Ångrar att jag gjorde slut

Visst kan det vara så.

Men mina känslor för henne försvinner ju inte. Det måste betyda nåt. Kanske är bättre att avvakta ett tag till?

Hon mer än dög för mig. Men jag behövde tid ifrån allt, bara få stänga in mig, gråta/skrika, landa i allt som varit.

Kanske är för tidigt och säga att man landat, men jag har ett helt annat lugn/sinnesro idag jämfört med för 4 månader sen.

Jag är inte så säker på att du bör kontakta henne igen. Eller det beror på, när började tankarna på att göra det komma? För det tar tid att vänja dig vid att vara ensam, att komma över en relation osv. Så om du ska kontakta henne bör du vara säker på att en relation med henne verkligen är vad du vill.Annars kommer du såra henne och riva upp sår igen helt i onödan.

För är du helt hundra på att enda anledningen till att du ville göra slut verkligen var att saker gått för fort? Menar inte att vara ifrågasättande men tänker att du kanske borde reflektera över detta ....ni hade ändå vart tillsammans i tre år när du valde att göra slut. Det är ett ganska långt förhållande och som utomstående så verkar det ganska konstigt att då börja känna att saker gått för fort. Fanns det kanske andra orsaker men som du inte är medveten om / förträngt för att du saknar henne?

Hoppas att det blir bra för dig oavsett hur du gör :)

Är helt säker på att det är henne jag vill bli gammal med.

Vi pratade om att flytta ihop för ett år sen, planerade vår framtid. Sen hände inget mer mest pga hennes hund som är mer åt det aggresiva hållet. Detta gör att jag inte vågade ha hunden och mina barn i samma lägenhet.

Sa att jag inte kunde be henne välja mellan oss o hunden så vi körde vidare på att vara särbos.

Detta ledde till att jag hade fullt upp med barnen varannan vecka och fullt upp med henne den andra veckan. Fanns ingen tid för mig. Då började jag tveka på mina känslor och om jag verkligen såg en framtid tillsammans.

Är nog en månad sen som jag började tänka på att kontakta henne igen, men jag vet inte.

Har reflekterat på alla fel som jag gjort och som måste förändras och som jag vill förändra. Sen kan ju även hon gått vidare.

Vi pratade om att flytta ihop för ett år sen, planerade vår framtid. Sen hände inget mer mest pga hennes hund som är mer åt det aggresiva hållet. Detta gör att jag inte vågade ha hunden och mina barn i samma lägenhet.

Detta ledde till att jag hade fullt upp med barnen varannan vecka och fullt upp med henne den andra veckan. Fanns ingen tid för mig. Då började jag tveka på mina känslor och om jag verkligen såg en framtid tillsammans.

.

Jag tror du lider av känslan av ensamhet och separationsångest. Du skrev att du klev in i relationen ganska snabbt efter skilsmässan. Då hade du säkert inte hunnit landa i att du nu var ensam och lärt dig hantera känslan av ensamhet, hittat din egen identitet utan din fru. Och du drabbas nu av just denna känslan och då får du panik och griper efter ett halmstrå som nu råkar vara ditt ex. Att du finner sinnesro är för att du tror att ditt ex är lösningen på problemet.

Tycker du ska vara själv ett tag, blir stabil i dig själv utan att hänga upp dig på någon annan. 

Du velar lite hit och dit verkar det som, beroende på vem som skrivit sista inlägget i din tråd. 

Vad säger din egen magkänsla att du ska göra? Din genuina magkänsla? Är det HON eller är det NÅGON du vill ha?

hur har det gått? :)