Så svårt att hålla fast vid att det ska vara slut!!

Mitt förhållande med min sambo har varit dåligt ganska länge, ca ett år tillbaks så har det varit riktigt kämpigt, men med några bra perioder.
I somras så sökte jag jobb i min hemort med syftet att jag skulle flytta tillbaks dit och lämna honom. Jag var till och med på en intervju och blev erbjuden jobbet, men just då hade vi hittat tillbaks till varandra och jag tackade därför nej till jobbet. Efter någon månad så var det pg igen med bråk och tillitsproblem!
Så har det hållit på, med ljuva återföreningar det vi frågar oss själva vad vi håller på med, vi som älskar varandra så mycket!
I helgen gjorde han en grej som jag blev väldigt besviken och ledsen över och så var det hela igång igen. Han stack hemifrån och kom tillbaks efter några timmar och sa att han tänkte flytta hem till en kompis tillfälligt så att vi fick vara isär och tänka. Jag protesterade just då, men inser egentligen att det är helt rätt! Vi SKA inte vara tillsammans mer! Risken är att det kommer sluta med att vi hatar varandra, och ingen av oss mår särskilt bra av att ha det så här såklart!
Igår kväll började han skicka sms om hur mycket han saknade mig redan, skickade hjärtan m.m.
Jag svarade att jag saknade honom med, men när han fortsatte att skriva så svarade jag inte mer. Det skulle vara så lätt, just nu, att bara låta honom komma tillbaks. Har varit på väg flera gånger att skriva att han ska komma hem igen, men har raderat. för jag vet att det här ÄR rätt att vi delar på oss! Jag vet inte om jag älskar honom längre, eller bara saknar det vi hade i början när allt var bra, det som vi tappade bort sen.
Jäklar vad det är svårt..