Partner var otrogen och lämnade efter många år, hur hantera?

Vad betyder tvångspolemism? Försökte googla med ordet fanns inte. Hittade något liknande men det handlade om religion.

Vad tråkigt att det tog slut så här. Beklagar. Har börjat läsa tråden från början men det var för mycket hackande på varandra fram och tillbaka.

Hur har det gått nu då? Har du landat i ditt beslut? Att inte ha mer kontakt? Eller har ni pratat så du kan få en klarhet i vad som hände? Jag tror att du behöver det. Det funkar inte att glömma och gå vidare. Man måste få respons, feedback, för att överhuvudtaget kunna gå vidare. Har det verkligen känts bra i slutet eller finns det något du kommit på i efterhand som kunde få henne att göra detta? Ville hon såra dig på vilje tror du?

Det betyder att man är tvångsmässigt motsträvig/bitsk/gnällig. Dvs mot alla hela tiden, ungefär.

Som läget är nu är det bäst för både mig och henne att inte ha någon kontakt. Utöver en dödfödd brevväxling och något mail har vi inte haft kontakt sedan i slutet av mars då vi träffades för att "stämma av läget". Då fick jag veta lite mer, bland annat att våra havererade myskvällar inte berodde på att hon var trött utan på att hon hade legat och chattat med den där killen. Hon har angett både "jag ville satsa på honom" och "jag behövde en förändring" som huvudorsak till uppbrottet. Hon tog även upp det jag själv påpekade dagen efter uppbrottet, dvs att vi inte kom någonstans tillsammans, dvs att förhållandet blev för isolerat. Min uppfattning är att personen hon var otrogen med fungerade som någon slags språngbräda och att hon i själva verket hade övervägt att lämna mig i ett tidigare skede (åtminstone gått i de tankarna till och från). Hon beskrev inte ens träffen med honom som särskilt speciell.

Jag ifrågasatte det inte då, men jag undrar verkligen varför hon inte var ärlig med mig tidigare istället för att rationalisera saker i efterhand. Jag berörde faktiskt problematiken några under förhållandet (tagit upp att jag känt dåligt samvete över att min introverta personlighet kanske hämmade henne socialt), men hon verkade inte riktigt tycka att det var något problem då.

Saker som kan ha påverkat:

- Jag är bisexuell och öppnade mig mer om det det sista året. Började i allt större grad uttrycka mina mjuka sidor. Tänker mig att det kan ha påverkat, men åas är inte hon typen som dras till karlakarliga snubbar annars - nästan tvärtom - så jag vet inte. Kanske gjorde hudkrämerna avkall på min manliga sex appeal. Jag slutade vara beskyddaren och blev som en kompis istället. Eller nåt. Tror sånt kan vara svårt att ta upp med sin partner.

- Min mamma (min sista familjemedlem i Sverige) dog kort därinnan, mitt ex hade misslyckats med en utbildning och jag kände mig nedslagen inför en avgörande tenta. Framtiden såg ganska dyster ut. Inget gick vår väg. Någonstans där - och i samband med att Tinder-flörten dök upp och var suggestiv - kan hon ha deducerat att jag var en bromskloss som behövde avlägsnas för att få något att hända. Jag hade spelat ut min roll som partner, mao. Hon behövde ny energi. Möjligen. Och jag också (så här produktiv, social och aktiv har jag inte varit på många år).

- Hon är bipolär. Bipolära har större benägenhet att ta förhastade beslut (även mellan skov). Jag tror dock inte att att diagnosen hade någon avgörande betydelse just i det här fallet så jag har försökt att undvika den hypotesen.

... oavsett hur det förhåller sig hade jag mycket hellre hört "jag tänder inte längre på dig" eller "du, jag tror inte att det här kommer gå. vi kan se lite vad som händer men just nu känns det som att jag vill något annat" än kastats ut i denna ovisshet där jag tvingats lägga större delen av pusslet själv. Vi får se om jag får en mer ordentlig closure så småningom, men jag tänker att det är upp till henne i så fall. Eftersom hon uppträtt ganska kyligt på sistone (jag har förstått att det är vanligt att dumparen gör så en tid efter separationen för att försäkra sig om att den dumpade inte går och hoppas) tror jag att det behöver gå en tid innan vi hörs igen. Min kärlek har i princip avtagit, men jag känner mig fortfarande sårad. Önskar väl någonstans att hon ska släppa den där okänsliga fasaden och visa att hon verkligen bryr sig om mig som människa. Ett uppriktigt förlåt, en öm kram eller vad som.

Jag har landat i beslutet att leva det här nya nu. Livet börjar kännas nytt och spännande.

Låter jättebra!
En mycket tydligare beskrivning av situationen. Hade den kommit tidigare hade nog tråden sett annorlunda ut. Jag får intrycket av att du gjort det folk tipsat om i tråden, inklusive dom som varit lite under skinnet på dig? 
Hoppas att du lever kvar i den här känslan fortsättningsvis även om det såklart kommer dippar. 

Nu kommer ju inget förrän man är där. Inga framsteg tack vare dig som har försökt att sänka precis så mycket du orkar. Jag får intrycket att du är en mobbare.

Ok. Det var ett ganska luddigt påhopp. 
Så jag gläds med TS och du kör ett tjuvnyp? Som man känner sig själv känner man andra. 
Känner inte igen mig så jag tar inte åt mig. Du får starta nättjafs med någon annan. 
Rymdkram.

Dina påhopp har varit desto mer tydliga. Varför vill du inte nättjafsa längre?  Inget kul när det inte längre finns någon som ligger?

Så lågt hela vägen.

Håller helt med Nikhas värdering av M36 agerande i tråden. Skulle kunna säga mer men avstår.

Fint för dig. Han framstog inte som någon som låg ner diskussionsmässigt. Han skrev själv att han möter ont med ont och öga mot öga. 
Om han hoppar på mig får han tillbaks. Inte mer än så. Hans regler också.
Dig har jag inte blivit förolämpad av vad jag minns eller tvärtom så varför försöker du göra det efter att TS landat i något bra? 
Ser det som att TS och jag kissed and made up och du ska gå in i efterhand och sekundärkränkas åt honom? Kör på det då. Whatever makes you tick. 

Fint för dig. Han framstog inte som någon som låg ner diskussionsmässigt. Han skrev själv att han möter ont med ont och öga mot öga. 
Om han hoppar på mig får han tillbaks. Inte mer än så. Hans regler också.
Dig har jag inte blivit förolämpad av vad jag minns eller tvärtom så varför försöker du göra det efter att TS landat i något bra? 
Ser det som att TS och jag kissed and made up och du ska gå in i efterhand och sekundärkränkas åt honom? Kör på det då. Whatever makes you tick. 

Det betyder att man är tvångsmässigt motsträvig/bitsk/gnällig. Dvs mot alla hela tiden, ungefär.

Som läget är nu är det bäst för både mig och henne att inte ha någon kontakt. Utöver en dödfödd brevväxling och något mail har vi inte haft kontakt sedan i slutet av mars då vi träffades för att "stämma av läget". Då fick jag veta lite mer, bland annat att våra havererade myskvällar inte berodde på att hon var trött utan på att hon hade legat och chattat med den där killen. Hon har angett både "jag ville satsa på honom" och "jag behövde en förändring" som huvudorsak till uppbrottet. Hon tog även upp det jag själv påpekade dagen efter uppbrottet, dvs att vi inte kom någonstans tillsammans, dvs att förhållandet blev för isolerat. Min uppfattning är att personen hon var otrogen med fungerade som någon slags språngbräda och att hon i själva verket hade övervägt att lämna mig i ett tidigare skede (åtminstone gått i de tankarna till och från). Hon beskrev inte ens träffen med honom som särskilt speciell.

Jag ifrågasatte det inte då, men jag undrar verkligen varför hon inte var ärlig med mig tidigare istället för att rationalisera saker i efterhand. Jag berörde faktiskt problematiken några under förhållandet (tagit upp att jag känt dåligt samvete över att min introverta personlighet kanske hämmade henne socialt), men hon verkade inte riktigt tycka att det var något problem då.

Saker som kan ha påverkat:

- Jag är bisexuell och öppnade mig mer om det det sista året. Började i allt större grad uttrycka mina mjuka sidor. Tänker mig att det kan ha påverkat, men åas är inte hon typen som dras till karlakarliga snubbar annars - nästan tvärtom - så jag vet inte. Kanske gjorde hudkrämerna avkall på min manliga sex appeal. Jag slutade vara beskyddaren och blev som en kompis istället. Eller nåt. Tror sånt kan vara svårt att ta upp med sin partner.

- Min mamma (min sista familjemedlem i Sverige) dog kort därinnan, mitt ex hade misslyckats med en utbildning och jag kände mig nedslagen inför en avgörande tenta. Framtiden såg ganska dyster ut. Inget gick vår väg. Någonstans där - och i samband med att Tinder-flörten dök upp och var suggestiv - kan hon ha deducerat att jag var en bromskloss som behövde avlägsnas för att få något att hända. Jag hade spelat ut min roll som partner, mao. Hon behövde ny energi. Möjligen. Och jag också (så här produktiv, social och aktiv har jag inte varit på många år).

- Hon är bipolär. Bipolära har större benägenhet att ta förhastade beslut (även mellan skov). Jag tror dock inte att att diagnosen hade någon avgörande betydelse just i det här fallet så jag har försökt att undvika den hypotesen.

... oavsett hur det förhåller sig hade jag mycket hellre hört "jag tänder inte längre på dig" eller "du, jag tror inte att det här kommer gå. vi kan se lite vad som händer men just nu känns det som att jag vill något annat" än kastats ut i denna ovisshet där jag tvingats lägga större delen av pusslet själv. Vi får se om jag får en mer ordentlig closure så småningom, men jag tänker att det är upp till henne i så fall. Eftersom hon uppträtt ganska kyligt på sistone (jag har förstått att det är vanligt att dumparen gör så en tid efter separationen för att försäkra sig om att den dumpade inte går och hoppas) tror jag att det behöver gå en tid innan vi hörs igen. Min kärlek har i princip avtagit, men jag känner mig fortfarande sårad. Önskar väl någonstans att hon ska släppa den där okänsliga fasaden och visa att hon verkligen bryr sig om mig som människa. Ett uppriktigt förlåt, en öm kram eller vad som.

Jag har landat i beslutet att leva det här nya nu. Livet börjar kännas nytt och spännande.