Kan man vänja bebisar?

Intressant, vet inte men följer.

Man märker skillnad på om de har äldre syskon iaf. De tar för sig mer och är mindre blyga.

Sant, men det brukar oftast vara föräldrar med barn som naturligt sover hårt som hävdar att det bara handlar om att vänja bebisen vid ljud. Det är individuellt anser jag. Mina barn har då inte vant sig vid ljud när de sover för att de har haft högljudda syskon...

Jag tror det mer beror på personlighet om barn trivs bland många människor eller mer vill ha lugn och ro. Inte på om de vänjer sig. Vi har tre barn och den äldsta tycker illa om stimmiga miljöer och har alltid gjort det sedan födseln. De två yngre har varit tvärtom och tycker det är roligare ju mer som händer. Det är nog så också att två föräldrar som är mycket sociala och gärna är ute på allt möjligt får barn som är lik dem, och samma om föräldrarna är mer introverta. Så nej jag tror inte man kan påverka det speciellt.

Jag tror att personligheten hos barnet väger betydligt tyngre än miljön den lever i. Har själv en son och när han var liten bebis var vi så himla kaxiga med att han minsann kan sova igenom allt ljud och trodde på vissa i vår närhet som hävdade att det berodde på att det "bara var att vänja dem, annars skulle de vakna vid minsta lilla ljud". Vi kunde spela musik och dammsuga, till o med stöta till spjälsängen medan vi dammsög och han sov som en stock. Men - MEN! Någonstans runt 7-8 månaders ålder ändrades detta. Vår sömntuta blev plötsligt sjukt lättväckt, ibland räcker det med att han hör micron i köket eller att man spolar på toa för att han ska vakna. Detta trots att han var van sedan födsel vid mycket ljud och vissa av våra anhöriga tror nu att vi gjort fel och smugit när han sovit och att det därför han lätt vaknar nu. Nej, knappast. Det är hans personlighet och sådant kommer ju fram mer och mer ju äldre de blir. Nu måste jag ju självfallet smyga, har ju inget val om jag inte vill att han ska vakna.

Jag tror också att det är barnets personlighet som styr mest. Tror också om jag som mamma är lugn och ok med att ex amma i "stökig" miljö så känner barnet det och äter fint. Hur många gånger har jag inte provat amma när man är stressad och det bara tar längre tid..

Tror det har med personlighet att göra.

Har ett kusinbarn som rest runt med sina extremsociala föräldrar till världens alla hörn, alltid varit med på middagsbjudningar med vuxna osv. Men det märks att hon inte alls är som sina föräldrar. Sist vi var på middag hos dem slutade det med att hon la sig i sitt rum med Peltorkåpor på för att vila i halvtid. Hon är snart 6 år.

Mina barn är hemmagrisar och gillar inte för mycket stoj och stök. De kan dock sova genom bomber och granater och har gjort så sedan de var bebisar (med vissa perioder av mer lättväckthet förstås)

Nej, det går inte att "vänja" bebisar vid oljud, däremot finns det vissa bebisar som accepterar höga ljud och rörelse bättre än andra.

Känner ett par som vi firade nyår med, de har två pojkar, den yngsta (2år) sov i vagnen utomhus vid 12slaget, dvs reagerade inte alls på att det lät som Beirut 1983 ovanför honom. Den äldsta, 5 år, stod med händerna för öronen i vardagsrumsfönstret.

Sedan är det en skillnad på höga ljud och bullriga miljöer. När det gäller just stadsmiljöer är det ju mycket mer som kan vara stressande för ett barn; ljud, blinkande ljus, dofter, ansikten mm mm. 
Det finns ju många föräldrar som försakar barnets välmående för ynnesten att få sitta på något bullrigt café med sin latte och lägga ut bilder på insta, sedan har man ett barn som vaknar och skriker av mardrömmar och så kliar man sig i frisyren funderar man varför.

Intressant info! Sedan sonen föddes har vi aldrig smygit hemma eller stängt av musiken eller liknande när han skulle vila eller sova. Vi bodde i en etta när han föddes så det var svårt att smyga runt. Sen fick man ju höra att "vänj ditt barn med ljud från start för då sover dom igenom allt!".

Nu bor vi större och barnet är 8 månader och sover mycket bra och har gjort det i flera månader. Trodde det berodde på att han har vant sig med ljud, men nu när jag läser att det handlar mycket om personlighet så är det säkert det som gör att han sover tungt och bra. Då får vi se om det ändras längre fram. :) (Hoppas inte).

Jag tror att människor har sin grundpersonlighet och den finns där redan hos bebisen. Den kan förändras i viss mån men inte helt av omgivningen. 

Så en person som sedan födseln är introvert, gillar lugn och ro och tyst miljö kommer kanske inte helt att vänja sig vid röriga miljöer utan i så fall må lite dåligt i de miljöerna. En bebis som varken är introvert eller extrovert utan lite mittemellan kommer sannolikt att ha större chans att må bra i röriga ljudliga miljöer och så att säga vänja sig vid dem.

Sen tror jag att alla mår bra av att utmanas lite lagom en bebis/barn/person som aldrig vill något annat än hemmets lugna vrå kan må bra av att "tvingas ut" lite och göra nåt annat än det första valet. Likaså kan en väldigt utåtriktad person som måste ha liv och rörelse må bra av att lära sig att ta det lugnare, vara ensam, ha lite tråkigt. Men på rimligt sätt.

En lyhörd förälder kommer att märka av sina barns personligheter och följa deras behov och även utmana dem lagom att våga annat än de är vana vid. 

Det där tror jag också skiljer sig en hel del från person till person. Jag är lillasyster och var enormt blyg och tillbakadragen som barn. Min storasyster var mer vanligt utåt och aktiv.

Mitt första barn var en utåtriktad liten vilde som tog för sig av världen medan mitt andra barn är/var som jag, blyg, försiktig, tillbakadragen. 

Däremot märker jag nu när mina barn är lite äldre att lillasyrran blivit ganska mycket kaxigare av att ha en tuff storebror hemma, men när hon var liten (upp till 4-5 år) så märktes det inte alls. 

Så jag tror på personlighetsdrag som finns från start även där. Men personligheten kan såklart utvecklas åt lite olika håll med hjälp av miljön, så både och. 

Det är lite samma som barn som sover gott hela natten från de är nyfödda och föräldrarna är övertygade om att det beror på att de gjort allt rätt. Så kommer nästa barn och sover som skrutt trots föräldrarnas ansträngningar och då inser de att det är barnets personlighet mer än föräldrarnas agerande.