Hur får jag min man att lämna mig?

Men herregud, sluta ligg med honom!!!

Du kan vara otrogen och se till att han får veta det, sånt brukar ta skruv. Fast det förutsätter att han inte är fysiskt våldsam mot dig, då kan det slå över rejält.

Men egentligen borde du lämna honom utan vidare, hans uppträdande gör att du inte behöver känna dig skyldig till att splittra familjen, om det nu är omgivningens reaktioner du är rädd för. 

Han låter lite narcissistisk faktiskt. Att allt är andras fel, aldrig hans?!

Det är svårt att skiljas från en manipulativ person men det går in man har bra stöd runt om och ett jävlar anamma så man stålsätter sig en gång för alla mot honom och vägrar tro på bättring och omskolning.

Smicker funkar och aldrig säga emot.

Hej.... Går själv med liknande funderingar utan att kunna prata med någon och att läsa ditt inlägg var surrealistiskt. I stort sett varenda ord hade kunnat vara skrivet av mig själv... Jag tänker varje dag hur mycket jag hatar min sambo samtidigt som jag tänker att det är bäst för barnen att vi är tillsammans. Litar inte alls på att han skulle vara en bra förälder utan mig. Enligt honom "mäts" vårt förhållande i hur mycket sex vi har och bara då är han "snäll" och tålmodig med barnen.... Jag börjar inse att det inte är hållbart i längden men vet också att han aldrig skulle låta mig bli lycklig utan honom. Jag älskar mitt jobb, mina barn, var vi bor och mitt liv i övrigt. Försöker tänka att det räcker men får samtidigt ont i magen när jag närmar mig hemmet.... För mig är nog det värsta att JAG VALT att skaffa barn med någon vars egenskaper jag avskyr. Önskar innerligt att han ska lämna mig så tips mottages tacksamt 

Du tror inte att du skulle kunna få honom att gå i samtal på familjerådgivningen med dig? Det kan vara bra och skönt att få prata tillsammans med en oberoende part i rummet. Då har man en person som kan styra samtalet så att det inte går helt överstyr och det kan kännas lättare att berätta hur man känner. Jag gjorde det med min man, jag hade också tappat känslorna sedan en lång tid tillbaks men hade svårt att ta mig vidare pga ungefär samma anledning som du. Jag var starkt övertygad om att han inte skulle klara sig utan mig och hur skulle det gå med barnen? Det tog ett antal år men med hjälp av samtalsterapi och en fast beslutsamhet från mig vart jag ville komma så blev allt tillslut väldigt bra. Han förstod och accepterade tillslut och agerade väldigt moget på ett sätt jag aldrig hade trott skulle kunna ske. Nu efter vår separation mår vi båda så mycket bättre och vi kan umgås och träffas tillsammans med våra barn utan större problem. Tyvärr tog det lång tid och jag kan ångra att jag inte tog tag i det hela tidigare men samtidigt glad över att jag tillslut gick hela vägen. Det kommer gå bra även för dig, ett tips är att undvika konflikter (försök att inte gå igång på det han säger eller gör utan behåll lugnet), föreslå samtal i familjerådgivning och stå fast vid ditt beslut. Jag lovar, du kommer över på andra sidan även om det titt som tätt kan kännas hopplöst ????

Nä, kanske inte... Men då blir det en "legitim" anledning att lämna och man slipper det dåliga samvetet. Typ

Tycker att falska människor får skylla sig själv. Synd om barnen bara..

Ditt inlägg skulle kunna vara skrivet av mig. Sitter i EXAKT samma sits men jag tänker såhär:

Ni som dömer och ropar: LÄMNA, TA ANSVAR, SLUTA - läs på om medberoende-relationer och hur det trasar sönder människor.

Jag med mina fel och brister träffade mina barns pappa med sina fel och brister. Voilá!

Ni om är felfria och lever med en felfri person i ett felfritt förhållande - hissa ist för att dissa...

Ställ krav och var jobbig. Han får helt enkelt inte hålla på som han gör. Jag var på väg att lämna min man, hade varit det länge, och jag hade gjort till slut, jag kände inte som du. Men det var till slut han som uttalade orden. I mitt fall hade han varit deprimerad i närmare 10 år och börjat självmedicinerat med alkohol. Jag hade slutat hjälpa (eller stjälpa) honom och ställde krav, bråkade när han drack och var allmänt jobbig för honom. Till slut var det han som sa att så här kan vi inte ha det, det är lika bra att vi separerar. 

Så nummer 1, sluta ligg med honom! För det första för att du inte vill. Du ska INTE ligga för husfriden. Sen måste han ju börja bete sig vuxet. Ställ det kravet. Skriker han och gormar på natten får han gå ut! Använd sexet för att hota. Du har inte sex förrän han beter sig vettigt. (Om han sen faktiskt beter sig få du väl hitta på någon annan ursäkt för att du inte vill.) 

Jag förstår att det inte är så enkelt alltid att bara lämna. Som jag tolkar ditt inlägg så är du lite rädd för honom? Stämmer det?

Frågan är om han någonsin kommer vilja lämna dig så länge du ställer upp och är snäll mot honom? Och om det verkligen är en god idé att försöka få honom att lämna, jag kan inte ens komma på något sätt det skulle vara om jag har förstått ditt inlägg korrekt. Det låter ju nämligen som att han trots allt lever sitt liv som han vill, för han får domdera fritt och genom att skälla på dig och barnen får dig att ställa upp på sex när han vill och göra det han vill, du låtsas vara nöjd med det. Utifrån hans perspektiv kanske ert förhållande är perfekt just nu.

Ska du pusha honom till gränsen att han tar steget att bryta så föreställer jag mig att det kommer ta lång tid och att han på vägen kommer bli ännu mer våldsam än vad han är. Och du får ju väga in att ni ska samarbeta även efter uppbrottet eftersom ni har barn.

Vad tror du själv skulle hända om han tex upptäckte otrohet? Eller om vi tar det mjukare förslaget, att du slutar ha sex med honom?

Det är ju två saker som folk kan göra slut av. Men vissa lever ju i 10-tals år utan sex i förhållanden och otrohet kan ju leda till att han bara blir väldigt arg eller ledsen men ändå vill fortsätta tillsammans.

Lämna dig ? Hyr en etta..och köp egna möbler så slipper ni tjafsa om det..