Känner mig otrogen

Hej!

Det är så att jag har varit singel nu i ca 2 månaders tid, och har under den tiden hunnit komma fram till att jag inte är kär i litt ex och antagligen inte har varit det på ett tag! (han dumpade mig).

Det finns en kille som jag hade en crush på innan jag träffade mitt ex, men ingenting hände mellan oss, båda var väl för blyga.

Nu dock när jag blev singel så har jag snapat med honom fram och tillbaka och det har känts bra och spännande. Jag har liksom börjat kolla på mobilen efter hans namn istället för mitt ex namn.

Men när jag eller han skriver nånting väldigt flörtigt så kan jag få en riktigt obehaglig känsla, jag bkir liksom obekväm och nästan lite äcklad av själva situationen. Känns som jag är otrogen typ.

Varför blir det så?

Jag är typ rädd för att han ska vara helt underbar mot hans nästa? Att jag aldrig var värd att gå den extra biten för liksom..

Jo det är sant, jag måste vara mer realistisk.

Hur länge har ni varit ihop?

Det kan vara så att du har "vant" dig med att ha pojkvän. Där allt du gör och agerar, görs med förutsättningen att du är i ett förhållande. Det i sig bygger upp banor i hjärnan både i medvetandet och i det omedvetna.

Så även om du är färdig med relationen så har inte "vane banorna" hunnit ändras.

Då kan skamkänslor uppstå när du gör nått som var otänkbart för några månader sen.

Sen kan det också vara så att du inte fått ett riktigt avslut utan det finns djupt rotade känslor som spelar dig spratt. Är det så, då är det bättre att söka ett riktigt avslut ön att ge dig in i en ny relation. För den kommer troligtvis att spricka rätt fort, när du väl mentalt avslutar den förra relationen.

Men visst så är en rebounder en väg att få ett avslut. Men är reboundern en tvilling själ och den som är menad för dig. Då bränner du en bra möjlighet till ett fint liv.

Ska du ha en rebounder så välj någon som du eg inte är intresserad av och där även han eg är måttligt intresserad av dig. Så du inte sårar en grabb som hittat "sitt livs kärlek".

Vilket av de två alternativen som stämmer bäst för dig, kan bara du avgöra.

Så känner jag med men egentligen SO WHAT?! Vi vill ju ändå vara med någon som är bättre än så! En kompis så en gång till mig: relationer är som pruttar. Måste man anstränga sig är det skit! Tänk på dig själv i första hand och lev! Flirta och se vart den nya för dig :)

En sak som jag lärt mig är att folk INTE förändras så fort! Det krävs att man är medveten om vad som är fel och aktivt arbetar med det.. beroende på hur stort problemet är så behövs även professionell hjälp.. det brukar kunna fungera ett tag i förhållande som med mitt X fungerade det ändå bra i ca ett år.. men allas rätta personlighet eller problem kommer att lysa igenom förr eller senare!!!

Hej!

Vi var ihop i nästan exakt 3 år.

Du har nog rätt i att jag hade vant mig i förhållandet, jag var så otroligt osäker på mig själv tillsammans med han också, så jag var livrädd att bli av med honom.

Det som nästan sårar mig mest av allt är ju att jag trodde vi va bästa vänner, vilket han sa också, men sen vände han bara helt och hållet och blev en iskall idiot.

Hur ska jag få ett avslut när han blir arg så fort jag vill prata om allt som hänt. Jag har nästan gett upp nu. Vi har spelat dataspel med varandra ett par gånger, men då är det ju bara dösnack.

Jag har bestämt mig att sakta ner med den här killen, för han är verkligen en bra en, och det kommer bara stupa som du säger eftersom jag ikte har släppt min första..

Hahahaha bra citat ju:D

Det har du rätt i..han vill alltid att allt ska va glatt och positivt även fast nåt har hänt eller om han gjort bort sig, han är verkligen emotionellt handikappad, om man får uttrycka sig så.

Du har helt rätt:)

Ja, då kan det vara svårt att få ett bra avslut och skapa nya positiva banor.

Låt det ta tid. Halvår, ett år eller mer.

Sen kan du(med försiktighet) ha nått tillfälligt för att bryta mönster och bygga upp/behålla din självbild om att vara attraktiv.

Sen när du känner att du är dig själv och lever så som du själv vill. Utan att känna skam osv. Då är du redo att hitta en livskamrat igen.

Men letar du den innan du är färdig med dig själv så finns det risk att det inte blir bra.

Men å andra sidan så kan du när som helst träffa mannen som får dig att glöda och glömma allt som varit. Ge dig då hän och släpp tankarna om att det inte följer din plan och därför är fel och du borde vänta.

Känns det rätt så kör, men sök inte efter det innan du är färdig med dig själv.

Ja emotionellt handikappade människor ska man springa så långt ifrån som msn bara kan.. jag vet att jag låter klok men jag är ett vrak just nu och kan knappast ens lyssna på mitt egna råd! Den bistra sanningen är ju ändå att vill de ha en i ens liv så anstränger de sig för att det blir så... gör de inte det så gå vidare!

Varför blir det så?