Hur många här har en älskare/älskarinna?

Anmäler mig i tråden.
Träffar en väldigt stabil och intellektuell man för fysiskt och psykiskt stimulerande möten 3-4 gånger i månaden.

Fungerar toppen och vi har kontakt via e-post då ingen av oss ska få ett "pling" i telefonen vid fel tillfälle.

Superhemlig och professionell älskare.

Va? Nä, att ljuga och manipulera och svika har inte med att inte vara ägd att göra. Det var de två sakerna du blandade ihop.nä, jag kan inte se att det är fel så länge det inte skadar den andra. Det blir inte automatiskt fel för att man modifierar sanningen - det är jag som sagt övertygad om att vi alla gör mer eller mindre; det är en naturlig del av att vara människa, och att leva med och anpassa oss till andra människor. Felet uppstår när man gör någon annan illa, när man ljuger om saker som faktiskt skadar den andra.
Och det är väl där själva kärnan till varför vi tycker olika ligger. Du tycker att sex med nån annan är fel i sig självt, och därför tycker du att det inte är en vit lögn. Jag tycker att det är likvärdigt med att ljuga om att man drack direkt ur mjölkpaketet när man vet att ens partner hatar det. Det är ok att ljuga om det helt enkelt för att det ÄR faktiskt inget jättestort problem om man dricker direkt ur mjölkpaketet (fast när jag tänker efter tycker jag nog att det är värre, för det är ju jävligt äckligt). 
Ok, jag är inte helt säker på att jag hänger med... menar du att du själv lever i ett monogamt förhållande, men att du är otrogen alltså? Så att du hör till dem som är otrogna fast du tycker att det är fel? Intressant vändning på diskussionen i så fall :) 

Så nu kommer du helt plötligt inte ihåg vad du själv påstått och vad konversationen går ut på, eller lägger du bara ut dimmridåer för att förvilla?

Ok, så du kallar svek och lögner för "att modifiera sanningen" och tror att det blir bättre då?

Det är inte upp till dig att avgöra vad som är rätt eller fel för andra och vad de bör få veta utan helt och hållet upp till dem.

Nope, jag tycker sex med andra är hel ok OM man är singel eller om ens partner är med på det. Sen vad du vill förvanska det till får stå för dig. Så nej, kärnan i varför du och jag tycker olika är för att du anser att det är ok att svika och ljuga för andra så länge det passar en själv.

Ja för självklart är du väl helt ok att någon pissar i ditt kaffe och låter dig dicka det bara du inte vet om det... tror du på allvar att någon kommer tro det? Du har ju hittils inte lyckats speciellt bra med att övertyga andra om din "sanning" trotts olika nick varje gång 

Jag tror snarare att du visst hänger med men vet när det passar sig att spela dum och låtsas att du inte hänger med  

Öh... va? På vad sätt kommer jag inte ihåg vad jag påstått eller vad konversationen går ut på? Visa mig gärna var jag har sagt emot mig själv, för det har aldrig varit min avsikt.Nä, jag kallar vita, meningslösa lögner för att modifiera sanningen
Ja, jag ber om ursäkt; här var jag otydlig. Det jag menade var att du tycker att ha sex med nån annan utan att partnern vet om det är fel i sig självt, och därför tycker du att det inte är en vit lögn att ljuga om det. För mig är det inte mer fel att ha sex med nån annan även om partnern inte vet om det än vad det är att bryta mot nåt annat meningslöst förbud från partnerns sida (som t ex att dricka direkt ur mjöljkartongen). Är du med på hur jag menar då? 
När har jag sagt det? Hade det verkligen varit frågan om lögner och svek i verklig mening (alltså på ett sätt som faktiskt skadar den andre) så hade jag inte tyckt att det var ok. 
Alltså... jag kan inte riktigt se vad nån skulle ha att vinna på att pissa i mitt kaffe, så det var ju en konstig jämförelse. Men om det verkligen fanns nån poäng med det, och det inte påverkade mitt kaffe eller mig på nåt sätt så hade det väl inte varit nåt problem? Så länge jag inte fick reda på det som sagt. Hade jag däremot fått reda på det hade det ju varit en annan sak, för då HADE det ju påverkat mig, men det är ju liksom lite det som är hela min poäng.öh... va? Vilka andra nick skulle jag ha använt menar du? Jag har aldrig skrivit under något annat nick än detta här inne. Vad skulle poängen vara med det? Jag står för mina åsikter - till skillnad från majoriteten andra i den här typen av trådar... inklusive dig själv. Men jag klankar inte ned på nån för att den vill vara anonym - det är upp till var och en. igen: öh... va? Alltså, min fråga var "[har du] aldrig gjort nåt som du vet att din partner skulle tycka väldigt illa om, och sen hållit tyst om det (eller ljugit om du blivit pressad) för att inte göra henne/honom lessen eller upprörd"? På detta svarade du så här:Helt allvarligt, är det konstigt om jag inte riktigt hänger med där? Det är ju ett jättekonstigt svar på min fråga, och det enda sätt som det öht går att få ut en vettig tolkning av det är genom att tänka sig att du själv är otrogen... 

Det kanske skulle behövas en ny omröstning. Hur många tycker det är ok att ljuga för sin partner (om viktiga saker)?

Hålla tyst om är då samma sak som ljuga, just när det gäller viktiga saker.

Har man ett s k öppet äktenskap kan man ju ha älskare/älskarinna utan att berätta om det, om man nu inte kommit överens om att man ska berätta om det.

Annars så räknar man per default med att partnern är trogen. Är man inte det, passar man inte i ett monogamt förhållande eller så älskar man helt enkelt inte sin partner (särskilt mycket). Den bedragne kanske också bedrar, men hade det inte varit bättre att vara öppen då istf att bägge ska smyga. Den bedragne kan tycka att trohet är mycket viktigt. Att berätta skulle låta hen få ett val. Stanna hos den otrogna eller lämna hen och hitta någon bättre.

En partner ska vara den viktigaste personen i ens liv, den man står närmast (förutom ev barn). Och den ska man alltså ha hemligheter för och ljuga för? 

Ok, men om vi säger så här (och detta är då en helt påhittad situation): min partner vill inte att jag ska ha några vänner. Ytligt bekanta som man säger hej till på stan och pratar lite med på fester är ok, men inga djupare vänskaper. Även om min partner är en fantastisk människa på många sätt, och jag älskar honom jättemycket, så mår jag väldigt dåligt över att inte ha någon enda riktig vän. Min partner säger att det borde inte vara nåt problem; det är ju inte så att jag sitter isolerad i lägenheten hela dan och aldrig får träffa andra människor, det är ju bara det att just den där riktiga, djupa vänskapen, den är vikt för honom, och endast honom - och om jag inte tycker det, ja, då älskar jag honom inte.

I den här situationen, tycker du fortfarande att jag är en hemsk människa om jag har en vän (alltså en helt vanlig vän, utan sex) i smyg? Om ditt svar är att ja - att du fortfarande tycker att jag är en hemsk människa, och att om vårt förhållande är på det sättet så får jag antingen anpassa mig eller göra slut - då är jag helt med på hur du tänker. Jag håller inte med dig, men jag tycker att din åsikt är precis lika "valid" som min, eftersom den är konsekvent. Om du däremot tycker att jag i det här fallet har rätt att gå bakom min partners rygg, eftersom man inte kan förbjuda folk att ha vänner, så förstår jag däremot inte...

Alltså, i en förkortad version: Om X kräver monogami, och partnern (Y) sen är otrogen så tycker du att det är Y som gör fel, men om X kräver att Y ska avstå från att ha några riktiga vänner, och Y har en vän i smyg, tycker du då fortfarande att det är Y som gör fel? 

Tror inte att det hade gjort det hela klarare - exempelvis jag hade ju röstat nej i den omröstningen. Jag tycker inte att det är ok att ljuga för sin partner om viktiga saker. Det har jag aldrig tyckt och kommer aldrig att tycka.

Kul att du hittat någon att ha fysiska och psykiska stimulerande möten med. Professionell älskare, låter stelt och formellt.

Hela ditt inlägg triggade igång min penetrerandefilosofiskasexfantasi som är rätt så busig ;)

Min fru och mina barn står mig närmare än nån annan så klart, men självklart berättar jag inte allt jag gör för dem. 

Min fru vet inte att jag ligger med prostituerade ibland, och mina barn vet inte att det är jag som är jultomte varje år. 

Alla har hemligheter.

Precis. 

Sorgligt 

Nu gäller det vad som är rimligt och vad som förväntas. Är det äktenskap så lovar man varann trohet. Även om det bara är samboskap så förväntas man vara varandra trogen. Det är den som inte vill ställa upp på trohet som då ska säga ifrån, så den andra har chansen att välja. "Jag behöver inte vara trogen, yippie" eller "Jag kan inte acceptera detta, jag gör hellre slut och letar efter någon som har samma värderingar som jag".

När det gäller vänskap så är snarare så att den som inte tillåter partnern att ha vänner är alltför svartsjuk och kontrollerande och snarare borde gå till en terapeut än förbjuda sin partner att ha vänner. Klart man i så fall hellre bör göra slut än att gå bakom ryggen på "diktatorn". 

Tack för att du gav mig ett seriöst svar. Och fair enough - då är du konsekvent i ditt tänk :)

Däremot undrar jag: vad är det som gör att den som inte tillåter sin partner att ha vänner är en "diktator" som är "alltför svartsjuk och kontrollerande och snarare borde gå till en terapeut", medan den som inte tillåter sin partner att ha sex med andra är helt normal? Jag inser att det är så det ser ut i vår kultur, men allvarligt, om vi bortser från det som faktiskt bara är kulturella konventioner, vad är det då som gör den ene normal och fullt förståelig, men den andre till en diktator och ett psykfall? Jag är alltså genuint intresserad av att förstå detta - jag försöker inte trolla eller provocera.

Vad är det som är sorgligt? Att jag höll med?