Hur kommer man på otrohet?

Ja verkligen. Hela situationen känns som om jag har varit tillsammans med en annan människa. Trodde inte att det här var mannen jag älskar. Vad han har gjort förväntar jag mig från en 15 åring, inte en vuxen man som jag delat 6 år av mitt liv med. Det är jobbigt att tänka att jag förlorade honom för länge sen och jag visste inte ens om det. Något hände första gången han var otrogen som förändrade honom och från och med den dagen var han inte min längre. Jag kommer ihåg att han frågade mig om det inte var värt att kämpa för det vi hade. Jag svarade att det klart det var värt det om vi kunde gå tillbaka men om han gjorde det igen så skulle jag ångra allt och lida ännu mer. Det är där jag är nu. Jag ångrar att jag tog tillbaka honom första gången och all tid som gått sen dess.

Det värsta är att jag förtjänar att vara lycklig med honom. Jag förtjänar att vara med mannen jag älskar för jag har inte gjort något fel. Jag har varit trogen, stöttat honom och varit där för honom i alla dessa år när han haft det svårt. Jag har offrat så mycket för att vara med honom och ändå gör han det här mot mig. Det visar verkligen att jag är värd så mycket mer än vad han kan ge mig, men det suger för jag borde inte ha varit i den här situationen från början. Varför ska jag lida för något som varit utanför min kontroll? Det borde vara han som känner såhär inte jag. Det är inte rättvist helt enkelt.

Förlåt det blev lite av en rant. Jag är väldigt ledsen just nu och vill bara att allt ska vara över så jag kan gå tillbaka till mitt eget liv utan honom. Jag hoppas att han ångrar sig och lider lika mycket som jag gör. Kanske kan han vara trogen med en annan person, men för oss är det över.

Hej allihopa. TS här. Jag valde ett kanske lite fult sätt att ta reda på sanningen och skapade en fejkprofil på facebook där jag pratade med honom. Tog inte ens 10 minuter innan han berättade hur sexig "jag" var och vad han ville göra med "mig". Jag fick fram informationen att nej han hade inte haft sex med någon annan, men bara för att han var rädd att sin flickvän (dvs jag) skulle få reda på det. Han hade några "alternativ" dock som han skulle kunna ringa om han ville, men det var inte "värt det" om det skulle komma fram. Men när jag låtsades komma från en annan stad blev han rejält upphetsad för då skulle han kunna komma undan med det om han bara raderade konversationen. Han frågade flera gånger om bilder och skickade själv en nakenbild på sig själv. Han pratade om hur han ville ha ett öppet förhållande med en fast partner han älskar, och sedan några till vid sidan om som han kan ringa när han är kåt. Han sa några gånger att han kände sig dålig över det han gjorde, men han sa aldrig nej när "jag" förförde honom.

Under tiden det här höll på messade jag honom från mitt eget nummer och sa bara hej och han var helt normal trots att han var mitt uppe i en diskussion om vilken sexposition han vill prova med fakeprofilen. Han var snabb att svara, sa att han älskade mig och skickade hjärtan och grejer. Precis som vanligt. Kändes helt bisarrt att han kunde vara så normal mot mig när han håller på och runkar till någon annan.

Med andra ord låter det som om han inte varit otrogen ÄN (om man inte räknar konversationen med fakprofilen som otrohet dvs). Han vill ha sex med andra, men han är rädd för att bli påkommen och gör det därför inte. Han älskar mig och vill inte förlora mig, men om jag aldrig får veta så kommer det inte skada mig och därför är det okej om det är en person jag aldrig kommer träffa. Han vill ha ett öppet förhållande oavsett vad jag tycker eller vill och har inte varit tydlig med det med mig som är hans partner. Han vet att det han gör är fel och att det kommer såra mig, men han kan fortfarande agera som om ingenting har hänt.

Jag vet inte vad jag ska göra. Känns såklart jättejobbigt att få veta det här. Det faktum att han inte tvekade en sekund när jag hörde av mig till honom från fakeprofilen visar att han inte lärt sig något från första otroheten - bortsett från att kanske dölja det bättre och inte ha sex med personer jag känner. Även om han inte träffar och har sex med någon annan så är det fortfarande fel att skicka bilder och skriva att man vill ha sex med en annan. Har inte bestämt hur jag ska konfrontera honom än men ville ge en uppdatering på vad som hänt.

Han har alltså inte varit otrogen.
Han skulle kunna förklara alltihopa med att det bra är fantasier, även om jag och de flesta nog kan anse att det har gått över gränsen.
Det skulle också kunna vara möjligt att det är sant, att han i praktiken aldrig skulle agera irl?
Om det verkligen är bara fantasier så får vi nog erkänna att de flesta av oss någon gång har otillbörliga fantasier. Var gränsen går för vilka fantasier som är ok och vilka som inte är det vet nog bara du själv.

Flera här tror sig vara allvetare och de kan slå fast att du måste lämna. De uppmuntrar dig livligt att lämna och uttrycker sig på ett sådant sätt att jag läser ut att de egentligen skulle vilja tvinga dig att lämna honom, om de kunde. Jag förstår inte hur de kan veta allt men sannolikt grundar de sig på sina egna erfarenheter och sina egna misslyckanden?

Jag känner inte till allt och hela din situation, jag känner inte till ert förhållande och er kärlek.
Men även svåra situationer kan gå att reda ut och under rätt omständigheter kan människor förändra sig.
Visst ser det mörkt ut om vi bara ser till denna tråden och det kan säkerligen finnas många olika skäl för dig att lämna honom. Men det är bara du som känner till er situation så du vet nog bättre än jag och du vet säkerligen bättre än de flesta som skriver här.
Dock förstår jag fullt ut att du behöver skaffa dig all information för att veta vad och hur du ska göra. Jag förespråkade "detektivarbete" vilket ju var lyckat även för dig. Mycket intelligentare än att konfrontera, vilket verkar vara det enda som en del här kan klara av.

Han har alltså inte varit otrogen.
Han skulle kunna förklara alltihopa med att det bra är fantasier, även om jag och de flesta nog kan anse att det har gått över gränsen.
Det skulle också kunna vara möjligt att det är sant, att han i praktiken aldrig skulle agera irl?
Om det verkligen är bara fantasier så får vi nog erkänna att de flesta av oss någon gång har otillbörliga fantasier. Var gränsen går för vilka fantasier som är ok och vilka som inte är det vet nog bara du själv.

Flera här tror sig vara allvetare och de kan slå fast att du måste lämna. De uppmuntrar dig livligt att lämna och uttrycker sig på ett sådant sätt att jag läser ut att de egentligen skulle vilja tvinga dig att lämna honom, om de kunde. Jag förstår inte hur de kan veta allt men sannolikt grundar de sig på sina egna erfarenheter och sina egna misslyckanden?

Jag känner inte till allt och hela din situation, jag känner inte till ert förhållande och er kärlek.
Men även svåra situationer kan gå att reda ut och under rätt omständigheter kan människor förändra sig.
Visst ser det mörkt ut om vi bara ser till denna tråden och det kan säkerligen finnas många olika skäl för dig att lämna honom. Men det är bara du som känner till er situation så du vet nog bättre än jag och du vet säkerligen bättre än de flesta som skriver här.
Dock förstår jag fullt ut att du behöver skaffa dig all information för att veta vad och hur du ska göra. Jag förespråkade "detektivarbete" vilket ju var lyckat även för dig. Mycket intelligentare än att konfrontera, vilket verkar vara det enda som en del här kan klara av.

Jag kom på min pratners och hennes sexnoveller till den hon bedrog mig med. De flyttade ihop mindre än ett halvår efter att det tog slut. Jag tänkte som du. Jag ska gör det snyggt, stå över henne och agera moget. Det hjälpte inte ett jävla dugg. Jag skulle gjort det så in i bomben fult men spekulera kan man ju. Det jag kan känna idag är stolthet över mitt agerande för mig själv. Men hon såg inte den sidan. Hon var fullt upptagen med sin nya så oavsett hur jag gjorde vände hon på allt. Det jag hade tjänat på hade varit att vara jävligt ful på alla sätt och vis. Men då hade jag nog mått dåligt över det istället. Och det finns ånger över alla bortkastade år. Därför tycker jag inte du ska vänta. Gör det direkt för du har jobbiga perioder framför dig. Önskar dig all lycka.

Har varit med om liknande, fast min man inte har varit fysikst otrogen, utan skrivit med massor av tjejer.. Han var alltid hemma etc.. Om det är samma för dig så är din enda chans hans telefon. Du måste komma åt hans telefon! På något sätt.. Så kom jag på min man (för 100.e gg..).

Hej. TS här igen. Efter mycket gråt och rädsla för framtiden skrev jag till honom att jag ville ses. Jag sa ingenting innan, utan låtsades som att allt var normalt. Vi sågs några timmar senare och jag hade förberett hur jag skulle säga det. Min plan vara att låtsas som att fakeprofilen hade hört av sig till mig och bett om ursäkt och berättat allt. Jag hade t om skickat meddelanden till mig själv som "bevis" för det här. Men när vi sågs började vi prata om en massa annat och vi gick hem till honom där hans syster var hemma med sina vänner. Jag ville inte säga något framför andra och höll därför tyst. Systern skulle gå ut snart så jag tänkte säga det efter att hon gått. Men efter ett tag kom det upp att min pojkvän var deprimerad och hade börjat ta antidepressiva. Han berättade att han blivit känslokall och inte visste vad han skulle göra med sitt liv. Vi hade planerat att flytta ihop tillsammans efter sommaren och han sa att han såg fram emot det för det skulle innebära en ny start där vi äntligen kan bo ihop.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag har alltid varit där för honom när han har det svårt och kunde inte få mig själv att göra slut när han redan mådde dåligt. Så jag sa ingenting. Varken om otroheten eller flytten. Jag tröstade honom och låtsades som att allt var normalt. Det gjorde fruktansvärt ont att veta men inte kunna säga något och nu känner jag mig ännu värre än tidigare. Jag vet att jag måste göra slut för min egen skull, men det är så svårt när jag fortfarande älskar honom och jag vill inte göra det under en tid när han mår dåligt. Jag känner mig feg och patetisk som inte kunde säga det. Och så känner jag mig dålig som inte är tydlig med att jag inte kan flytta ihop med honom och starta ett liv med honom.

Så nu ställs jag inför ännu ett problem. Förlåt om jag ber er om mycket men vet verkligen inte hur jag ska hantera det här. All hjälp är välkommen.

Jag älskar honom, men han har redan fått sin chans och om han brutit förtroendet igen kommer jag lämna direkt.

Hej. TS här igen. Efter mycket gråt och rädsla för framtiden skrev jag till honom att jag ville ses. Jag sa ingenting innan, utan låtsades som att allt var normalt. Vi sågs några timmar senare och jag hade förberett hur jag skulle säga det. Min plan vara att låtsas som att fakeprofilen hade hört av sig till mig och bett om ursäkt och berättat allt. Jag hade t om skickat meddelanden till mig själv som "bevis" för det här. Men när vi sågs började vi prata om en massa annat och vi gick hem till honom där hans syster var hemma med sina vänner. Jag ville inte säga något framför andra och höll därför tyst. Systern skulle gå ut snart så jag tänkte säga det efter att hon gått. Men efter ett tag kom det upp att min pojkvän var deprimerad och hade börjat ta antidepressiva. Han berättade att han blivit känslokall och inte visste vad han skulle göra med sitt liv. Vi hade planerat att flytta ihop tillsammans efter sommaren och han sa att han såg fram emot det för det skulle innebära en ny start där vi äntligen kan bo ihop.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag har alltid varit där för honom när han har det svårt och kunde inte få mig själv att göra slut när han redan mådde dåligt. Så jag sa ingenting. Varken om otroheten eller flytten. Jag tröstade honom och låtsades som att allt var normalt. Det gjorde fruktansvärt ont att veta men inte kunna säga något och nu känner jag mig ännu värre än tidigare. Jag vet att jag måste göra slut för min egen skull, men det är så svårt när jag fortfarande älskar honom och jag vill inte göra det under en tid när han mår dåligt. Jag känner mig feg och patetisk som inte kunde säga det. Och så känner jag mig dålig som inte är tydlig med att jag inte kan flytta ihop med honom och starta ett liv med honom.

Så nu ställs jag inför ännu ett problem. Förlåt om jag ber er om mycket men vet verkligen inte hur jag ska hantera det här. All hjälp är välkommen.