Kraft att orka dejta, hur gör djur?

Okej, skriver nog mest bara av mig för alla tankar som snurrar i skallen. Vill någon kommentera något snällt så är jag såklart tacksam. 

För 3.5 år sen skilde jag mig efter ett långt förhållande där all lust runnit ut i sanden, vi föll helt enkelt ner i den vanliga "vårdslöst hanterande av relation". Jag en levnadsglad fysiskt aktiv person saknade jättemycket kärlek och närhet, så skilsmässan kändes på sätt och vis som en stor lättnad även om allt runt omkring tog extremt mycket energi, hantera barnen, advokat, saknad av den andre osv. Hade en kortare sexuell relation med en kvinna, sen träffade jag en kvinna jag känt lite grann tidigare och tyckt mycket om. Vi har nu precis avslutat vår relation då våra problem verkar oöverstigliga.
Allt började egentligen efter att vi flyttade ihop eller jag flyttade in hos henne för 1.5 år sen. Mina tonårsdöttrar i känslig ålder kände sig undanskuffade och flickvännen var väldigt mästrande, jag böjde mig och lät henne få sin vilja igenom allt för att det skulle gå över.  
Detta fungerade såklart bara en kort tid då det blev en enorm psykisk press och otrygghet i hemmet, så efter ett år flyttade jag till ett underbart hus jag fick tag i men vi fortsatte att träffas för att få det att fungera på "distans". Nu verkar detta dock också vara till världs ände, jag 43 år känner mig så hopplöst förlorad när jag tänker på när jag få den där kärleken jag längtar så efter? Att kunna gå vidare vet jag att jag kommer klara men hur fanken ska jag hitta en person som kommer kunna passa in i mitt liv?
Jag känner jag orkar bara inte hålla på och dejta, träffa en okänd person utan att veta vad denne tycker om mig. Är det bara att sätta igång på det för mig mest skämmiga och vika ut sig i offentlighetens ljus i facebook/dejtingsidor för att leta efter någon lika desperat som jag? Och om den jag träffar inte alls klickar med mig, orkar jag försöka på nytt med att dejta? När jag tänker efter så har jag faktiskt aldrig någonsin gått på en dejt, de få förhållanden som jag haft har mest bara hänt av någon konstig slump så hela konceptet är också väldigt främmande.