Hej alla styv/bonus/plusmammor! Är det någon som är intresserad av att ha kontakt, utanför Familjeliv? Pm:a mig i så fall! Jag har levt med min man i några år nu, har ett bonusbarn och ett gemensamt barn. Jag skulle gärna komma i kontakt med andra i samma sits och prata lite om erfarenheter och utmaningar, känner ingen i samma situation IRL.
Ojdå, vad jobbigt. Känner med dig! Har du något eget rum eller ställe dit du kan dra dig undan? När jag blir irriterad och kokar inombords brukar jag dra mig undan till gästrummet, ha hörlurar med ljudbok på, dra till gymmet, till en kompis...uppfostran lägger jag mig INTE i, så länge det inte påverkar mig negativt direkt. Påverkar det dig mycket att barnet är ouppfostrat? Säger du ifrån?
Vad jobbigt om inte någon av föräldrarna säger till, det måste kännas krystat. Jodå, vi har tjafsat mycket, det flyter på bättre i vissa perioder och i vissa perioder är det sämre. Jag säger till varje gång numera, om det är något beteende jag stör mig på.
Vad jobbigt om inte någon av föräldrarna säger till, det måste kännas krystat. Jodå, vi har tjafsat mycket, det flyter på bättre i vissa perioder och i vissa perioder är det sämre. Jag säger till varje gång numera, om det är något beteende jag stör mig på.
Det är bara att inboxa! Jag vet hur du har det :) Sedan jag började säga ifrån mer har min irritation lättat. Men visst är det lustigt att ens partner är så konflikträdd gentemot sitt ex och sitt första barn - men inte mot en själv som kan lämna partnern när som helst? Jag menar, barnet och exet har han ju alltid kvar..
Nu är inte jag styvmamma men jag har ett ex som jag har barn med och jag tänker såhär: skulle det inte vara mycket bättre om han tar alla diskussioner med mamman privat, sen bildar han sig sin egen åsikt (tex om sommarresan, eller om uppfostran etc). Efter det diskuterar han med dig vad du tycker. Då behöver du inte bli så irriterad på henne utan då är det bara ni två som diskuterar, utan hennes inblandning.
Nu är inte jag styvmamma men jag har ett ex som jag har barn med och jag tänker såhär: skulle det inte vara mycket bättre om han tar alla diskussioner med mamman privat, sen bildar han sig sin egen åsikt (tex om sommarresan, eller om uppfostran etc). Efter det diskuterar han med dig vad du tycker. Då behöver du inte bli så irriterad på henne utan då är det bara ni två som diskuterar, utan hennes inblandning.
Det är bara att inboxa! Jag vet hur du har det :) Sedan jag började säga ifrån mer har min irritation lättat. Men visst är det lustigt att ens partner är så konflikträdd gentemot sitt ex och sitt första barn - men inte mot en själv som kan lämna partnern när som helst? Jag menar, barnet och exet har han ju alltid kvar..
Usch, det är nog inte lätt att vara biologisk pappa i en bonusfamilj heller. Min man var också rädd för att mamman skulle ta vårdnaden i början, men numera har han lugnat ner sig. Vi satte oss faktiskt ner och gick igenom mäns rättigheter till omvårdnad efter separation, det finns ju starka regler kring det i Sverige, i alla fall om mamman redan har gått med på gemensam vårdnad. Kanske en idé? Kunskap är makt...
Usch, det är nog inte lätt att vara biologisk pappa i en bonusfamilj heller. Min man var också rädd för att mamman skulle ta vårdnaden i början, men numera har han lugnat ner sig. Vi satte oss faktiskt ner och gick igenom mäns rättigheter till omvårdnad efter separation, det finns ju starka regler kring det i Sverige, i alla fall om mamman redan har gått med på gemensam vårdnad. Kanske en idé? Kunskap är makt...
Intressant tråd att följa. Lever själv i ?bonus?familj med egna barn, hans tidigare barn och ett gemensamt litet barn. Tycker det är extremt utmanande sedan vi fick vårt underbara gemensamma barn för nu är jag så beroende av min sambo. Tidigare var jag och mina större barn ofta iväg själva och jag klarade fint av att ta hand om dem själv. Nu är det svårt eftersom vi har en liten som tar mycket av min tid och har då svårt att mäkta med allt själv=måste synka allt med sambon. Varit en jätteutmaning. Tycker det är ansträngande att leva med hans tidigare barn och känner mig inte hemma i mitt eget hus ofta när de är där.