min man och jag väntade barn, en efterlängtad flicka. Jag var i vecka 17 och magen hade börjat växa och dom första bebis sakerna var inhandlade. Vi var så lyckliga.

    En kväll får jag plötsliga kramper i livmodern, dom kommer med jämna mellanrum och gör fruktansvärt ont. Jag försöker sova men det går inte alls då sammandragningarna blir värre och värre. Vi ringer till gynakuten och dom råder oss att jag ska ta en alvedon och säger att om det är ett missfall på gång kan dom ändå inte göra någonting. Kort därefter börjar jag blöda och vi ringer igen men får fortfarande inte komma in då dom tycker att jag inte ?blöder tillräckligt mycket.?

    Jag känner mig så otroligt hjälplös och förtvivlad. Känner på mig att det är något som är riktigt fel. Den oron går inte att beskriva med ord.

    Utan någon sömn åker in till akuten på morgonen och får först träffa en sköterska som tar några prover på mig och sen får vi vänta tills kvällen innan jag blir undersökt. När läkaren gör VUL ser jag ser på hennes ansikte att det är något som inte stämmer, hon säger att barnet lever men att jag är öppen och fosterhinnan buktar utåt och att det är en dålig prognos...

    Tårarna sprutar okontrollerat och både jag och min man läggs in på avdelningen.

    Vi kramade varann och grät båda. Personalen var hjälpsamma och stöttade oss så mycket dom kunde..

    Den natten börjar sammandragningarna ordentligt och sjuksköterskan, en erfaren fantastisk kvinna (hon hjälpte mig så mycket den natten och jag är så tacksam över att hon var där) ger mig lugnande och morfin mot smärtan och under natten föder jag ut vår flicka. Det är det mest smärtsamma jag varit med om. Mitt hjärta gick sönder den natten. Det känns så orättvist att vi förlorade henne, vi hade försökt så länge och vi blev överlyckliga när vi fick reda på att jag var gravid.

    Det var svårt att skriva om det här men jag har läst så mycket om andra i liknande situationer och tagit del av andras erfarenheter här på FL och det har hjälpt mig och därför ville jag dela våran historia. Orsaken till missfallet var en infektion som jag haft och som på något vis spridit sig till fostret. Dom såg att jag hade förhöjda infektionsvärden och gav mig antibiotika intravenöst så fort jag blev inlagd. Jag hade inga tecken på infektion alls och kunde omöjligt ha upptäckt detta.

    Nu i efterhand blir jag så förbannad när jag tänker på att vi inte fick åka in akut den natten och arg på mig själv som inte åkte in ändå och krävde vård.

    Nu vill vi så gärna bli gravida igen! Är det någon annan som varit med om sent missfall? Hur lång tid tog det för er att bli gravid igen och fick ni gå till specialistmödrarvård för extra kontroller? Jag är så rädd för att det här ska hända igen..

  • Svar på tråden Sent missfall v.17
  • Äldre 22 Feb 12:37
    #11

    I slutet av augusti i slutet av vecka 15 så fick mitt vatten helt utan förvarning. Jag åkte till gynakuten och bebisen levde, men det fanns inget fostervatten kvar. Dom kollade infektion men hade inte heller nån sänka. Vi var inlagda två dygn och fick sen plan hem och avvakta.

    4 dagar efter vattenavgången började jag få verkar och den 5 september föddes vår lilla pojke. Han levde inte längre när förlossningen började, och analys av moderkakan visade att det fanns en infektion.

    Enligt de läkare som jag pratat med så gör det ingen skillnad med antibiotika när en infektion satt sig i fosterhinnorna.

    Jag är nu gravid igen och får inga extra kontroller och går på vanliga mödravården. Jag har krävt extra urinprov och cervix-odling men det har inte visat nåt än. Är bara i vecka 9+2 så vet inte riktigt hur det ska gå, är rädd att det inte går att förhindra att det händer igen. Jag hade inga symptom alls förra gången, och inte ens nån sänka när vattnet gick. Hur ska jag kunna hålla koll nu?

    Det är superläskigt men jag försöker att acceptera att det inte går att kontrollera. Även om skräcken finns där så är det mer troligt att det kommer gå bra, rent statistiskt. Jag måste försöka lita på att kroppen kan klara det här.

  • Äldre 24 Feb 15:11
    #12

    Hej alla!

    Jag har som tur är inte varit med om samma sak, men är gravid efter många försök med ivf.

    Vill bara rekommendera att söka om man är orolig. Jag äter nu antibiotika varje dag pga GBS och flera infektioner. Senaste gången jag var inne och gjorde ctg som inte visade något tyckte jag att jag "stört dem i onödan" men en klok sköterska gjorde en odling som alltså var positiv.

    Stor kram till er som delat med er!

  • Anonym (Mm)
    Äldre 24 Feb 15:24
    #13

    Jag beklagar så mycket! Du ska framförallt inte känna dig skyldig på något sätt, det händer tyvärr Och det hade inte hjälp att åka in tidigare heller. Jag fick liknande symptom i v 15, åkte in till gynakuten direkt, de konstaterade infektion och jag fick antibiotika intravenöst. Vår lilla flicka levde men under natten kom värkar och hon överlevde inte förlossningen. Vi fick aldrig veta varför detta hände, bara att det var en infektion. Vi blev gravida igen 3 månader efter missfallet och fick en frisk flicka helt utan komplikationer. Jag bad om extra urinodlingar men allt var rent. Ändå var jag orolig ändå tills jag började känna henne sparka, då först kunde jag slappna av något. Styrkekramar!

  • Äldre 24 Feb 18:02
    #14
    Anonym (Mm) skrev 2019-02-24 15:24:13 följande:

    Jag beklagar så mycket! Du ska framförallt inte känna dig skyldig på något sätt, det händer tyvärr Och det hade inte hjälp att åka in tidigare heller. Jag fick liknande symptom i v 15, åkte in till gynakuten direkt, de konstaterade infektion och jag fick antibiotika intravenöst. Vår lilla flicka levde men under natten kom värkar och hon överlevde inte förlossningen. Vi fick aldrig veta varför detta hände, bara att det var en infektion. Vi blev gravida igen 3 månader efter missfallet och fick en frisk flicka helt utan komplikationer. Jag bad om extra urinodlingar men allt var rent. Ändå var jag orolig ändå tills jag började känna henne sparka, då först kunde jag slappna av något. Styrkekramar!


    Ledsen att höra att du varit med om samma sak, men härligt att höra att nästa graviditet gick bra! Dick du någonsin svar på vad det var för infektion som orsakade missfallet i vecka 15?
  • Äldre 24 Feb 18:04
    #15
    gammelpysen skrev 2019-02-24 15:11:38 följande:

    Hej alla!

    Jag har som tur är inte varit med om samma sak, men är gravid efter många försök med ivf.

    Vill bara rekommendera att söka om man är orolig. Jag äter nu antibiotika varje dag pga GBS och flera infektioner. Senaste gången jag var inne och gjorde ctg som inte visade något tyckte jag att jag "stört dem i onödan" men en klok sköterska gjorde en odling som alltså var positiv.

    Stor kram till er som delat med er!


    Min infektion var tyvärr inte GBS utan troligtvis någon form av bakteriell vaginos eller liknande. Det fanns gardnerella vaginalis i en odling, men dom kunde inte se vilken bakterie som infekterat själva moderkakan när dom skickade den på analys. Men iallafall inte GBS eftersom inte jag hade det.

    Jag har bett om extra urinodlig och cervixodling denna gång men ingen inom vården verkar vara särskilt oroliga för mig utan behandlar det som en lågriskgraviditet denna gång. Jag önskar jag slapp be om alla extrakontroller själv...
  • Äldre 24 Feb 22:43
    #16
    Jojjans skrev 2019-02-24 18:04:28 följande:

    Min infektion var tyvärr inte GBS utan troligtvis någon form av bakteriell vaginos eller liknande. Det fanns gardnerella vaginalis i en odling, men dom kunde inte se vilken bakterie som infekterat själva moderkakan när dom skickade den på analys. Men iallafall inte GBS eftersom inte jag hade det.

    Jag har bett om extra urinodlig och cervixodling denna gång men ingen inom vården verkar vara särskilt oroliga för mig utan behandlar det som en lågriskgraviditet denna gång. Jag önskar jag slapp be om alla extrakontroller själv...


    stackare! Otroligt att det ska vara så. Vet inte om det beror på olika landsting heller?

    Jag hoppas att du får träffa rätt personal inom vården framöver. Fortsätt be om extrakontroller. Önskar dig ett jättestort lycka till!!!
  • Äldre 25 Feb 06:57
    #17
    gammelpysen skrev 2019-02-24 22:43:14 följande:

    stackare! Otroligt att det ska vara så. Vet inte om det beror på olika landsting heller?

    Jag hoppas att du får träffa rätt personal inom vården framöver. Fortsätt be om extrakontroller. Önskar dig ett jättestort lycka till!!!


    Jag finns i Stockholm så hade ju hoppats på att det fanns stor tilllgång till ordentlig vård här, men min bm ser inte detta som en tiskgraviditet då mitt missfall mest verkar ha skett av en slump. Tror också dom har svårt att veta vad dom letar efter eftersom dom aldrig fick fram vad moderkakan blivit infekterad av.

    Men jag hade behövt någon som tog ett övergripande ansvar bara för att lugna mig, så att jag slapp tjata för extra kontroller.
  • Anonym (Maria­)
    Wed 1 May 2019 18:43
    #18

    Så hemskt att läsa vad du varit med om.

    Jag fick en mindre blödning i vecka 18. Sökte hjälp hos barnmorskan och gynakuten.

    Efter att ha blivit inlagd i tre dagar med antibiotika intravenöst pga infektion så blev vi utskrivna. Skönt tänkte vi. Då är det lugnt.

    Dagen efter gick vattnet. Vi åkte in akut och vår son föddes i vecka 19.

    En frisk pojke som inte överlevde. Först efter att han fötts fick vi reda på att proverna jag tog när jag åkte in visade Mykoplasma. Och då fick jag ?rätt? antibiotika.

    Vi hoppas bli gravida igen snart. Men efter snart 3 månader är min kropp fortfarande inte redo. Har fått göra kompletterade skrapning etc.

    Hur har det gått för er nu?

  • Fri 21 Jun 2019 09:11
    #19
    Anonym (Maria) skrev 2019-05-01 18:43:35 följande:

    Så hemskt att läsa vad du varit med om.

    Jag fick en mindre blödning i vecka 18. Sökte hjälp hos barnmorskan och gynakuten.

    Efter att ha blivit inlagd i tre dagar med antibiotika intravenöst pga infektion så blev vi utskrivna. Skönt tänkte vi. Då är det lugnt.

    Dagen efter gick vattnet. Vi åkte in akut och vår son föddes i vecka 19.

    En frisk pojke som inte överlevde. Först efter att han fötts fick vi reda på att proverna jag tog när jag åkte in visade Mykoplasma. Och då fick jag ?rätt? antibiotika.

    Vi hoppas bli gravida igen snart. Men efter snart 3 månader är min kropp fortfarande inte redo. Har fått göra kompletterade skrapning etc.

    Hur har det gått för er nu?


    Beklagar er lilla pojk <3

    Hoppas ni blir gravida snart igen men att din kropp samtidigt får den vila och återhämtning dom den behöver.

    Jag och min sambo blev gravida i vintras igen men fick ett tidigt mf i februari. Graviditeten hade avstannat i v.5+5 men själva mf kom ut i v.8+3.

    Allt kom ut av sig själv och jag behövde ingen behandling. Däremot väntade vi en mens, utifall nå småteatrar skulle finnas kvar efter mf.

    Nu är vi gravida igen i v.9+6 och vi har hittills gjort 2 vaginala ultraljud där allt ser bra ut.

    Den 8/7 ska vi på kub och om allt är bra då så sätta cerklage in i v.15 (22/7) Jag ska börja äta antibiotika veckan innan cerklaget sätts pga jag är bärare av GBS och sen kommer jag ära kuren graviditeten ut.

    Oron är stor men vi försöker tänka positivt. Vi har ett fantastiskt läkarteam som står bakom oss. Jag känner mig rätt så trygg med cerklaget men det är GBS som oroar mig mest.

    Hur går det för er nu?
  • Anonym (Jag.)
    Wed 17 Jul 2019 06:24
    #20

    Beklagar verkligeb. Jag känner igen mig en aninfens. För drygt 4 månader sedan nu så fick jag ett missfall i vecka 24+5 det är fortfarande riktigt jobbigt och jag kan inte förstå det inu vi hade längtar så mycket. Det började som en helt vanlig dag och jag åkte till jobbet framåt lunch började jag märka av att jag hade lite kramper och små svaga sammandragningarna. Så jag sa till mina kollegor att jag måste nog sätta mig ner en stund för det är något som inte stämmer. Men sen blev sammandragningarna mer och mer intensiva så istället för att jobba klart mitt pass blev det till att åka in till gynakuten. Det visade sig att barnet inte levde längre. Efter några timmar som kändes som flera dagar så föddes min dotter. Jag saknar henne så otroligt mycket fortfarande.

  • Anonym (Maria­)
    Mon 9 Sep 2019 23:21
    #21
    Ebo88 skrev 2019-06-21 09:11:21 följande:

    Beklagar er lilla pojk <3

    Hoppas ni blir gravida snart igen men att din kropp samtidigt får den vila och återhämtning dom den behöver.

    Jag och min sambo blev gravida i vintras igen men fick ett tidigt mf i februari. Graviditeten hade avstannat i v.5+5 men själva mf kom ut i v.8+3.

    Allt kom ut av sig själv och jag behövde ingen behandling. Däremot väntade vi en mens, utifall nå småteatrar skulle finnas kvar efter mf.

    Nu är vi gravida igen i v.9+6 och vi har hittills gjort 2 vaginala ultraljud där allt ser bra ut.

    Den 8/7 ska vi på kub och om allt är bra då så sätta cerklage in i v.15 (22/7) Jag ska börja äta antibiotika veckan innan cerklaget sätts pga jag är bärare av GBS och sen kommer jag ära kuren graviditeten ut.

    Oron är stor men vi försöker tänka positivt. Vi har ett fantastiskt läkarteam som står bakom oss. Jag känner mig rätt så trygg med cerklaget men det är GBS som oroar mig mest.

    Hur går det för er nu?


    Grattis, vad kul för er! Trots ännu ett missfall.

    Oväntat blev jag gravid i somras. Var oerhört stressad att bli gravid igen efter att ha gjort IVF med vår son som föddes i vecka 19. Så vi blev chockade och glada när vi insåg att jag var naturligt gravid.

    (Alla som säger att man blir gravid av att stressa ner kan slänga sig i väggen. Den stressfaktorn jag kände när IVF kliniken stängde för sommaren var inte nådig!)

    Tyvärr fick vi missfall i vecka 6. Så nu har jag fått göra min andra skrapning för i år och vöntar på att min kropp ska återhämta sig, IGEN.

    Så less...

    Men glad att det verkar fungera?

    Lycka till!!
Svar på tråden Sent missfall v.17