Hur hitta bra terapeut och terapi som faktiskt fungerar?

Det är ett alternativ, är inte jättelångt till Lund. Har deltagit i liknande förut men det var 10 veckor och online, så blev stressigt och jag kunde inte hänga med i deras tempo (ja, helt sjukt, kände mig så dålig som inte blev bättre snabbare och gav upp lite på slutet). Detta låter som ett bättre upplägg. Ska kontakta dem faktiskt, skadar inte att gå på ett sånt informationssamtal och se om det verkar vara något för mig! Lär ju vara modernt och uppdaterat tänk iaf, vilket jag hitintills tycker funkat bäst. Tack :)

Jag letar ocå efter en bra psykolog eller terapi i Skåne! Har samma erfarenhet som du ts. Man kommer till någon som bara sitter och nickar. Jag hatar att prata om mig själv så det blir svårt att öppna upp sig och då blir det att jag lägger på mig en mask/roll och terapin blir helt fel. Det är ju inte JAG som sitter där, det är mitt alter ego.

Detta säger jag till om men dom tror att dom har lyckats med terapin när jag börjar prata. Sen är jag alldeles för påläst och intelligent för att kunna slappna av och ta till mig.

Jag har varit hos en coach ocå. Ganska okej men det höll bara nån månad sen var jag på ruta ett igen.

Jag har tom varit på 5-veckors rehab som var helt meningslös.

Närhälsan har ofta psykologer som kan/ska behandla social ångest/fobi. Det är inget som den överbelastade psykiatrin har som ansvarsområde. Så dit behöver du inte bemöda dig att söka till.

Tyvärr är det ofta begränsade möjligheter även inom närhälsan och man får max 5-10 gånger. Du behöver en KBT-inriktad terapeut. Se upp för de som inte är psykologer i grunden, de är ofta inte lika duktiga (eller begåvade eftersom du nämner intrlligens själv).

Det bästa är att gå privat till en riktigt duktig KBT-are. Kostar cirka 1300kr per gång för en duktig, tyvärr.

Om du pluggar kan du vända dig till akademihälsan men önskemålet att få hjälp med fobin då den bör hindra dig dina studier tex svårt att redovisa osv.

Vill du slänga pengarna i sjön går du till en livscoach....de har ingen behandlingsutbildning alls.

Lycka till!

Hur menar du med att du är för påläst och intelligent för att kunna ta till dig? Det är lite så jag skulle beskriva det själv om jag fattar det rätt. Känns ibland som att psykologerna tar till något klyschigt påstående eller analys eller knep som jag tänker skulle funka på en person som aldrig tänkt efter/känt efter i hela sitt liv men är man en medveten person som reflekterar mycket så biter det inte. Och så är man jobbig för att man säger ?ja, men...?

Precis som du skriver menar jag. Jag kan deras termer, övningar, verktyg. När jag säger att jag testat eller hört det innan och det inte funkar på mig så blir det sura och tappar sin professionalism.

Jag menar inte att jag är på något sätt bättre eller mer påläst än vad de är. Men om de märker att de inte når fram så bör det vara deras jobb att hitta andra vägar.

Sen vet jag att psykologer jobbar med olika perspektiv, och det gäller att hitta rätt psykologi-form. Psykoanalys tex är inget för mig. men hjälper väldigt många. Tyvärr så är det inte alla psykologer som visar vilka inriktningar/ perspektiv de jobbar med. I vården med högkostnadsskydd ska allt vara humanistiskt. Passar inte alla heller. Nu har det iofs anslutits fler och fler och kbt har blivit väldigt populärt o anses modernt.

Precis som du skriver menar jag. Jag kan deras termer, övningar, verktyg. När jag säger att jag testat eller hört det innan och det inte funkar på mig så blir det sura och tappar sin professionalism.

Jag menar inte att jag är på något sätt bättre eller mer påläst än vad de är. Men om de märker att de inte når fram så bör det vara deras jobb att hitta andra vägar.

Sen vet jag att psykologer jobbar med olika perspektiv, och det gäller att hitta rätt psykologi-form. Psykoanalys tex är inget för mig. men hjälper väldigt många. Tyvärr så är det inte alla psykologer som visar vilka inriktningar/ perspektiv de jobbar med. I vården med högkostnadsskydd ska allt vara humanistiskt. Passar inte alla heller. Nu har det iofs anslutits fler och fler och kbt har blivit väldigt populärt o anses modernt.

Precis de erfarenheterna har jag också. De blir sura när man inte är en enkel patient som säger Tack, du har förändrat mitt liv (genom att säga de mest givna sakerna)!

Tycker även de varit enkelspåriga och fördomsfulla. Räcker med att jag säger mitt yrkesval (som det aldrig blev något av efter min utbildning då jag fick långdraget utmattningssyndrom) så tror de att jag är en ytlig statusjägande person som bara bryr sig om att jobba på rätta flådiga adressen och tjäna pengar. Detta oavsett om jag säger att jag ämnade arbeta med mänskliga rättigheter och barns rättigheter på myndigheter.

Jag har inte varit ett fan av kbt alls. Det har funkat sämst för mig. För mig känns det som en billig terapiform som inte lämnar mkt utrymme att vara personlig. I alla fall med de psykologer jag träffat. De skapar sig en bild (där har vi den där bilden igen) på 45 minuter och sen kan jag inte uttrycka några känslor utan att jag direkt får stirra in i en ryggtavla efter de avbryter mig och vänder sig mot tavlan och ritar upp en ny triangel. Ibland kan jag ha ett syfte med det jag säger men får aldrig gehör för det då det ska bara tystas och stängas in i en triangel. Såklart gör de sitt jobb, men när terapin blir utformad oberoende av patientens person och situation så funkar det inte för mig.

Och det som är mest skrämmande är att du och jag inte alls är unika. Men säger man att man är tveksam till terapi så blir de motsträviga för det. Då vill man inte ha hjälp, man får skylla sig själv osv. Se bara här på familjeliv. Standardsvaren i alla trådar är ungefär att man ska söka hjälp, gå i terapi.

Men vad finns då kvar för oss som inte blir hjälpta av terapi?

Tänkte göra en liten uppdatering i den här tråden. Här fortfarande inte hittat någon bra psykolog 🥲 Träffade en till som körde PDT, fyra gånger, och sista gången bröt han ner mig så jag stormade ut gråtandes. Riktig mobbning! Aldrig varit med om liknande förut, han avskedade typ mig som patient för han påstod att jag inte ville ha hjälp? Och när jag blev tyst för det blev jobbigt så var han bara tyst också, alltså min ångest var i taket, satt typ och skakade. Usch! 

Har en psykiater som inte tror att någon medicin hade hjälpt mig då han kan se att mycket faktiskt är pga ASDn. 

Har en läkare som föreslog SSRI med tanke på mina smärtproblem, men förstod att jag inte visat pga biverkningarna som rör till det med min tarmsjukdom.

Men jag mår "bra" och det är väl det enda jag tar med mig från den senaste psykologen, att jag får acceptera att det är så här jag är och jag kan inte bli bättre 🤷 lol, hoppas det gått bättre för er!