Ja, som rubriken lyder. Om era barn som bor varannan vecka hos er uttrycker att de vill bo mer hos er eller hos den andra föräldern, t ex bo bara varannan helg hos den ena och resten hos den andra. Hur reagerar ni då? (Barn under 10 år) Tänk er att barnen uttryckt samma sak på båda platserna vid olika tillfällen.
Då får man fundera på vad det är som gör att barnet säger så. Det lär ju finnas en anledning. Den måste man ta reda på så det inte är nåt hemskt som barnen utsätts för på ena stället.
Absolut! Det här handlar mer om att barnen längtar till det ena stället ibland och det andra ibland. De uttrycker samma sak hos båda föräldrarna. Ingen av föräldrarna är dålig på något vis.
Detta kan vara så jobbigt och jag vet inte vad man ska göra. Mitt ena barn uttryckte starkt att hen ville va hos mig i början av separationen. Ville inte åka till pappa, nån gång gick det inte byta utan hen fick åka hem med mig igen. Barnet var då närmare 3 år. Detta vände sen, nu inga problem alls! Tror att barnet kände mer trygghet här eftersom det var pappan som bytte bostad och barnet föddes där jag bor.
Nu lever jag med en man där det är tvärt om. Barnet vill vara hos honom. Går bra när mamman hämtar på förskolan men om han ska lämna där brukar det sluta med gråt och att hon nästan får slita henne ur armarna på honom :/ Och barnet är större, så mer medveten på ett helt annat sätt. Har funderat på om mamman är lite frånvarande eller nåt (då hon har många bollar i luften) och att barnet känner av det. Pappan är en väldigt närvarande pappa och ofta blir det att han har barnet mer då mamman behöver göra nåt.
Det är knepigt. Man behöver ju hjälpa barnet att få en bättre relation med den andre föräldern, samtidigt som det är hemskt att neka sitt barn att vara med en.
Tror inte man ska göra någon stor grej av att barnet/barnen säger så.
Har själv varit med om detta med ett av mina barn att de sa samma sak till bägge föräldrarna när de var där.
Vi upplevde det mer som ett sätt för barnet att visa att han älskade föräldern och helst ville få vara med den föräldern på heltid. Detta gällde då bägge föräldrarna eftersom samma sak sades till bägge två.
En längtan som de flesta barn har även om de vet att det inte är möjligt.