Är det han eller jag som är dummast?
Jag dejtar en kille och har gjort det under ett års tid men vi dejtar inte öppet, vi har liksom inget förhållande öppet sett. Vi ha skitbra sex så vi kanske kan se om som sexkompisar med det lilla extra. Varför vi inte är ett par är föe att han har lite svårt att ibland hålla sig till sanningen så jag litar inte fullt ut på honon och går inte in i något öppet om jag inte känner mig trygg.
Nu är grejen att han klantade sig en gång och ljög om att inte kunna vara med mig för han skulle sova men i själva verket så hade han stämt "dejt" med en annan tjej som han vsrit sugen på tidigare. Vi har ju visserligen inget förhållande men är ju som ett par. Han skulle aldrig acceptera om jag träffade någon annan då han är väldigt svartsjuk.
Han träffade aldrig den tjejen för hon kunde helt plötsligt inte komma (hon bor i annan stad långt bort) o han menade på att han var så ledsen att han svikit mig o han kunde inte förstå hur han kunde göra så.
Nu hände samma sak igen. Den där tjejen ska komma till våran stad och då helt plötsligt vill han träffa henne igen för han är så nyfiken på henne, fråmst sexuellt. Jag låtsades vara förstående för att få ur honom sanningen så jag använde en kvinnas list för att komma fram till detta. Han och jag hade planer i helgen, men han var redo att skippa de planerna nu för att hon ska komma. Han har träffat henne två gånger innan och det hsr aldrig hänt något, sen hsr de skrivit till varandra lite på facebook men inget mer med det. Men han är redo att släppa allt bara för chansen att kanske få uppleva något sexuellt med henne.
Så åter igen vissr han att han inte är pojkvänsmaterial. Men nu när jag blev ledsen över att han valde bort mig igen så ändrar han sig, han vill inte förlora mig.
Är det jag som är blåst? Ska jag vända på klacken och gå? Eller skulle jag och han ha en chans om jag kanske sa ja till att gå in i förhållande med honom? Snälla hjälp mig med era kloka ord jag vet varken ut eller in.