Kommer inte vidare
Ny tråd föratt godkänna anonyma svar...
För ganska exakt 11 månader sedan bestämde vi oss för att separera efter nästan tolv år tillsammans. Vi har två barn ihop. Det hade varit dåligt länge och jag hade börjat få känslor för en annan man (vilen mitt ex vet om) vilket var ett symptom på att vi inte hade det bra, mer än en orsak till skillsmässan. Det blev heller aldrig något med den andra mannen.
Beslutet var väl mer eller mindre gemensamt, även om jag tog sista steget. Mitt ex var väldigt sammarbetsvillig och fixade snabbt ett nytt boende och flyttade knappt 1,5 månad efter beslutet. Det började plötsligt dyka upp ett namn på en tjej väldigt frekvent på hans fb och jag har i efterhand fått redan på att hon fanns med i bakrunden redan innan vi bestämde oss för att separera, även om mitt ex nekar att så skulle vara fallet. Så fort våran skillsmässa gick igenom så gick dom ut med att dom var ett par. Att dom väntade var enbart för att det skulle se bra ut, att han skulle vara single även på pappret innan han träffade någon ny.
Problemet nu är att jag har så himla svårt att gå vidare. Jag tror att vi hade kunnat hitta tillbaka till varandra om vi bara hade försökt. Vi har pratat mkt efter separationen och båda två vet egentligen vart och när det började gå fel. Men eftersom det var jag som först fick känslor för någon annan och det sårade mitt ex djupt så gör han nu allt för att såra mig tillbaka. Det som var våra största problem under åren gör han nu helt "rätt" med sin nya tjej, bara för att visa hur bra han är och hur bra dom har det. Han försöker också straffa mig genom att utnyttja barnen. För mig kommer barnen alltid först. Om dom vill ta en natt hos sin pappa under min vecka så får dom det. Han är alltid välkommen hit om barnen vill bjuda på tex middag eller fredagsmys. Om barnen vill träffa sin pappa på en högtid som dom är hos mig så löser vi det på något sätt. Men när dom är hos honom får dom sällan komma hit, han hade möjlighet att låta barnen fira nyår med båda sina föräldrar men det vägrade han, jag får inte ens komma förbi och önska dom glad påsk imorgon.
Samtidigt som han gör mig så arg och förtvivlad så önskar jag inget hellre än att han ska ta sitt förnuft tillfånga, dumpa den nya tjejen och låta oss bli en hel familj igen. Älskar och saknar honom så fruktansvärt mycket.
Hur har ni andra gjort för att gå vidare när det enda ni egentligen vill är att gå tillbaka?!