Tvingas bo med mitt ex

Vad skulle du vilja övertyga mig om? Att det inte håller juridiskt?

Fråga trådstartens ägare.

Den man försöker göra slut med vägrar lyssna och skriker och går varje gång frågan lyfts.

Då kan man ju med gott samvete göra slag i saken utan något ytterligare försök att förankra beslutet. 

Men att göra slut med någon är ingen fråga. Det räcker med att en i förhållandet vill göra slut så är det ett faktum. Därefter kan man diskutera ekonomi och logistik men inte förhållandet mer.

Ordklyveri. Att det emotionella kontraktet deklarerats brutet, betyder ju inget om den andre vägrar flytta ich vägrar diskutera. Samboskapet är ju inte över.

Jo, samboskapet är över om man har gjort slut. Du har gjort slut med ditt ex. Erat samboskap är över. Att han väljer att inte flytta (sliter i att flytta) gör inte att ni fortfarande är sambo. Han är inneboende hos dig i din lägenhet och du har all rätt i världen att slänga ut honom.

Fenomenal verklighetsförankring.

Om du skulle skriva ett inneboendeavtal för begränsad tid, skulle det ge honom en spark i baken att leta ett eget boende? Såvida ni är överens om att lägenheten faktiskt är din och båda är på det klara med att avtalet gäller, så kan det ju vara ett sätt att formalisera att samboskapet faktiskt är slut nu. Ni lever inte längre under äktenskapsliknande former, den ena äger en lägenhet och den andre är inneboende hos den första.

Jag förstår att man inte vill slänga ut fadern till ens barn på gatan, så vill du hjälpa honom iväg kan du ju lägga ut lite sökesannonser. Inneboende, andra hand, whatever för att få ut honom ur ditt hem. Om han tänker bråka om den saken så finns det nog ingen möjlighet att undvika att det blir "krig" mellan er. Det är ju han som inte vill göra något för att lösa situationen.

Har ni inga närstånde som kan stötta er. En sån relation ni har till varann känns inte så kul. Du får ställa krav på honom att han måste söka hjälp. För barnen och för din skull. Hur påverkas barnen?

Han är en vuxen karl och du behöver ge honom en tidsbegränsning. Innan sista mars måste han ut. Det är hans ansvar att fixa förutsättningar för att umgås med barnen. Han kommer aldrig att flytta om inte du kör ut honom. För honom är allting okej som det är just nu.

Bra sammanfattning.

TS, just nu väljer du att leva i denna situationen, men du är inte tvingad till det.

Ja, då får du väl finna dig i att din bostad är tagen som gisslan i dramat tills dess att han eventuellt gör något annat åt situationen. Du verkar ju ha bestämt dig för att det inte finns någon lösning. 

Om du gärna vill hjälpa honom så kan du ju annars sälja den bostad du äger och flytta till någon ort i landet där det du fått för lägenheten räcker till varsin bostad åt dig och barnens misogyna far. 

Är han på det klara med att det är din bostad? Eller motsätter han sig det?

Det skulle kunnat vara jag som skrivit den här tråden! Men mitt ex har bott kvar hos mig i 3-4 år nu. 

Det är som sagt inte lätt att kasta ut någon till hemlöshet, liksom. När han knappt tjänar några pengar och inte har några kontakter i Stockholm som kan hjälpa honom. 

Inte lätt!! 

Men det är inte nyttigt i längden, varken för mig eller barnen eller honom.