Ledsen, ångest och känner mig ensam
Hej!
Jag har kommun in i tredje trimestern i min graviditet. I början av graviditeten kände jag mig också orolig och ledsen men mest oro innan ultraljudet. Efter ultraljudet har jag mått bra, känt mig glad och lycklig av vetskapen att barnet mår bra där inne.
Men de senaste veckorna har jag ungefär en dag i veckan sån otrolig ångest, jag grälar med min sambo om saker som i efterhand inte spelar nån roll alls. Jag gråter hela dagen, men kan inte sätta ord på vad det är jag är ledsen över. Jag har läst att det är vanligt med oro och nedstämdhet inför förlossningen såhär i tredje trimestern, men grejen är att jag inte alls känner mig orolig över förlossningen, har ingen ångest över barnet och längtar så oerhört. Så jag kan inte säga vad oron beror på.
Jag känner mig även väldigt ensam, känns som att min sambo är oförstående - han grälar tillbaka, frågar vad jag grinar över, säger att det inte kommer funka om jag ska fortsätta gräla över småsaker - vilket ger mig mer ångest och gör mig ännu ledsnare. Jag känner mig otillräcklig och inte som mig själv. Jag är trött och tråkig. Jag umgås inte med vänner längre, jag blir sällan inbjuden sedan jag blev gravid, oftast jag som försöker styra upp "kompisdejter" men som blir inställda eller inte blir av alls.
Jag känner att jag inte har någon att prata med, ja givetvis ta upp det här med barnmorskan och kanske få en samtalskontakt men jag vet inte vad jag ska säga där heller. Har så svårt att sätta ord på mina känslor.
Värst av allt är skammen av att må dåligt. För jag är rädd att folk ska tro att det är barnet jah ångrar, att jag gett mig in i nått jag inte är redo för. Men jag känner att det inte handla om det, jag älskar känslan av barnets rörelser, tanken på att han snart är här, blir glad av att inhandla små kläder osv. Det jag är rädd för är att Barnet ska få en mamma som inte mår bra, som är ledsen nån dag i veckan etc.
Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget egentligen. Någon som har känt igen sig eller så?