Avskyr mitt ex SÅ mycket, men vet inte varför jag ännu tänker på det

Logiskt sett vet jag att det du skriver är sant, men så förbaskat svårt att genomföra det i praktiken känner jag just nu

Det tog dej 18 år innan du kom underfund med att han var en "skitstövel"?

Varför skilde du dej inte tidigare, han kan väl inte vara så dålig som du säger om ni var ihop under alla åren?

Sen undrar jag hur han har tyckt under åren, han borde märkt av att du inte var intresserad av honom.

Att du har synpunkter på hans nya, verkar för mej,  inte tycker att han ska ha det bra och att det blir "värre" för dej när det går bättre o bättre för honom.

Kanske du skulle låta bli att ta reda på detaljer kring vad hon och han har för dealer sins emellan och vad hon säger och inte?

Det enda ni har med varandra att göra nu är barnen, så det som rör dem behöver ni enas kring. Men allt det övriga har du inte med att göra. Uppenbarligen gör det inte dig gott alls att veta så varför gräva runt i det? Gå vidare och låt han leva sitt liv. 

Mycket låter märkligt i deras förhållande, men det som är märkligare är att du känner till detta.

Du är inte hans partner längre och har ingen rätt att ha insyn i hans förhållande.

Lägg inte energi på att ta reda på sådana detaljer, det förgiftar ditt sinne.

Det behöver inte ens vara sanningen. Då har du ju dessutom varit bitter ännu mer i onödan.

Fokusera på vad som är bra i ditt liv istället för vad du ogillar i din expartners förhållande.

Det är tyvärr vanligt att folk fortsätter att vara ihop fast man egentligen borde göra slut. Många är rädda för att vara ensamma. Vissa står inte ut med tanken på att bara få se barnen varannan vecka så de stannar. Människan har också en förmåga att vänja sig vid hur det är.

Jag vet inte vad som gäller i TS fall men jag tycker inte att man kan peka finger åt henne för det

Naturligtvis blev han inte en skitstövel över en natt, det var en process under många år. Ökat egotänk osv. Och man förlåter mycket innan det börjar ta emot på allvar. Och när det börjat ta emot på allvar försöker man lite till, för man vill inte ge upp för fort. Och när det verkligen, verkligen tar emot så försöker man ännu mer för att man har barn ihop.

Jag är helt övertygad om att du sett detta i din omgivning, de flesta som är gifta skiljer sig liksom inte bara sådär.

Ja, jag har inte aktivt försökt ta reda på - det är han som upplyser mig. Han vill så klart gnida in hur bra allt är nu.

Det är ju han som upplyser mig, annars skulle det ju vara omöjligt för mig att veta. Jag anser mig inte ha "rätt" att få veta, men han talar om. 

Jag är jätteglad över mitt och min nyas förhållande, men så klart det svider att något jag lade ned så många år på resulterade i att jag "lärde honom" hur man ska vara bra liksom... Bara det att han missade det med mig.

Jag var inte rädd för att vara ensam, däremot ville jag inte ta ifrån barnen deras kärnfamilj. Jag väntade helt enkelt tills våra barn var så stora att det kändes som att de skulle fixa en skilsmässa helt ok. Hade jag utgått från vad jag ville hade jag skilt mig 5 år tidigare minst.

Du låter ju som mitt ex!

Hon dumpade mig men jag var den som hittade en ny, yngre, smalare, snyggare tjej (10 poäng)  med dubbel utbilding som mitt ex.

Jag "vaknade" dock också upp efter att exet dumpade mig. Jag insåg också att det var min ex-fru som hade gjort mig deprimerad och i mitt nya förhållande tog jag mig helt enkelt ur depressionen. Och självklart lärde jag mig hur man INTE ska vara i ett förhållande. Annars vore man ju korkad. Jag hoppas hon också lärde sig så hon kan vara bätter fru till sin nya man.

Så ja, det är kanske trist att din man är "gladare" idag med sin nya än vad han var med dig. Men den mannen du ser nu fanns aldrig i ditt liv. Hade du stannat hade han varit samma gamla tråkiga man.

Så din gamla man är i princip död och den ny mannen (ditt ex) hade aldrig funnits om inte du lämnat.

Köp läget och gåvidare med din nya man. Så länge du är bitter på ditt ex kommer du aldrig lämna ditt gamla förhållande. Och vem vinner på det?

(Dock intressant att läsa om varför du är arg. Nu förstår jag mitt ex bättre...)

Lycka till!

Så här tänker jag om min separation.

Jag har inte heller varit nöjd med hur mitt ex betett sig. Massor av dåliga sidor, tjurig, ser inte mig och så vidare.

Men jag ser det mer som att vi inte passar ihop. Och att han inte varit rätt för mig men jag har inte varit rätt för honom heller. Så alla dåliga sidor kan jag ha varit med och lyft fram. Med någon annan tjej, som är rätt för honom, kanske han är helt annorlunda.

Och inte för att jag lärt honom hur han ska bete och berett vägen. Utan för att en ny tjej som passar honom tar fram bra sidor hos honom.

Vi var båda dåliga för varandra. Vi tigen båda fram dåliga sidor hos varandra.

Han har inte hittat nån ny ännu. Men trots att jag är väldens mest avundsjuka person så kan jag från botten av mitt hjärta känna att jag unnar honom att hitta en tjej som gör honom lycklig. För jag kunde inte det. Och han kunde inte göra mig lycklig. Han påstår att han vill att det ska vara vi. Men när han träffar den rätta, och får känna hur det egentligen ska kännas, då kommer han fatta att detta var det bästa för oss båda.

Jag har träffat en ny. Han tar fram underbara sidor hos mig. Men sen har jag självklart även lärt mig saker från mitt tidigare förhållande. Att man ska bekräfta varandra och så vidare.

Men det är så du måste se det. Att ingen av er var rätt för varandra. Du var olycklig i eran realtion. Han var det antagligen också. Kanske utan att veta om det.

Ehh, hon hade inte bra personlighet och så också då? Eller bara snygg, smal (smal, vem staplar ens upp det i en beskrivning med positiva egenskaper, e du 18 år?) och bra utbildning? Du låter jätteytlig. Är hon bara nån ung snygg statussymbol?

TS, man förändras. Det du och han hade och som ni till slut lämnade, var något som ni båda tillsammans mejslade fram under lång tid, på gott och ont. Till slut gick ni vidare, har nya relationer och sjävklart blir dessa relationer annorlunda mot er gamla, eftersom 50% i den nya relationen är en ny person + att ni själva blivit förändrade också. 

Totalt ologiskt att du ska störa dig över att han var en skitstövel förut men nu är så lycklig - du är ju detsamma. Han kanske tycker du var dålig på olika sätt och skilsmässan var säkert bra för både dig och honom.

Man kan inte ha kakan och äta den, skulle man kunna säga till dig. 
Släpp honom, se till att du inte får veta mer om hur de har det. Prata inte med exet om du inte absolut måste. Gör vad du måste för att du själv ska slippa bli så irriterad, det är väl schysstast både mot dig själv och din nya kärlek? 

Jag pekade ut det mitt ex nu var svarsjuk på. Mitt ex är/var väldigt "ytlig" och en narcissist som såg ner på människor  (särskilt kvinnor) med lägre utbilding än henne. Särskilt om dom var snygga.

Hänger du med i resonemanget då?

Ah, ok, sorry. Missuppfattade ditt första inlägg.