Vill ha tips hur andra lyckas med en bra planering av ekonomin? Vi lägger ihop räkningarna och en betalar, sedan sätter den som inte betalat över. Känns som de pengar efter räkningar som blir över för var och en är gjort för ett upplägg där var och en inte bjuder den andra? Vi för även över ca 4000 var till ett matkonto. Kläder och annat som ska gå till barnen eller hemmet räcker dessa pengar inte till. Hur gör ni? Tacksam för råd
Vi är sambo utan barn, varken gemensamma eller på vars ett håll. Alla räkningar dras från min sambos konto eftersom han står på alla räkningar och de går på autogiro. Vi brydde oss inte om att ändra det när jag flyttade in utan vi har räknat ut vad hyra, el, mat, hemförsäkring och annat som tillkommer oss gemensamt kostar så sätter jag över hälften av summan. Våra respektive löner går in på våra egna konton och sånt vi vill ha som bara tillkommer en av oss betalar den personen själv, exempelvis bil, telefon, nöjen.
Bådas inkomster (inklusive underhåll och barnbidrag)räknas ihop. Sen betalas alla räkningar. Vi får lika stor summa var till nöjen, oftast 2000:-. Det som inhandlas och ska betalas gemensamt tar jag på ett kreditkort och betalar fakturan i slutet av månaden. Inga gemensamma barn men 2 var sen tidigare förhållande och dom räknas in i den gemensamma potten så att säga vad gäller utgifter och så :)
Vi har gemensam ekonomi. Spelar ingen roll vems konto som betalar vad. Just nu har vi låg inkomst då jag studerar så vi pratar om de flesta köp vi gör utöver de vardagliga och nödvändiga, bara för att ha koll.
När jag är klar höjer vi antingen ribban på vad som behövs diskuteras eller sätter en summa var som fickpengar, beroende på vad som känns bäst.
Värt för min del att nämna dock är att vi träffades som 19åringar och började från noll tillsammans. Så därför har det blivit naturligt för oss att köra gemensamt från start.
Hade vi träffats senare i livet och redan gjort massor av ekonomiska val. Hade jag bara velat lägga ihop våra ekonomier om vi gjort relativt lika val och hade samma syn på ekonomin.
Vi har varit gifta i 8 år och har gemensam ekonomi. Vi har dock inte gemensamma konton utan i praktiken kommer pengarna in på våra privata konton och så betalar vi några räkningar var varje månad. Det är inte så noga vem som betalar vilken räkning i och med att vi har gemensam ekonomi. Om någon får ont om pengar för den andre över pengar. Detta har dock sällan hänt. Det hände oftare när vi tokamorterade bort vårt bostadslån. Nu när vi inte har några lån och rätt höga inkomster så lägger vi båda undan mellan 15000-25000kr i månaden. Vi pratar därför inte inför varje inköp och knappt inför stora inköp heller tex 25000kr för en maskin, då det inte behövs. Jag har nog lite mer utgifter i månaden än min partner men i och med att vår ekonomi är god så är det inget problem. Hade vår ekonomi varit knaper hade vi nog delat upp med en bestämd fickpeng som vi fått spendera.
Jag hade aldrig pallat med att behöva fråga min partner om lov konstant gällande utgifter. Hellre fickpengar i sådana fall.
Vi räknar ihop våra gemensamma räkningar + det som dottern behöver + mat/hushållskassa och för över de pengarna till ett gemensamt konto. Dessutom flyttar vi en bestämd summa till vårt gemensamma sparkonto. Behövs det skjutas till mer pengar, t.ex om vi går ut och äter fler gånger än vi räknat med en månad, så betalar den som för tillfället känner sig rikast.
Allt som blir över behåller vi på respektive lönekonton och gör vad vi vill för. Maken köper ofta saker varje månad medan jag hellre sparar och köper lite dyrare saker mer sällan, så det är enklast att vi hushållar som vi vill med våra "fickpengar".
Vi har hyfsat lika inkomster, det skiljer bara ett par tusenlappar.
Vi kör helt gemensam ekonomi. Större inköp diskuteras oftast, men framför allt för att det vanligtvis rör sig om saker som påverkar oss båda. Vill han exempelvis ha en ny tv så behöver han inte mitt tillstånd för att ta pengarna till den, däremot kanske jag vill vara med och diskutera storleken, antalet hdmi-utgångar o.s.v.
Alla pengar in på samma konto där även alla räkningar dras. Vi brukar säga till om någon av oss tänkt köpa något dyrare till sig själv. Det händer inte jätteofta så det har inte varit några problem hittills. Vi vill unna varandra saker och om vi skulle ha det kärvt någon gång skulle nog ingen av oss vilja lägga mycket pengar på lyx för sig själv. Tror vårt sätt funkar bra om man tänker och prioriterar hyfsat lika.
Gifta. Helt gemensam ekonomi. 2 barn. En av oss betalar räkningarna med sin lön. Den andra för över några tusen eller det som behövs till den andra. Resten av person 2s lön splittas på matpengar, kläder etc till familjen barnen samt sparpengar.
Vi ser ingen skillnad alls på våra Pengar. Skulle nån av oss vilja köpa något dyrare så gör vi det. Vi vet hur ekonomin ser ut och om medel finns för inköpet. Vi informerar varandra om köpet.
Sambo med 2 gemensamma barn.
Vi delar på allt, spelar ingen roll vilket kort man tar, ibland har jag hans och ibland har han mitt.
Vi har ett gemensamt konto och varsitt kort kopplat dit. Vi för över lika mycket till det kontot varje månad och därifrån betalas sen allt gemensamt, även mat. Så vi har samma levnadsstandard.
Blir det pengar över i slutet av månaden så lägger vi det på sparkontot (har även ett gemensamt sparande såklart).
Sambos, jag betalar 80% av allting och får en fast summa insatt på mitt konto av min partner, mer om jag begär det.
Gifta med barn. Alla pengar går in i samma pott även om de tekniskt sett kommer in på två olika lönekonton. En betalar alla räkningar, den andre för över allt utom pengar att handla mat och diverse smågrejer, kläder etc med under månaden. Den som betalat räkningar ser hur mycket som är kvar på sitt eget konto och lämplig summa sätts i på ett sparkonto. Sparkontot står på en av oss men det är våra gemensamma pengar som ligger där. Vi har väldigt lika löner men även om vi inte skulle ha det skulle ekonomin läggas upp likadant.
Vi har gemensam ekonomi och betalar och sparar allt gemensamt. Försöker balansera det obetalda arbetet hemma så gott det går med ansvarsområden osv också. Vi har lite "egna" pengar för privata utgifter också, men vi är inga större konsumenter av oss utan sparar och investerar runt 60% av inkomsten varje månad.
Före barnen:
Då hade vi mer skilda ekonomier, satte över en fast summa per person som användes till hyra och andra räkningar + satte in summa på ica-kortet. Hade ungefär samma lön, men lite olika prioriteringar tex vad gäller resande, uteliv osv.
Efter barnen:
Helt omöjligt att tänka ditt och mitt! Skulle den som var FL klara sig på 30-40% av lönen första året samtidigt som den andre har mycket mer? Eller ska man betala varandra för "barnpassningen" när den andre är hemma med barn?
Dessutom har vi inte prioriterat egna intressen, resor, uteliv osv. sedan barnen kom, så vi har typ samma lön och samma sorts utgifter. Vi diskuterar inte inköp som är nödvändiga, behövs ett par nya skor eller en hårklippning så fixas det... Större saker diskuterar vi såklart! Byta kök - inte direkt impulsköp. Samma sak med familjesemestern och fordon...
Så nu = alla pengar in på ett gemensamt konto, sen för man över en summa att handla för tex 2000 kr per pers och när de är slut så för man över mer. Vi slösar inte, så det är inga problem med att den ena bara tar och tar... som verkar vanligt på FL.
Lönerna in på gemensamt konto, sedan får vi några tusen var att göra vad vi vill med.