Anonym (syvmor)

Äldre 23 Jan 11:01

56 svar

16 årig bonus ignorerar mig

Jag har träffat min sambo i 2,5 år, varav 1 år som sambo. Han har en dotter på snart 16 och en son på 13. Dem har aldrig tyckt om mig, eftersom pappan curlade dem i 6 år efter skilsmässan då de fick vara nr 1 i hans liv i alla lägen, göra alla resor ihop, sova i pappans säng etc. Sedan förlorade pappan en flickvän efter 1 år pga pojken (då 10 år) ville markera att hon inte fick sova över genom att sova i pappans säng. Den tjejen dumpade honom! Så när han då träffade mig för 2,5 år sedan var han tydlig mot barnen att han nu verkligen vill ha ett seriöst förhållande och behöver släppa in en tjej i hans liv och att dem måste acceptera, så visste dem vad som väntade. Däremot gillade de aldrig mig från start, framförallt inte flickan som då var 14 år (tonåring). Hon ignorerade mig helt och var kall, så pappan fick ständigt säga till båda barnen att försöka vara trevliga mot mig.

Jag flyttade in (för att han tjatade om det), men det var aldrig lätt då flickan fortsatte vara kylig och ignorera mig, plus jag kände mig som en inneboende från start.

Han har dem varannan vecka och pojken är van vid att aldrig behöva plocka undan efter sig eller göra något, plus att han alltid är pappas älskling och nr 1. Plötsligt flyttar jag in och tycker iallafall att dem borde plocka in tallrik och bestick efter sig. Då reagerar pojken med att det behövde dem aldrig göra innan jag kom in i bilden. Likadant med att lämna alla skor, jackor, hjälmar etc på golvet i hallen. jag ber dem plocka undan detta. Då blir jag häxan!! Så pojken valde för 2 månader sedan att bo heltid hos mamman pga alla krav och för att han inte längre känner sig som nr 1 och älskad av pappan. Så nu är pappan helt förstörd och dem går till psykolog för detta. Men pojken vägrar komma tillbaka. Jag är helt 100 på att det handlar om mig och säger det till min sambo som vägrar se att det endast är mitt fel. Jag har föreslagit att vi ska vara särbos som tidigare och flickan verkar tycka det är en bra ide, men pappan vägrar!

Jag är helt säker på att pojken hade kommit tillbaka om jag flyttade, men samtidigt borde inte barnen vinna igen, som dem gjorde sist med sambons ex!!

Sist men inte minst så tycker sambon att jag inte anstränger mig tillräckligt med hans barn. Jag hälsar och försöker fråga hur dem mår etc, men de är totalt kyliga och likgiltiga och undviker mig alltid. När jag inte är hemma så sitter flickan i v-rummet eller står i köket. Så fort jag kommer så springer hon iväg. Ser hon mig stå i köket så backar hon tillbaka in på sitt rum. Hon kommer aldrig och hälsar när jag kommer hem och jag tycker inte att jag ska behöva gå in till hennes rum och hälsa. Vi har pratat om detta och hon säger att vi är så olika och det saknas kemi. Hon är iskall som person och jag är väldigt öppen, lite förvirrad och socialt glad mot alla. Men med henne blir jag så spänd att jag blir rädd för mig själv.

Gör jag fel eller vad ska vi göra för att detta skall fungera?? Han anser att jag inte ger tillräckligt och att det är mitt ansvar som vuxen att prata med dem även om dem inte svarar. Men hur länge ska jag kämpa? Vi har varit på semester ihop en gång och jag har skjutsat henne några ggr till skolan för att visa att jag bryr mig och vi kan prata, men efter det blir ändå allt samma som tidigare. Iskall!!

Råd någon om hur man ska göra?

Anonym (Siv)

Äldre 24 Jan 15:18

#45

Din sambo har ju inte levt upp till vad han har lovat, varför ska du försöka leva upp till vad han vill att du ska göra? Om du redan har pratat med dottern och tycker att ni har haft ett bra samtal, kan du inte bara kolla med henne vad hon anser om det hennes pappa säger?
Jag har det likadant, en styvis som hälsar ibland och ibland inte, beror på om hen är ute efter nåt tycker jag. Jag klarar inte av att kallprata och jag bryr mig inte om hen går rakt in till sitt rum utan att säga hej. När ett uteblivet hej dessutom blir en form av protest mot något som jag inte har en aning om vad jag har gjort så tycker jag det är lika bra att strunta helt i att hälsa. I stället tror jag att vi båda kan slappna av mer hemma om vi struntar i formaliteterna.
Om du och hans dotter är överens om att ni inte vill ägna er åt kallprat eller att hälsa bara för sakens skull så måste ju det vara okej. Annars är det ju som att du ska vara nån slags uppfostringsfigur som ska förgå som ett gott exempel och det förstår jag inte varför du ska vara det mer än vad pappan är. Pappan har ju hoppat över en hel del av sina åtaganden mot dig så var får han det ifrån att han kan ställa fler krav på dig än vad han har gjort på sig själv?
Men en fråga: om det var meningen att du skulle provbo i sex månader, varför bor du kvar när pappan inte har uppfyllt det han lovat?

Anonym (syvmor) Trådstartaren

Äldre 24 Jan 15:34

#46

Han tycker att jag är den "vuxna" och ska anstränga mig mer och föregå med gott exempel; att alltid hälsa trevligt och prata! Tycker att hon o jag är överens om att vi känner lika och båda avskyr kallprat, så varför ska han bry sig? hon och jag orkar ju inte bry oss....jag tycker också det är löjligt att tvinga sig på någon och gå in i hennes rum och kallprata bara för sakens skull när jag vet att ingen tonåring gillar det. Min dotter har själv sagt att hon hade avskytt om någon kom in på hennes rum o bara kallpratade utan man är intresserad av varandra egentligen. Tror verkligen att det är som tjejen säger att hon inte bryr sig om mig överhuvudtaget och vill bli lämnad ifred. Så varför kan pappan bara inte acceptera det?

Sedan att pojken nog inte kommer tillbaka så länge jag bor kvar är en annan sak: han kommer varannan lördag och då vill jag att sambon till 100% ägnar sig bara åt honom. I början krävde sambon att jag måste vara med, men inser nog att jag har rätt, så nu ska jag låta dem 2 umgås denna dag iallafall.

Anonym (Siv)

Äldre 24 Jan 16:41

#47

Anonym (syvmor) skrev 2019-01-24 15:34:32 följande:

Han tycker att jag är den "vuxna" och ska anstränga mig mer och föregå med gott exempel; att alltid hälsa trevligt och prata! Tycker att hon o jag är överens om att vi känner lika och båda avskyr kallprat, så varför ska han bry sig? hon och jag orkar ju inte bry oss....jag tycker också det är löjligt att tvinga sig på någon och gå in i hennes rum och kallprata bara för sakens skull när jag vet att ingen tonåring gillar det. Min dotter har själv sagt att hon hade avskytt om någon kom in på hennes rum o bara kallpratade utan man är intresserad av varandra egentligen. Tror verkligen att det är som tjejen säger att hon inte bryr sig om mig överhuvudtaget och vill bli lämnad ifred. Så varför kan pappan bara inte acceptera det?

Sedan att pojken nog inte kommer tillbaka så länge jag bor kvar är en annan sak: han kommer varannan lördag och då vill jag att sambon till 100% ägnar sig bara åt honom. I början krävde sambon att jag måste vara med, men inser nog att jag har rätt, så nu ska jag låta dem 2 umgås denna dag iallafall.

Jag har också fått den där om "den vuxna" och jag hade mycket väl kunnat tänka mig att vara den vuxna om det hade ingått i en strategi där han vill lära sitt barn att hälsa. Hans barn var mycket yngre när vi träffades och då hade det funnits en mening med det. Men att jag ska vara den "vuxna" som säger hej till en unge som inte svarar och där pappan inte går in och talar om att han vill att barnet säger hej tillbaka, då låter jag hellre ungen vara ifred.
Konstig gubbe du har som ville att du ska vara med den lilla tid han träffar sonen. Ni skulle behöva prata igenom vilka förväntningar ni har på er lilla konstellation. Han har tydligen någon slags bild av vem du ska vara i förhållande till hans barn som inte stämmer överens med din bild och inte heller för vad som är rimligt för dig att stå ut med.

Plupp73

Äldre 24 Jan 18:11

#48

Kan tycka lite synd om barn som tvingas dela bostad med någon de inte lärt känna, än mindre trivs med, och som plötsligt kommer med en massa regler för dem.... detta oavsett hur ouppfostrat och söndercurlat de beter sig...

Plupp73

Äldre 24 Jan 18:16

#49

Lever själv i en "ny" relation, sedan 10 år. Mina barn var 7, 5 och nyfödd då min sambo kom in i bilden. Genom att aktivt lära känna barnen, och göra något med ett av dem i taget fick de till väldigt fina relationer. Därefter kom regelsättandet. Min sambo räknas helgjutet av barnen som en likvärdig vuxen i familjen idag.

Alessia

Äldre 25 Jan 10:00

#50

Ge upp den mannen! Han kommer alltid att välja barnen före dig. Ta deras parti och inte ditt. Skylla på dig när något går snett mellan dig och hans barn. Dra!!!

nnnnnnnn

Äldre 25 Jan 10:23

#51

Du skriver bl.a. att "De 3 betedde sig som att jag inte existerade, jag kände mig verkligen som en inneboende på alla sätt o vis."
Det tolkar jag som att även pappan/din sambo betedde sig som att du var en tillfällig gäst!
Det är märkligt...

Jag tror att ni kan rädda situationen, iallafall hur du mår och uppfattar det hela genom några förtydliganden:

1) Han och hans barn ser dej inte som en förälder = du ska inte göra föräldragrejor! Du ska inte städa efter dem, laga mat till dem, skjutsa dem till skolan osv.
Vill de bjuda in dej till samvaro så ska du såklart passa på att umgås, men det ska inte vara du som ligger på och kämpar.

2) Han får ta eventuella konflikter med barnen, särskilt om de uppkommer pga att du följer punkt 1. Han får förklara - det är jag som är pappa och er mamma som är mamma, TS är min flickvän och hon vill jättegärna vara med oss, men hon har inget ansvar för att sköta om er på samma sätt som jag och er mamma.

3) Det är inte många år tills barnen börjar flytta ut! Om ni håller på era roller tills dess så kan ni göra nya regler sen när barnen bara kommer på besök och inte bor där.

Anonym (inget)

Äldre 25 Jan 10:25

#52

Anonym (Siv) skrev 2019-01-24 16:41:48 följande:

Jag har också fått den där om "den vuxna" och jag hade mycket väl kunnat tänka mig att vara den vuxna om det hade ingått i en strategi där han vill lära sitt barn att hälsa. Hans barn var mycket yngre när vi träffades och då hade det funnits en mening med det. Men att jag ska vara den "vuxna" som säger hej till en unge som inte svarar och där pappan inte går in och talar om att han vill att barnet säger hej tillbaka, då låter jag hellre ungen vara ifred.
Konstig gubbe du har som ville att du ska vara med den lilla tid han träffar sonen. Ni skulle behöva prata igenom vilka förväntningar ni har på er lilla konstellation. Han har tydligen någon slags bild av vem du ska vara i förhållande till hans barn som inte stämmer överens med din bild och inte heller för vad som är rimligt för dig att stå ut med.

Inte heller verkar pappan ha barnen i åtanke om han inte ens kan vara med dem den lilla tid de träffar honom. Han verkar tro att de alla är en familj medan varken TS eller barnen ser detta som familj utan endast har mannen/pappan gemensamt på varsin kant.

Anonym (inget)

Äldre 25 Jan 10:28

#53

Anonym (syvmor) skrev 2019-01-24 14:49:35 följande:

Härligt och lärorikt inlägg. Vi började i fel ände. Jag ville ha det exakt så som din väninna...jag sa till min sambo att han först måste tala med sina barn och förbereda dem på att jag flyttar in och att vissa ändringar krävs.

Vi skulle provbo i 6 månader först då jag skulle hyra ut min lägenhet vilket han knappt vågade berätta för sina barn av rädsla för att de inte skulle tycka om det. Så när jag flyttade in så hade han knappt pratat med dem, utan bara nämnt kort att jag skulle "provbo" i 6 månader och att ingenting skulle förändras. Såklart kändes det jobbigt för alla, men framförallt för MIG de första månaderna. De 3 betedde sig som att jag inte existerade, jag kände mig verkligen som en inneboende på alla sätt o vis. De ockuperade soffan i vardagsrummet och jag kände mig enbart ivägen. Jag visste ju inte vad han hade sagt till sina barn och hur han hade sagt det. Tydligen hade han ju varit livrädd för deras reaktion och att de skulle opponera sig. Han ville ju på alla sätt o vis att jag skulle flytta in snarast möjligt, men var för feg för att berätta sanningen för dem att jag flyttar in helt och hållet.

Barnen hoppades nog att allt skulle vara som tidigare, vilket pappan hade lovat. Men så blev det inte. Häxan stannade kvar.

Flickan och jag har pratat igenom allt och hon har inga "hard feelings", utan hon säger att hon inte bryr sig om mig, vi är för olika och kemin stämmer inte. Så jag anser att då behöver inte jag heller anstränga mig för att prata med henne och försöka vara trevlig. Men då blir sambon arg och säger att jag måste anstränga mig mer. han vill inte SE sanningen!!

Vilket jävla stolpskott till pappa och man. En riktig mansbebis som vägrar ta vuxenansvar och vill lämpa över allt möjligt på sina barn och på en ny kvinna. Jag skulle ha ledsnat på hans stil för länge länge sen. Synd om barnen bara som är i händerna på ett så omoget och ansvarslöst föräldraskap.

Anonym (.)

Äldre 27 Jan 04:14

#54

Ts din man är en tönt. Dottern i en knepig ålder. Sonen kan du ju försöka med..Om du "ORKAR" så att säga såklart. O du ts, du påminner om ett egoistiskt barn ,med maktbegär. DÅ du är en vuxen kvinna redan så lutar det lite åt narcissist hållet.Det jag reagerar hårt på är att Du inte "orkar". Du vill ju bara att allt ska flyta på som du vill o barnen ska göra som du säger. Annars "orkar" du ju inte. Då du inte orkar så tycker jag att du ska dra istället för att göra livet jobbigt för 2 barn. Självklart bryr sig tjejen på något sätt, negativt eller posetivt. O då hon inte vill bry sig om dig så är det ju ett självklart svar. Min "mamma" var narcisst o manodepressiv o slog oss. jag säger inte att du gör sånt (inte alls det jag menar), men du uttrycker dig som hon gjorde i ditt skrivande även om det är i mindre skala för tillfället. Men din handfallenhet för att få saker gjorda på ett posetivt sätt är liknande bara styrkorna som är skillnaden, men sånt kan växa sig större..

Ska du va egoist så dra. Bättre ts! Eller så ger du F*n på att att låta barnen få lära känna dig på ett bra sätt! Därmed kanske de blir mer vänligt inställda till dig. Sen det du tycker är självklart är inte självklart för barnen. De har ju alltid slängt jackorna på golvet antagligen. Varför inte hjälpas åt eller möblera om så att de finner det mer attraktivt att hänga upp sina kläder. Har du redan klagat på jackorna så har du antagligen redan klagat om att bädda sängen, eller ?

Du behöver inte svara mig, men jag hoppas att du gör någonting åt saken och sen vilket det blir, det är upp till dig!

Anonym (syvmor) Trådstartaren

Äldre 29 Jan 17:59

#55

Vet ärligt talat inte om jag är narcissist och ego. Han kallar mig ego dagligen iallafall så tydligen är det så.

Vi har bara ett enda badrum i huset och en toalett. Jag sa att på morgonen och kvällen är vi 4 personer som måste samsas om badrummet, så ska man mer än att bara duscha etc så bör man göra det på sitt rum. Flickan blev tillsagd av pappan eftersom hon kan stå där i timmar och fotografera sig, smörja in sig med brun-utan-sol eller färga brynen, lyssna på musik etc. Pojken bajsar och sitter där i en timme varje gång och spelar spel samtidigt på mobilen. Detta gör mig galen.

Dock så kommer ju knappt pojken längre så inga problem där. Däremot flickan gör samma sak igen och när jag sa till pappan att ni står hon därinne i timmar igen när jag vill in och tvätta håret, så blev han galen och började skriva på mig: "vill du att jag förlorar även min dotter för att du är sånt ego!!!?" sen bråkade vi hela kvällen och natten pga detta. Tycker att det har blivit alldeles för mycket curlande sedan pojken flyttade till mamman. Vi pratade om att jag ska flytta den 1 mars och att det måste bli slut. Dock så har vi bokat en resa i februari som vi först ska åka på. Därefter får vi se.

Anonym (Siv)

Äldre 29 Jan 20:38

#56

Ni kan väl både åka på resa och flytta isär? Ska dottern med på resan? Flytta, så slipper du bli galen och leva i misär. Man kan bli sjuk av mindre. Är han så fast vid att man måste bo ihop för att det ska räknas som en relation? Läter barnsligt.

16 årig bonus ignorerar mig

INNEHÅLL