Felixias

Äldre 16 Jan 18:13

22 svar

Han vill att jag gör abort, är helt krossad

Hej,

Måste bara få skriva av mig lite för jag är heeelt förtvivlad. Förlåt om det blir lite långt...

Bakgrund; Vi är 25 och 26 år gamla, båda har jobb där vi tjänar ca 33 000 kr/månad. Vi har förstahandskontrakt på en jättefin 2:a. Vi har bil. Vi är snart färdiga med att spara till kontantinsats och hade tänkt att vi skulle köpta bostadsrätt om ca ett år. Min plan är även att plugga en treårig utbildning om ca 1,5 år, till mitt drömyrke som jag velat bli hela mitt liv.

MEN. Jag upptäckte för en vecka sedan att jag var gravid, oplanerat. Jag blev helt knäckt och grät och grät och grät och grät. Min sambo och barnets pappa gjorde allt han kunde för att trösta mig, sa att allt kommer ordna sig, att vi fixar det här tillsammans. Just då tolkade jag det som att vi fixar en graviditet tillsammans, men nu verkar det som att han menade att vi fixar en abort tillsammans...
Jag har tidigare gjort två aborter med en annan kille (båda graviditeterna hände trots preventivmedel så inga taskiga kommentarer tack).
Det är något som har tärt på mig något så fruktansvärt, jag har mått så otroligt dåligt och efter den sista aborten för 2 år sedan har jag lovat mig själv för att aldrig någonsin göra en abort igen. Efter den hamnade jag i en djup depression, allt var mörker och det kändes som att jag aldrig någonsin skulle bli glad igen. Tänkte konstant på att nu skulle jag ha varit i v.25, nu i v.36, nu skulle jag haft en 6 månaders bebis, nu skulle jag haft en ettåring, osv. Min dröm har alltid varit att skaffa familj, även om tanken kan kännas svindlande och läskig.
Jag kan verkligen inte beskriva vilket mörker jag var i och jag hatade mig själv för vad jag hade gjort. Jag har varit tvungen att gå till psykolog för att jag var så ledsen. Än idag med min nya kille kan jag fortfarande må otroligt dåligt när jag på något sätt blir påmind om det, ser nån gravid på tv, träffar bebisar o.s.v.

När jag blev ihop med min nuvarande kille och sambo befann jag mig mitt i mörkret och han gjorde allt för att stötta mig. Sakta med säkert tog jag mig upp och berättade vad som hänt innan. Jag var tydlig redan från början att bara så att han visste, jag kommer aldrig göra en abort igen. Det är något jag sagt ända sedan dess att jag gjorde abort nr 2. Jag kommer aldrig klara av det igen. Han sa att OM vi skulle råka bli gravida, skulle han aldrig tvinga mig till det och han skulle inte lämna mig.

Well, nu har det hänt och nu låter det helt annorlunda. Det jag hör från honom är att han minsann inte är redo, han vill inte ha barn just nu, Han vill ha barn sen. Att han vill göra saker i rätt ordning, köpa lgh osv. Att jag måste tänka på oss två i första hand. Att han tänker på oss. Vad kommer hända med hans intresse nu, osv. Han är väldigt upprörd.. Är också besviken på att han verkar tycka att hans vilja är viktigare än min och att han vet hur en abort skulle skada mig ända in i själen om jag gjorde en, ändå vill han att jag gör den för "vår" skull. En abort skulle vara bäst för honom, inte för mig..

Mitt hjärta brister när jag ser honom så ledsen men mitt hjärta brister ännu mer när jag tänker på att ta bort det jag har i magen. Jag älskar den här killen så otroligt mycket, mitt hjärta värker av kärlek när jag tänker på honom och jag vill göra allt för att få honom att må bra igen. Utom just en abort.. Jag är så svag för den här killen och är rädd att han ska lyckas övertala mig till det. Hade han sagt att han skulle lämna mig om jag jag behöll hade det nog nästan varit lättare, då skulle valet ha varit barnet.

Åh vet inte ens om jag lyckats få ner något som går att förstå, men snälla, om det är nån sov varit i samma sits kan ni berätta hur det gick för er...

Felixias

Äldre 17 Jan 05:18

#11

Anonym (Sorgligt) skrev 2019-01-16 22:34:37 följande:

Hur kan du älska ngn så mkt att hjärtat gör ont när han uppenbarligen inte respekterar dig el talar sanning? Han har lovat att finnas därför dig men sviker dig när du behöver honom som mest?

Behåll barnet. Resten löser sig!

Han har aldrig visat den här sidan mot mig förut och jag är väl för chockad och i känslomässigt uppror just nu för att reda ut mina känslor för honom, allt jag tänker på är barnet just nu :( Har sagt att jag förstår om han lämnar mig om jag behåller det och att jag skulle acceptera det så jag försöker vara så förstående jag kan gentemot hans känslor också.0

Och till den som frågade, jag tror jag är i v 5 eller 6 så väldigt tidigt ännu.

Anonym (optimalt)

Äldre 17 Jan 05:26

#12

Jag skulle göra det tydligt för honom att det inte är något alternativ eller något att tänka på. Du kommer inte göra abort och sedan tänker du inte tvinga honom till något men det är den faktan han får utgå ifrån när han tänker och gör sitt val. Se till att verkligen göra det tydligt för honom hur dåligt du mått, hur dåligt du skulle må om du gjorde abort och påminn honom om hur farligt det kan vara att faktiskt göra en abort. Du kan skada dina chanser att bli gravid i framtiden, bli sjuk eller t.o.m dö. Hade en väninna som nästan dog av sina komplikationer så när killar behandlar en abort som ett obetydligt litet lunchrastingrepp blir jag förbannad.

Det låter ju självklart jättefint att göra allt i rätt ordning och tro att man bara kan planera allt. Livet funkar dock lite annorlunda. Möjligheter och svårigheter gällande jobb, hus och barn kan dyka upp närsomhelst. Ni kan spendera 10 år till på att fixa i ordning allt annat, äntligen känna er redo för barn bara för att helt plötsligt inse att ni inte längre lyckas bli gravida. Eller så lyckas ni bli gravida precis vid rätt tidpunkt bara för att två månader senare få veta att han kommer bli uppsagd och stå utan inkomst. Barn kommer sällan på beställning och dom kommer sällan under perfekta omständigheter.

Anonym (Pepp)

Äldre 17 Jan 07:37

#13

Anonym (B) skrev 2019-01-16 19:24:04 följande:

Jag lider verkligen med er båda... jag förstår att din kille inte vill ha barn som 25-26 åring och jag förstår att du inte vill göra en abort efter vad du gått igenom...

Eller så talar du om för honom att du inte kommer göra en abort och sen får du se om han under tidens gång kanske ändrar sig och accepterar situationen? Jag menar att det kan ta lite tid, och att du kanske ska ha lite överseende med det isf.

Det är väl när man är 25-26 man SKA skaffa barn. Då är både män och kvinnor som mest fertila.

TS risken finns att du gör abort nu och sedan inte kan få barn när ni väl vill. Har en släkting som fick en sjukdom som gjorde henne infertil och hon ångrade att hon inte försökte få barn tidigare.

Anonym (Sorgligt)

Äldre 17 Jan 09:42

#14

Felixias skrev 2019-01-17 05:18:22 följande:

Han har aldrig visat den här sidan mot mig förut och jag är väl för chockad och i känslomässigt uppror just nu för att reda ut mina känslor för honom, allt jag tänker på är barnet just nu :( Har sagt att jag förstår om han lämnar mig om jag behåller det och att jag skulle acceptera det så jag försöker vara så förstående jag kan gentemot hans känslor också.0

Och till den som frågade, jag tror jag är i v 5 eller 6 så väldigt tidigt ännu.

Jag förstår inte hur du ska vara så förstående och visa så mkt hänsyn när han inte gör det? En relation ska vara likvärdig även i tuffa tider. Du är den som oplanerat blivit gravid och är den som kommer att antingen få göra en abort mot din vilja, eller ta allt ansvar själv över barnet men ändå ska du visa honom hänsyn och förståelse?!

Stå på dig och våga bli förbannad på hans sätt att bete sig. En riktigt man tar ansvar över sina handlingar! Hur kan du förstå att han lämnar dig om du behåller? Det är inte kärlek och har i så fall aldrig varit!!

Felixias

Äldre 17 Jan 14:03

#15

Anonym (Sorgligt) skrev 2019-01-17 09:42:17 följande:

Jag förstår inte hur du ska vara så förstående och visa så mkt hänsyn när han inte gör det? En relation ska vara likvärdig även i tuffa tider. Du är den som oplanerat blivit gravid och är den som kommer att antingen få göra en abort mot din vilja, eller ta allt ansvar själv över barnet men ändå ska du visa honom hänsyn och förståelse?!

Stå på dig och våga bli förbannad på hans sätt att bete sig. En riktigt man tar ansvar över sina handlingar! Hur kan du förstå att han lämnar dig om du behåller? Det är inte kärlek och har i så fall aldrig varit!!

Helt enig i att om han skulle lämna mig så är det inte riktig kärlek och då har det heller aldrig varit det utan jag har levt i en illusion. Men då vet jag iaf det och då kan jag satsa allt på barnet och veta att jag till 100% gjorde rätt som valde det över honom. Men just nu står han till 100% fast vid att han aldrig skulle vilja lämna mig, oavsett vad jag väljer att göra.

Felixias

Äldre 17 Jan 14:07

#16

Anonym (optimalt) skrev 2019-01-17 05:26:54 följande:

Jag skulle göra det tydligt för honom att det inte är något alternativ eller något att tänka på. Du kommer inte göra abort och sedan tänker du inte tvinga honom till något men det är den faktan han får utgå ifrån när han tänker och gör sitt val. Se till att verkligen göra det tydligt för honom hur dåligt du mått, hur dåligt du skulle må om du gjorde abort och påminn honom om hur farligt det kan vara att faktiskt göra en abort. Du kan skada dina chanser att bli gravid i framtiden, bli sjuk eller t.o.m dö. Hade en väninna som nästan dog av sina komplikationer så när killar behandlar en abort som ett obetydligt litet lunchrastingrepp blir jag förbannad.

Det låter ju självklart jättefint att göra allt i rätt ordning och tro att man bara kan planera allt. Livet funkar dock lite annorlunda. Möjligheter och svårigheter gällande jobb, hus och barn kan dyka upp närsomhelst. Ni kan spendera 10 år till på att fixa i ordning allt annat, äntligen känna er redo för barn bara för att helt plötsligt inse att ni inte längre lyckas bli gravida. Eller så lyckas ni bli gravida precis vid rätt tidpunkt bara för att två månader senare få veta att han kommer bli uppsagd och stå utan inkomst. Barn kommer sällan på beställning och dom kommer sällan under perfekta omständigheter.

Åh, det sista stycket du skrev är verkligen det jag tänker på hela tiden och försökt förklara för honom, det är nästan jag skulle vilja visa honom hela inlägget du skrev!

Anonym (Solo)

Äldre 17 Jan 22:02

#17

Ts: din sambo är ett riktigt kräk. Antingen är han med dig och barnet eller så är han det inte. Fattar inte att det finns så många idiotiska karlar därute. Du ska inte göra en abort till för att det är ditt kräk till sambos önskemål. Skit i honom. Det går alldeles utmärkt att ta hand om barn på egen hand och det är alldeles underbart.

Felixias

Äldre 18 Jan 09:02

#18

Efter att funderat tills huvudet snurrar så har jag kommit fram till att behålla barnet. Sambon tog det helt okej, sa att det var mitt beslut och att han kommer stötta mig. Det känns skönt att beslutet är taget och till viss del är jag lite lycklig över det, och jag hoppas min sambo kommer att komma över de negativa tankarna han har nu och börja vänja sig vid tanken ju mer tiden går..

LFF

Äldre 18 Jan 12:04

#19

Felixias skrev 2019-01-17 14:07:10 följande:

Åh, det sista stycket du skrev är verkligen det jag tänker på hela tiden och försökt förklara för honom, det är nästan jag skulle vilja visa honom hela inlägget du skrev!

Gör det då!

Man kan inte planera barn och graviditeter. Säg att du inte hade den bakgrund du har med abort och kraftig depression som följd. Du skulle göra denna abort och sen om en sisådär 2-5 år när ni bestämmer er för att försöka "på riktigt" att bli med barn så händer inget alls. Då kan det börja snurra "tänk om det beror på aborten" och liknande skit.

Jag har ingen abort bakom mig men det tog 5 år från start till levande barn. Under dessa 5 år var det två missfall. Så det dröjde långt mellan graviditeterna!

Så nej, gör inte abort. Ta med dig sambon på både ultraljud (ring och boka ett idag, du får tidigast komma i v8 (7+) ändå just för att vara säkra på att det syns något. Ta även med honom på något av samtalen med kurator. Och kom ihåg, var ärlig med din BM för dina erfarenheter från aborterna kan komma att dyka upp under graviditeten och påverka ditt mående.

Lycka till!

PS: Hade jag fått veta att mina söner betedde sig som din sambo i samma ålder mot sin flickvän som har det bagaget så hade jag blivit skogstokig!

Anonym (K)

Äldre 18 Jan 19:10

#20

Behåll då. Att göra abort är inte som att klämma en finne direkt... Jag har gjort en kirugisk, rena drömaborten och min man var med mig på alla läkarbesök och var helt fantastisk. Ändå är jag livrädd för att bli gravid (blev gravid trots spiral).

Behåll barnet och säg att han får göra som han vill.

Anonym (K)

Äldre 18 Jan 19:11

#21

Anonym (Hanna) skrev 2019-01-16 19:58:45 följande:

Som 25-26 åring? Som om att det vore alldeles för ungt för en kille att skaffa barn? Knappast.

Ja, det är ungt.

Felixias

Äldre 18 Jan 20:37

#22

LFF skrev 2019-01-18 12:04:14 följande:

Gör det då!

Man kan inte planera barn och graviditeter. Säg att du inte hade den bakgrund du har med abort och kraftig depression som följd. Du skulle göra denna abort och sen om en sisådär 2-5 år när ni bestämmer er för att försöka "på riktigt" att bli med barn så händer inget alls. Då kan det börja snurra "tänk om det beror på aborten" och liknande skit.

Jag har ingen abort bakom mig men det tog 5 år från start till levande barn. Under dessa 5 år var det två missfall. Så det dröjde långt mellan graviditeterna!

Så nej, gör inte abort. Ta med dig sambon på både ultraljud (ring och boka ett idag, du får tidigast komma i v8 (7+) ändå just för att vara säkra på att det syns något. Ta även med honom på något av samtalen med kurator. Och kom ihåg, var ärlig med din BM för dina erfarenheter från aborterna kan komma att dyka upp under graviditeten och påverka ditt mående.

Lycka till!

PS: Hade jag fått veta att mina söner betedde sig som din sambo i samma ålder mot sin flickvän som har det bagaget så hade jag blivit skogstokig!

Sa ganska exakt det du skrev till honom och jag såg att det gav effekt!

Och nej, jag kommer inte göra abort utan har bestämt mig för att behålla! Har fått tid för ultraljud i v. 7+2 och ett möte med barnmorska en vecka innan. Har redan pratat i telefon med henne i över 20 minuter och förklarade att jag och min sambo inte var överens och att vi kanske skulle komma att behöva hjälp med kurator.
Dock ser det ut som att sambon börjar slappna av mer nu och skämtade precis förut om att jag kommer få en stor mage snart. Det känns som ett bra tecken om man t.ex. jämför med igår, haha.

Och ja, sen när allt har lugnat sig lite ska jag låta honom veta att jag är väldigt besviken på hans beteende och att jag inte hade väntat mig det av honom!

Han vill att jag gör abort, är helt krossad

INNEHÅLL